Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 75 )
sjelf, lådan denna önskade sig att anses. Flora skref
böcker, for att dermed vinna uppehälle; hennes
tänkesätt misstyddes, hennes personlighet var utsatt för
tadel. Allt det obehagliga i den ställningen, att
vara, uti det enskilda lifvet, missförstådd, ja
tillbakasatt, och, i det offentliga, klandrad och allvarsamt
tuktad, Uttalar sig här högt och skarpt. Till och
med strödda delar af de skarpa recensioner, hennes
arbeten undergått, framstå här och der. Mest
synes dock föreställningen af en nedsatt, ofta
tvetydigt ansedd, oftare obemärkt, plats i umgangslifvet
ha sårat henne. Det finnes ock troligen ej i
verlden en qvinna, som vill köpa den största auktorliga
ära med förlusten af anseendet såsom älskvärd. Om
Rec., såsom menniska, gerna tülgifver en så lätt
förlåtlig, och så mycket älsklig svaghet, kan han dock
ej neka, att dessa omständigheter för ingen del
varit förmånliga för effekten af en poetisk skapelse.
Flora Macarthy blir dock intet mer eller miudre,
an en i fantastiska kläder sorgfälligt utstyrd Blue
Stocking (Engelsmännen ha delta ord, för att
uttrycka ett med lärdom koketterande fruntimmer).
Håll-niogen i stycket blir, genom den tydligt uttalade
känslan af egna missöden och yttre vedcnnöder,
prosaisk; —■ en egenskap, hvilken ej ens den ofta
vackra naturbeskrifningen ocli den stundom litet
humoristiska charakterstcckningen förmår undandölja.
Äfvenledes blir det nästan advokatoriska försvaret for
Irland oangenämt i längden. Denna yttre
bevekelsegrund, hvilken icke tillhör den fria dikten, vållar,
alt stycket blir med hvarje del mindre intressant,
lckedessmindre kan det, i annat afseende, vara
lärorikt, att få dessa taflor af en orättvist förtryckt
iiation. Men verkligheten skall i poesien ndlas genom
det diktande snillets färgrika pensel. Man älskar att
se lifvets vanliga förhållanden med deras
skuggpartier aftagna; men icke med den grymma trohet, som
förtager illusionen. En porträttmålare, hvilken
intet idealiskt nedlägger i sitt konterfej, upphör att
vara sann, just derför att han varit alltför trogen.
Taflan kan ban aldrig gifva det lif, det uttryck, som
den verkliga forebilden äger; derföre måste han
genom idtfens poetiska behandling ersätta, hvad som
brister. Scott har bäst visat, huru nära man kan följa
naturen, utan att falla till prosaisk trohet. Detta
har Lady Morgan icke förmått. Isynnerhet äro
Herrarne Crawley alltför tråkiga personager, och
blifva det mer med hvarje sida.
Vi ha vid ett annat tillfälle utsagt vår meningom
Lady Morgan* sätt att införa sina hjeltar och
lijel-tinnor. Obestridligt är, det denna method, att först
uppdraga en ritning af kännemärken, och sedan
lämpa de uppträdande personerna efter densamma, är
origtig, emedan den går läsarens egen omdömeskraft
i forvSg. — De bäst hållna charaktererna äro
Fitzwa|ter och 0’Leary. Lady Dunore är öfverdrifven
och utan intresse, hvilket senare äfven är fallet med
personerna i hennes sällskap. Den unga Lorden, i
fall han skall, såsom man villveta, föreställa Byron,
är misslyckad; i allt fall ej tagen efter naturen;
teckningen af honom 5r oredig och ojemn. — Åtskilliga
träffande målningar och rörande situationer
förekora-aa, bland många långdragna partier. —
öfversättningen bör till de bättre, hvad Svenskan beträffar;
fastan i första delen ordaförståndet i originalet
stun-doin gifvit tolken myror i hufvudet, samt gjort
meningen dunkel och på ett par ställen obegriplig.
