Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C )
tiska notiser, vi ämna anföra, torde Insåren sjelf
kunna draga det resultat, som äger sannolikheten för sig.
Efter en teckning af det förra .Turkiska kriget,
fortfar förf. Det är först vid Schumla, striden
egentligen kan anses börjad. Det var, säger ban, då
denna station angreps under senaste kriget, som
Sultan Mahmout första gängen ådagalade denna
jernfa-sta vilja och charakter, som sedan utmärkt hononi.
Först då utvecklades profetens fana, och
muselma-nerna uppmanades, att gripa allmänt till vapen.
General Kamenski stormade Schumla förgäfves, och
Mustapha Bairacta, hvilken kommenderade
garnisonen, sade i sin rapport derom till Sultan, att ban
erhållit tillräckligt af de otrognas hufvuden, för att
deraf göra en bro, på hvilken alla de rätt-trogna
kunde vandra till andra verlden. Berget Balkan
utgör Turkarues Thermopyle. I anseende till
svårigheten, att denna väg nalkas Constantinopel, äro
de till den grad trygga, att de icke ens befästat
något enda af de många berg-pass, som der finnas.
Förf. fann icke, på vägen mellan Schumla och
Constantinopel , en enda belastad ort. Fem defil<?er
föra genom bergskedjan, nemligen 3, som leda till
Adrianopel, och tvenne från Schumla till
Constantinopel, öfver Carnabat och Haidos. Den mest
prak-tikabla är den öfver Haidos. Det gifves blott ett
slags kavalleri, för hvilket bergpassen vid Balkan äro
tillgängliga, nemligen Turkarnas Spahis. De
utgöra sexton legioner. De känna alla vägar, springa i
gallopp öfver ravinerna, branterna och djupen.
Samlade i massa på fältet, äga de ingen ordning och
disciplin i sina manövrer; men i flockar af några man
och på kuperad terrein, göra dc ett förtvifladt och
oväntadt motstånd. De tappraste bland dem kallas
Delhis, eller ursinniga, och de rättfärdiga dcttn namn
genom sina vägsarams röretag. Deras montering och
beväpning är likväl ganska medelmåttig.
I afseende på Turkarnes stridssätt säger ban; de
äro alldeles utan hållning och disciplin på öppna
fältet, men bakc^jt en mur äro de nästan
oöfvervinne-liga. Man haFnaft exempel i förra lalt-tåg, att en
befästad ort, som med garnison af Europeiska
trupper icke skulle uthärdat åtta dagars belägring, hållit
sig öfver tvenne år. Hvad Turkarne mest befara
Br icke, att någon Europeisk här skall kunna
tränga fram öfver Schumla till Constantinopel, men att
deras hufvudstad skall tagas från sjösidan. Till
förekommande deraf, hafva de etablerat en
defensions-linie utåt Bosforen och Hellesponten. Alla fasta
platser deraf äro reparerade år 1821, samt nya
batterier anlagda- Den sida, hvarifrån hufvudstaden är
tillgängligast, vore kusten af svarta hafvet.
De svårigheter, en framryckande arraee kan
hafva att frugta af klimatet, och i afseende på sitt
underhåll, undersökas derefter af författaren. Del är
i synnerhet skyndsamhet af den angripande, som är
af nöden. Dessa trakter, hvilka i sig sjelfva på långt
när icke äro så frugtbärande, som man kunde äga
skäl att förmoda, göras dessutom öde af de
angripne, i samma mån desse draga sig tillbaka. Massan
af sammandragna trupper blir derigenom ett hinder
för sig sjelf, om den behöfver längre tid för sitt
framryckande, än den medförda provianten varar.
Vår-tiden är den mest gynnande för
krigs-operationer i detta land. Klimatet är då ganska helsosamt,
luften är ren, vegetationen frisk, vatten finnes i
öfverflöd, o. s. v. Men om sommaren förtorka
källorna, vegetationen förbrännes, hettan är tryckande
under dagen, och nattluftens kyla gör vistelsen
under bar himmel ganska vådlig för helsan. Om
vintern åter är bergskedjan vid Balkan impraktikabel.
Emellertid tviflar förf., att de, som han kallar
det, konvulsiva rörelser till sitt försvar, hvilka
Ottomaniska väldet gör, kunna rädda det frän sitt fall.
"Den skenbart lugna hvila, hvari det befinner sig,
är icke lejonets slummer, men dess döds-sömn."
Marionett-iheatern i Rom.
(Slut fr. N:o ig.)
"Han hade förälskat sig i systern till en målare,
och han var just kommen, sade han, för att ett
ögonblick fa skåda denna stjerna af skönhet.
Hvilka behag! Oimè/ hvilken hand! Per Dacco! hvilka
ögon! O, gio/af Kammarjungfrun afbryter
monologen, och, efter några smekord, smyger han med en
förundransvärd behändighet ett litet silfvermynt i
hennes hand. Hon går att söka rätt på sin matmor.
Den sextiårige älskaren bröstar sig under tiden,
betraktar sina ben, knäpper till en västknapp och
väntar sin sköna, synbarligen viss om sin seger."
Sc. 3. Den unga skönheten inträder, man hälsar
hvarann. Midt under de vanliga komplimenterna.
inblandar förföraren ett och annat ord, som låter
henne förstå hans kärlek, utan att fullt upptäcka
den. Cassandrino går till väga med lika mycken
försigtighet som fintlighet. Hur skall ban komina fram
med sin förklaring? — Han är gammal; hon är ung:
saken har sina betänkligheter."
"Tillåt, säger han omsider, med en oändligt ljuf
röst, att jag får sjunga för er den vackra
Cavatinan., som jag hörde i går på koncerten, och som
gjorU« yWore." Genast fattar ban mandolinen, gör
en attitud, preludierar och sjunger med cn
alldeles utomordentlig säkerhet och smak. Man
öfver-höljer honom med bifallsrop; man ropar från alla
håll: "Bravo, bravissima la Ciabattina." Ciabattina
var, som jag fick veta, dotter till en skomakare, en
vacker flicka och begåfvad med en förträfflig röst.
Hon får en krona om aftonen, för att hon kommer
och sjunger på dockthentern."
Imellertid har Cavatinan, sora innehöll en
kärleksförklaring, icke förfelat sin verkan. Vårdslöst lutad
mot karmen af sin skönas stol, synes vår älskare
vänta, att af hennes mun få höra sitt öde. Per baccox
säger hon ändtligen, hvad ni är elegant, Hr
Cassandrino! hvilken turnyr! hvilka vackra kläder! Ingen
i hela Rom kan öfverträffa er!"
"Dessa låford förtjusa den gamla narren, som genast
börjar, att på det samvetsgrannaste sätt och mej
en synnerlig sjeifförnöjelse göra uppräkning af alla dc
serskilda artiklarna, som höra till hans toilett. Han
gör henne uppmärksam på det fina klädet i rocken,
tar upp sitt fickur från Genève, sätter det till heunes
öra och låter det repetera; han låter henne beundra
berlockerna m. m., och gör reda för allt med den
pusslustigaste skrytsamhet och en verkligen komisk
vältalighet. Sedan han på detta sätt sökt ge siu
sköna ett begrepp om sin rikedom och sin smak,
repar ban mod, och flyttar belt sakta en stol invid
hennes, sätter sig ned, finner sig omärkligt i
beröring med föremålet för sina önskningar, och vill tala,
när helt oförmodadt.....
Sc. 4• Han på de ofantliga mustacherna och det
långa håret igenkänner herrn i huset, den skönas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
