Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bihang till Heimdall N:o 10 - Förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»ji^Y1?»’ » . K*
den, som skulle uppföras pà Kongl, theatern. Den
försigtiga reservationen, hvad angick urskriften, blef
för den Svenska tolkningen blott än mer
ofördelaktig. Pà samma ställe sågs derefter.] ämnet en
"apologi," en "erinran," en af Voltaire utfärdad
mindre förmånlig orlofssedel om Othello, ett
"utdrag af ett bref åt landsorten," — allt rörande
det ifrågabragta sorgespelet och innan det uppträdde
på skådeplatsen. Vi lemna åt läsaren att bedömma,
huruvida icke något nedsättande ligger i epithetet
"ruskig tragedi^;der "det platta, orimliga och
oanständiga täfla om priset," eller i den förklaring, att
Theåtre Fran?ais aldrig "profanerat" sig med att
upptaga ett dylikt stycke. Ett annat dagblad,
hvilket eljest, så godt som någon annan, sökte göra sig
rolig öfver Shakspeare, och dervid icke sparade
några af de kraftuttryck, hvilka voro den saliga så
egna, yttrade ock sin fägnad deröfver, att man
"ingifvit vedervilja" för Othello. När piesen blifvit
uppförd, samt en och annan lätt opinionsflägt fyllt
seglen med full och stående vind, vände man helt
vackert och varligen om bladet, angrep
originalet, samt berömde de rättelser och uteslutningar,
detsamma undergått. Från ett annat håll var
berömmet så vilkorligt och betingadt, och derjemte så
mångtydigt och inkonsequent, men tadlet så
bestämdt, att man nog fick veta, hvar man hade sitt
folk. En annan, numera äfven med döden
afgången Tidning kringbar notilikationskort om Othellos
saliga hädanfärd, innan den arma väl njutit några
dagars lif. Motsatta partiet sparade ej heller sin
eld, och från ett detachement af den förenade
styrkan sköts med glatta laget. En sådan kamp har,
icke ens med undantag af den för Odén i Svithiod,
aldrig, oss veterligen, timat i anledning af någut
skådespel. Att partihat deruti förnams, bör man då
kunna vara ense om. Någon lugn, fördomsfri och
grundlig undersökning träffades ingenstädes.
Med uppsiittningens sorgfällighet förstå vi icke,
att "rådsalen är nymålad," att "åtskilliga
dekorations-partier och flera kostymer äro nya," ehuru
sådant kan vara alltför bra for sig. Fasthellre mena
vi dermed den sceniska uppställningens
instämmig-het med det dramatiska innehållets anda. Ingenting
får frångå dettas stil, utan vara efter detsamma på
det noggrannaste utfördt. Och då blir, i afseende
på Othello, hvarjehanda erinringar icke obilliga. Vi
vilja blott fästa oss vid det mest i ögonen fallande»
eller sista akten, hvars theatraliska verkan är till
stor del förfelad. Först och främst liknar
kammaren mera en danssal eller åtminstone ett förmak»
än ett sofrum. Den borde föreställa något tyst*
dunkelt, hemlighetsfullt. Sedan står soffan förlängt
fram i förgrunden, hvilket har uti sig något oskick
-ligt, utom det att derigenom all effekt går förlorad.
Fastän sådant är i allmänhet vanligt på Franska
scenen, är det otjenligt, och aldraroinst vid detta tillfälle
passande. Det tycks vara gifvet, att bädden bör
ställas så långt som möjligt i fonden, och icke vara mer
synlig, än att åskådaren kan skönja, när Othello
kysser Desdemona, liksom när han mördar henne.
I originalet öppnas a:a scenen af 5:te akten med deu
sofvande Desdemona, hvilket är väl mera naturligt,
än att hon inför allas ögon lägger sig ned på en
soffa, och inom några sekunder blir så tungt
insomnad, att hon intet hör af Othellos inkomst, t
Munchen t. ex. är det så inrättadt, att bädden står
långt i bakgrunden, att rummet är skumt, och att
Othello nedkommer på en vindeltrappa i sofmaket,
med en lampa i handen; — hvilket allt gör läget,
såsom det bör vara, i högsta grad pittoreskt. —
Vidare afiardas Jago på ett sätt, som skulle det
bära åt ett visst ställe vid en af Tullarna, hvilket
på intet vis är föranledt af urskriften. Scenerna,
der Cassio uppträder, äro alla missförstådda o. s. v.
Vi hafva aldrig låtit förstå, att något uppsåtligt
störtande af Othello låg i dessa mindre förmånliga
omständigheter. Det nämndes blott, att stycket frän
denna sida icke varit lyckligt lottadt. Att "felen
varit större, än vid något annat stycke," vilja vi
bka litet påstå. I det annars utmärkt sköna
sceneriet uti Sy Ha, finnas kanske lika många.
Härmed är det slut med vår förklaring, hvilken
vi tro vara nog fullständig och bevisande, för att
freda oss från skyldigheten af ytterligare
upplysningar, i händelse sådana skulle infordras. Vi lemna
alltså gerna åt hvem som helst sista ordet.
Stockholm, tryckt hos J. Hörberg, i 8 a 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
