Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 83 3)
Iiror, hvilken i samma ögonblick inträder. Hvilket slag
för Cassandrino! Han stiger upp, och inàlarn närmar
sig. Denna figur är ett komplett mönster på den
bizarra originalitet i klädedrägt, hvilken
konstnärerna iRom nu för tiden affektera. Att bära långt,
hängande hår, skjortkragen nedviken och hopfästad med
en ked, stora polisonger och näsan i vädret, — det
nr detsamma som att bekänna sig till geniernas
antal,; det är, att visa en gränslös beundran ior Lörd
Byron. Han är populär hos Romarne, hvilka, i saknad
af moraliska och politiska dygder, slå sig gerna p&
den litterära enthusiasrocn. Vill ni vara välkommen
i Rom, så uppsätt i er matsal den Engelske poetens
byst, och i er salong hans porträtt; citera hans vers,
och låt någon konstnär på modet måla er en tafla,
som föreställer hans sista ögonblick i Grekland eller
hans farliga företag i sundet vid Abydos.
Förundrad och missnöjd, att se Cassandrino hos
systern, ger målnrn honom tillbaka ett porträtt,
hvilket den älskvärda gråhårsmaniieu gifvit honom
att retouchera. "Ni skall göra mig ett nöje, Hr
Cassandrino, — säger ban sluteligen, — ined att spara
oss ... .
Cats. Ah! hvilken talang, har ni der ej nedlagt;
hvilken djerf pensel, hvilken touche!
flhll. Med att spara oss edra besök.
Cass. Hvilket snille!
fllul. De äro öfverflödiga.
Cass. Ni fördunklar alla edra medtäflare.
AlÖL De besvära mig.
Cass. JStt sådant mästerstycke, som detta, borde
öfverböljas med bara guld.
AlàL Har ni förstått mig?
Cass. Jag vill, att hela den fina verlden i Rom
skall genljuda af ert beröra.
Mål. Ni skall inte mer sätta foton inom detta »um.
Förstår ni?
Cass. Så myckcn talang, och likväl — så
anspråkslös! Farväl, min Herre; farväl, min sköna dam!"
och ännu mera graciös, än förr, fortfar vår artiga
kavaljer, belt och hållet döf för den afkunnade
forvisnings-domen, att slösa loford, midt under det man
öfverbopar honom med ohölligheter, och tar afsked
med en alldeles oförliknelig nonchalance.
På denna scen af akta komisk charakter följer cn
dialog mellan målarn och systern. "Hvartill tjenar
väl, säger han, alt ta einot besök nf en person,
som ej kan gifta sig med er?" Denna reflexion,
hvars syftning är påtaglig, mottages och applåderas
med förtjusning. Målarn fortfar, att i sina repliker
inblanda en mängd infall på det vördiga Ståndets
bekostnad, ända till dess scenen förändras till en
gata, utanför målarens hus.
Cassandrino plågas af otålighet under sin skönas
fenster. Sedan han gifvit luft åt hela sin
förtviflan, söker ban utfinna något medel, att få återse
den älskade, i trots af hennes Argus. Många
hinder äro i vägen: lians år, hans rykte; måhända
kunde saken misslyckas; måhända kunde det slutus
dermed , att ban fick ryggen full med stryk. Efter att
hafva, med en utlärd diplomals mogna öfverläggning,
afvägt skälen för och mot, fattar ban omsider det
beslut, alt förkläda sig till en ung karl ocli att
anmäla sig som elef hos målaren; ett beslut, så
mycket lustigare, Som han inser bela faran deraf, och
emedan detsamma, midt under det att rädsla,
kärlek och samvetsqval ömsom anfäkta honom, ger
honom tillfälle att utveckla just jemt så mycket snille,
som behöfs, for alt begå dårskaper med bcrådtmod.
Här slutas första akten.
I Andra . Akten återfinna vi Cassandrino hos
målaren. Stora svarta polisonger och tjockt skägg
skyla hakan och en stor del af ansigtet; det grå håret
är gpmdt under en yfvig svart peruk, hvilken likväl
ej hindrar, att här och der ett trolöst kännetecken
på vår älskares verkliga ålder frnnpsticker.
Målarens syster inträder, utan att igenkänna Cassandrino.
Denna kärleks-scen är ypperlig. Vår hjelte
glömmer, att han är en ung man, och använder äfven
nu samma medel att förföra, som förut. Han talar
vidt och bredt om sina rikedomar, m. m. "Vi skulle
blifva så lyckliga tillsammans, säger han, och
ingen skall veta af vår lycka!" — en ny allusion på
^ardinalernes hemliga förbindelser, hvilken mottages
pied bravorop. Slutligen faller ban på knä för sin
skönas fötter, och hans högljudda suckar af brytas af
en lika ny som oförmodad händelse.
Cassandrino hade i yngre åren gjort sin cour för
en dam, som var målarens tant, och numera en
bedagad matrona. Det är hon, som visar sig; hon ser
den föregifne unge älskaren för niècens fötter, och
igenkänner i honom genast sin förre tillbedjare.
Häftiga utbrott af förtrytelse från tanten, — den sköna
ar bestört; vår hjelte sjelf, försagd och skarafiat,
skyndar att gömma sig i Målarns atelier.
Straxt derpå ser man honom kommn ut, omgifven
af en skara unga artister; epigrammer hagla öfver
honom: en tar utaf honom peruken, en annan de
falska polisongerna. Allt sker med en ledighet i
rörelser, en vighet, som är förvånande. Målarn
kommer in, ger mine åt eleverna att aflägsna sig, sätter
sig ned, och låter delinquenten stü till rätta för sin
domstol.
"Huru, min herre, — så börjar lian — kan en
man af edra år, af edert stånd, uppföra sig på
detta sätt?" (starka handklappningar). Cassandrino
af-beder sina synder, samt lofvar bot och bättring; och
ju mer han förödmjukar sig, ju mera hotar målarn
honom, att göra hans hemlighet allmänt bekant.
Efter att en god stund ha roat sig åt det olyckliga
offrets förvirring, afkunnar han ändtligen domen.
"Ni har kommit hit, lör att få lektion i målning;
nå väl ni skall få den. Att börja med, vill jag lära
er färgerna. Ni tycker om skarlakans-förgen
(allusion på kardinalernas kostym); nå väl, mina elever
skola dra försorg, att ert vackra skinn, färgadt med
det skönaste rödt, skall, om ni så behagar, bli ett
föremål för hela Roms beundran; efter en liten
promenad på Corsoj skall bela stån veta derom." __
Man kan föreställa sig Cassandrinos belägenhet: han
går in på allting, utom alt underkasta sig denna
skymf. Han ber, han bönfaller; men nllt förgäfves.
"Hvad, min herre," svarar målarn ironiskt, ni skal|
bli röd ifrån topp till tå; är detta inte allt hvad ni
begär? "Denna allusion, ännu mera träffande äu de
öfriga, applåderas öfverljudt.
Emellertid blir saken bilagd, och Cassandrino
samtycker, att gifta sig med den gamla tanten, som han
för 43 är sedan förfört i Ferrara. På detta vilkor
far han målarens och den skönas förlåtelse; ocli
under det att ban framträder ytterst på
avant-scè-nen, och på ett graciöst sält lutar sin lilla figur
emot åskådarne, ger ban dem, med Mg röst, silt
sista förtroende: "Mina lleuar, ni ser all jag afstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
