Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 87 3)
lans naiv, ocli så oskyldigt söt och enkel och from,
att den stundom i sina produkter förefaller en litet
smula äcklig. Det är ett begär, att vara raka
motsatsen till Franska .Skolan, ett åsidosättande af det
yttre för idc*en. Den synes ofta vilja bortresonnera
hvad som techniskt finnes i konsten, och som är ett
nödvändigt requisitum, endast det icke göres till
hufvudsaken: nemligen korrekt teckning och skön
kolorit Den vill närmas de Gamle, och föraktar att
draga parti af de techniska framsteg, som konsten
gjort i senare tider. Ideen skall vara det enda
nödvändiga, och id^en skall vara sà enkel som möjligt
Detta bär sig förträffligt, när konstnären icke blott
tror sig ha idt/er, utan verkligen besitter dem. Dà
förlåter man honom gerna de mechaniska bristerna
for den anda, som lågar i det beins innersta. Men
om mannen olyckligtvis icke är af naturen utrustad
med stor inbillningskraft och sannt lefvande sinne,
så blir han naturligtvis grufligt torr och ledsam, då
lians arbete ej utmärker sig ens genom den yttre
glansen, hvilken i hopens ögon, for ögonblicket
åtminstone, ersätter bristen af inre Iifsvärme. — Dock
vare detta sagdt till dc Tyska konstnärernes beröm.
De hafva, åtminstone under den tid, jag varit i Rom,
visat genom exempel, att de äfven förmå förena det
ideella och techniska till ett skönt helt. Isynnerhet
hafva Mejer och Kraft i genre-målning (jag måste,
för att göra mig begriplig, nyttja en term, som jag
irke tål) frambragt arbeten, hvilka kunna sättas vid
sidan af de gamla Ncderländskn mästarnes.
Romerska och än mer Neapolitanska lifvet erbjuder ock
for konstnären så många pittoreska scener, ntt man
endast behöfver kopiera, för att få vackra taflor.
Alen konsten är, att originellt och ändå sannt kopierä
naturen. Naturen är den enda stora konstnär, som
alltid är originell, ehuru så mångfaldig och
mingsi-dig, och som intet ögonblick är sig lik och likväl
alltid sig sjelf trogen. Raphael är naturen närmast;
ban är den störste af alla, ty han är den rikaste,
enklaste; han är originell, utan att ha manér.
Ingen har målat i Raphaels maner, ty han hade
intet annat, än den rena, osminkade skönheten.
Till namnet känner du visst Bröderna
Riepenhausen. Jag umgås med dem dagligen; ty vi ha varit
grannar här på Villa Malta, och jag har ofta
besökt deras atelier. De äro bekanta och aktade för
sin grundlighet, sina insigter och sin styrka i
kompositionen. De ha nyss slutat en ofantligt stor
historisk tafla, föreställande Kejsar Barbarossa, som
efter sin kröning rider från St. Peters Basilica i
Rom, vid sidan af Påfven och öfverfallcs af
Romerska folket, men räddas af Henrik Lejonet, då en
ung Riddare. Figurerna äro i kolossal storlek.
Kostymer och architektur ytterst trogna, och
kompositionen mycket studerad. Taflan är dock i mitt
tycke icke lika skön, som stor, och inycket mer
behaga mig deras tvenne flickor, till hvilken Amor
kommer, och spår i deras bänder. Detta stycke är
fint utarbetadt, har mycken läckerhet i koloriten
och naivetet i ideen. De måla nu en suite af
scener ur Raphaels lefnad, ganska intressant, och äro
inellanåt sysselsatta med fulländandet af sina
konturteckningar öfver Målningarne i Delphi, efter
Pausanias beskrifning, af hvilka första häftet redan
utkommit.
Overbeckj redan rygtbar sà väl genom sin konst,
som genom sin öfvergång till Katholicismcn, är
tillika med Cornelius, hvilken nu är i Munchen, den
nyare Tyska Skolans stiftare. Att bestrida honom
stor naturlig förmåga, varm fantasi och sinnrikhet i
komposition, vore lika orättvist, som att påstå, det
han är fri från raandr. Redan i Lybeck såg jag en
tafla af hans hand, och af honom för en rätt
hederlig summa såld till denna sin fädernestad. Den
föreställer Christi inridande i Jerusalem; är
omsorgsfullt och fromt målad, samt — man neke det ej —
med en viss genialitet, som tränger sig igenom all
den sökta likheten med de gamla Tyskarnes man<?r
från i4oo-talet — Här i Rom har jag, utom annat,
sett af honom de celebra fresco-målningarne i Villa
Massini: scener ur Tassos Gerusalemme, och i
hvilka han verkligen visar sig fördelaktigast, ehuru ban
i min tanke blifvit öfverträffad af Schnorr, som med
verklig genialitet tillegnat sig åtskilligt af de
Gamles förtjenster, — samt med kraftig och ledig pensel
i rummet bredvid målat scener af enskilda figurer
ur Orlando furioso. Uti ett annat rum i samma
palats målar Koch sina fördömda oeh alla helvetes
djeflar ur Dantes Inferno, rigtigt con amore. Men
dessa gestalter förmå ej ingifva mig andra känslor,
än vämjelsens. Jag har icke sagt något ondt om Koch,
då jag uttryckt mig så. Om ban varit rätt trogen
naturen, vågar jag ej afgöra, ty jag har aldrig varit
i Afgrunden."
Disticher,
Sverge.
Åldriga jord! Du är lik den gamle Atheniensern.
Aldrig man rörde hans kropp, utan att träffa ett ärr.
Carl XII.s graf.
Söker du hjeltens graf? Gå längre. Halfva Europa
Mätte han ut med sitt svärd blott till en vård åt
sitt namn.
Byströms Juno.
Steg du till jorden ned, Gudinna! att synas for
konstnärn?
Nej, ty denne ju sjelf uppsfeg i Gudarnes sal.
Rodnande, röjer dti här, att Zevs ej endast och Paris
ObesIÖjad dig sett; Byström dig sett, liksom dc.
Ett porträtt af Westin.
Se, hur han härmat naturen! Hans blick har stulit
dess former.
Penseln åt bilden har skänkt rörelsens lif och l>ehag.
Tanken i talarens själ han fäst, for evigt, på duken.
Och hau har hindrat, att dö, ordet som flyr från
hans läpp.
—1 — w.
|potpourri.
= Vi äga i Sverge ganska fa aiitografiska Lref af
Carl den tolfte. Äfven utomlands äro de högst
sällsynta, ty, som bekant, förde denne konung mera
svärdet, än pennan. En resande landsman har dock
iett Bibliothek, tillhörigt Catharina-kyrkan i Lubeck,
upptäckt en samling bref af denne märkvärdige man ,
hvilken kollektion troligen är den fullständigaste,
man ännu känner. Brefven äro skrifna under olika
skiften af konungens lefnad, och ställda till hans
syster Ulrika Eleonora. De äro öfver tjuge till
antalet, och vi torde framdeles få tillfälle, att derför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
