- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
86

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

( 8G )

banting to the sea the brooklets ,
New cnfranchised, gaily run.
Glowing as the eheek of Frey a, .
Roses red tlieir prison brea k,
And in human bosoms bounding i
Ilope and joy, and vigour wake.

The old K ing vill g o a-hunting,
And the Qveen must wi th hirn wend.
SeeJ in joy otis crowd assembled,
AU. the ricli-clad court attend.
Bows are clanging, quivers ratt le,
Palfreys throng the dusty way,
And ön wrist the hooded fale ön,
Screaming, hails the coming pr ey :

Yonder comes the pageant’s wonder!
fVretched Frithiof,- shun the sighti
As a siar the light cloud shines ön,
Sits the Qveen ön palfrey white.
Half like Frey a, half like Rota,
Only fairer still than tliese/
Gracefull from her hat of purple
Stream light feathers to the breeze.

Gaze not ön the eye’s clear heavcn
Gaze not ön the golden hair ß
Round the slender throat entwining ,
Clust’ring o’er the bo som fair!
Gaze not where the rose and lily
■ Cer her cheek alternate play ;
List not to the voice familiar,
bVhisp’ring soft as breath of May.

Det minst lyckade synes oss stroferna uf 3:dje
sången, återgifna på rimfria femfotade jamber. Som
bekant är, tillåter cj Engelska språkets byggnad,
likasom de sydliga tungomålens, upptagandet af
hexametern. Men här ar det stor skada. Hela
charak-teren af poesien, införlifvad med formen, blir
genom det förändrade versslaget belt och hållet rubbad.

IS öns t.

Måleriets närvarande tillstånd i Rom.

Denna artikel är hemtad ur ett bref, hvilket
från en resande Svensk Litteratör i Rom i dessa
dagar ankommit till en vän här i staden, och blifvit
Red. benäget öfverlemnadt, med tillåtelse att gifva
offentlighet åt hvad dertill lämpar sig. Utan att i
hvarje detalj biträda författarens åsigt, göra vi oss
ett nöje att meddela följande:

"Af Italienska skolan står ännu Camuccini i
första rummet. Han har målat mänga och stora taflor,
af hvilka flera äro graverade. Ej må man söka hos
honom de Gamles innerlighet och djupa lif; ty han
är oftast kall, men med en viss pompös värdighet i
gruppering och komposition. Hans kolorit äger en
viss klarhet och skärpa: hans draperier äro ädla och
sanna, men ofta är i det hela någon ting sökt, och
i detaljerna någon ting stelt. Han har målat Ccesars
Död, som nu finnes i Kongl. Palatset i Neapel.
Denna tafla är den grandiosaste, jag af honom sett. Han
har målat Regulus, Gracchcrncs Mor etc. Med ett ord,
denne konstnär synes mig liksom utgöra en
öfvergång från den gamla Italienska skolan, till hvilken
ban hör genom den antika ädelheten i figurernas
hållning, och den Nyare Fransyska, hvartill han hörer

genom sitt sätt att vilja frambringa effekt medels
färgernas opposition, och det framspringande i
grupperingen. — Jag skrider till

Fransyska skolan, hvars största förtjenst är, att
teckna korrekt och på punkten afmätt, och hvars
största fel är dess effekt-makcri och begär alt b»
mouvcment och lif i allt ting och i alla ändar. Till
och med en död skall ha mouvement. Han får icke
hvila naturligt, enkelt; ban skall vrida sig på ett
eller annat sätt, i en eller annan hopsnörpt
ställning, på det att artisten må få visa sip färdighet att
förkorta armar och lär och ben, och sina djupa
kunskaper i Benrangels-vetenskapen. Största delen af
härvarande Franska konstnärer äro pensionerade af
Franska Akademien, och bo och spisa fritt i Villa
Medici, hvilken är af samma Akademi inköpt. Jag
såg i sistlidne April månad en Exposition af dessa
herrars arbeten, som icke voro många, men desto
sämre. Likväl påstår en och annan, att Larivicra
skall vara god kolorist. Hao hade målat en llerdc,
som satt bredvid en faun och spelte pipa. Mig
behagade denna tafla mycket obetydligt. Feron hade
utsatt en döende Gladiator: Douchot en kopia af en
Raphaelisk Madonna, temligen stygg. I Skulpturert
äro de icke heller serdeles starka; men desto
skönare och ackuratare äro deras architcktoniska
ritningar, verkliga mästerstycken af skicklighet och
tålamod. Mästerligt hade Vaudoyer tecknat det sköna
fragmentet af Antonini Basilica, och Duc Septimii
Severi triumfbåga, med alla dess bas-reliefer,
orna-menter och inskrifter. — Der prydlighet,
noggrannhet och arbetsförmåga fordras, der äro Fransmännen
i sitt element: rik fantasi och stor uppfinning äga
de ej ofta, men qvickhet, säker takt och god insigt.
Derföre ha de större Vetenskapsmän, än Skalder:
utmärktare Architekter och Ingeniörer, än
Skulptörer och Målare. Härifrån måste (såsom ingen regel
är utan undantag) några ärofulla undantag göras.
Claude-Lorrain (likväl mer hörande till Italien),
Nicolas och Gaspard, Poussin m. fi. Men de äro från.
den gamla goda tiden. Månne Gérard, Girodet M
Vernet höra till undantagen? Detta må du besvara^
som sjelf varit i Paris.

Till Fransyska Skolan vill jag äfven hänföra enl
Ryss, som vistats i Rom, men hvilken nu troligen’
är afrest. Han heter Cassini och exponerade vid
Piazza del Popolo för någon tid sedan en tafla,
föreställande Alcibiades, räddad af Socrates vid
belägringen af Potidea. Den äger alla den Fransyska
Sko-luns förtjenster och fel: kraftig kolorit, stoll teckning,
men konstighet och sträfvande efter ögonskenlig
effekt i anordningen af det hela. Alcibiades är, för ale
rigtigt kontrastera mot den manliga, fula, skäggiga
och uppnäsiga Socrates, gjord till en ung, skön
qvinlig gestalt. Han har redan fallit omkull, och ligger
alldeles omöjligt. Härvid påminner jag mig Axel Gabriel
Silfverstolpes Saga om käringen, som blef dömd att
först halshuggas och sedan hängas, men
ödmjukligen had, att åtminstone slippa dö omöjligt. Denna
bön göra de arma figurerna till vissa moderna må^
lare — förgäfves.

Tyska Skolan. Nå! utbrister du — här begynner
väl Recensenten, den stränge Herrn, alt utgjuta hela
sitt "fyllhorn" af beröm och pris. — Vänla litet! -—
Tyska Skolan — (nu är det Rec. som fortsätter) är
visserligen fri från detta cffekt-sökeri genom svåra
ställningar och konstiga rörelser och grupperingar j
men den liar ett annat fel. Den vill vara så hjer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free