Noterna äro öfverhufvud \äl valda och upplysande;
dock hade några kunnat undvaras, t. ex. ora dandy,
hvilket är ett allmänt vedertaget uttryck.
tfoMPotirYf.
Vi ha tillförene omnämnt, att Franska Tidningen
Le Globe haft en artikel om Svenska litteraturen,
och att, i anledning af åtskilliga deruti
förekommande misstag och orimligheter, en tillrättavisning på
samma ställe ägt rum. Då vi nu haft tillfälle se den
nummer, hvaruti rättelserna blifvit gjorda, tro vi
det vara passande, att i korthet redovisa för
sammanhanget.
Förenämnde uppsats, öfversatt ur Foreign Qvar~
terly Review, är utmärkt genom en besynnerlig
blandning af sanning och osanning. Dess författare har,
som det tyckes, hvarken stödt sig på någon Svensk
skriftställares utsago, eller sjelf forskat i ämnet. Det
är icke godt, att utgissa tillkomsten af en sådan
afhandling. Det heter t. ex., att Carl XII stiftat
Vetenskaps-Akademien år i63g: att Thorilds vigtigaste
skrifter äro Resor i Italien, Konsternas Philosophi,
Bref till Gustaf III (Ehrensvärds bekanta arbeten):
att de förnämsta kämparne mot den Franska
smaken varit Höijer, Ödmann, Almqvist och Silfverstolpe
(vi skrifva här namnen rigtigt och icke efter den
märkliga stafning, som finnes i Le Globe): alt
Tegnér skrifvit krigssånger för Jutlands (förmodligen
Jemtlands) jägare: att Atterbom, hvilken sättes högst
bland våra skalder, blifvit kallad Nordens Göthe:
att Kullberg är utgifvare af 3 tidskrifter: att
Hallenberg är en bland de historieskrifvare, hvilka
lemna godt hopp om sig (vid omkring 70 års ålder?!):
att Franzén blifvit af sina landsmän liknad vid
öm-soin Scott, ömsom Byron. Bland vetenskapsmän
omtalas icke Polhem, Klingenstjerna, Svanberg,
Celsius, Ihre, Dahlin, Thunberg m. fi. Wallin är icke
nämnd hvarken bland andliga eller verldsliga
författare. Dessa villfarelser och brister ha blifvit af en
säker hand afslöjade; men som vederläggningarne
icke kunna innebära någon ny upptäckt för Svenskar,
gå vi dem förbi.
=3 Sedan första npplagan af Hammarskölds
arbete: Svenska Vitterheten, utgått, har man, efter
författarens död, varit betänkt -på en ny och förbättrad
edition. Hr Sondt/n har åtagit sig redaktionen afen
dylik, och vi nämna det med verklig
tillfredsställelse, helst denne litteratörs ådagalagda närmare
bekantskap med den äldre Svenska Vitterheten, i
förening med hans noggrannhet i uppgift och
framställning, samt hofsamhet i omdöme, just äro
egenskaper, erforderliga, för att i förbättradt skick
utgifva ett verk, sådant som det ifrågavarande.
Detta är nemligen lör vitterhetsälskaren i så måtto
oumbärligt, att det är det enda, hvilket med någon
utförlighet upptager vitterhetens successiva utbildning
intill senaste tider. Det innehåller derjemte mången
träffande åsigt, mången lärorik undersökning. Men,
A’ andra sidan, ffro uppgifterna i åtskilliga delar så
opålitliga, att man sällan kan med full trygghet
förlita sig på dem- Kommer så härtill, att rättvisan
ofta blifvit af författaren illa skipad; att veld och
ensidighet rådt, så snart det gälde skriftställare af
annan litterär troslära, än han sjelf: att språket Sr
1 hög grad vanvårdadt, — lärer eo omarbetning,
eller åtminstone alfvarlig tukt, vara har serdeles påkat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
