Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C 94 3)
nöje genomläsa Hr Gr af ströms beskrifningar, och de,
som icke ägt tillfälle, att sjelfva besöka dessa
trakter och deras invånare, äga en ersättning i den
bekantskap, de här kunna göra med så många
märkvärdiga ställen, och, åtminstone till det yttre,
charak-teriserande drag af fäderneslandets olika folkstammar.
Arbetet kan derföre på det bela betraktas såsom en
historisk, naturmålande och, i afseende på
invånarne, individualiserad tafla af Sverge.
(Slut e. a. g.)
røittfröet.
Gil-Blas lefnad och äfventyr af LcSage, i
sammandrag. Öfvers. Stockholm, 1828.
Icke utan någon förundran torde man se anmäld
en öfversättning af LeSages ofvannämnde berömda
roman i sammandrag. Af bildade läsare lärer det
gifvas få, som icke gjort bekantskap, på
originalspråket, med denna genialiska skrift, hvilken
förskaffade dess förf. tillnamn af den franske
Cervantes. Dessa torde med Rec. förundra sig, huru det
kunnat falla någon in, att i ett arbete, som är
utmärkt mindre genom händelsernas egenhet och
in-teresse, än genom det mest lekande, qvicka och
underhållande framställningssätt, just lemna bort det
senare, för att framlägga ett sammandrag af de
förra. Hvad skulle man t. ex. säga oin en öfversättare,
som ville göra sin publik bekant med någon af
Ce-derborghs, i sin genre och på vårt språk, små
mästerliga romaner, Trasenberg och Tralling, på det
sätt, att han gaf en stympad, osammanhängande,
och i det mest torra och triviala språk utförd,
berättelse om de i sig sjelf obetydliga öden. styckets
hjelte genomgått, och lemnade läsaren alldeles
obekant med författarens stil, teckning och mnntfr?
Så är förhållandet med närvarande öfversättning.
LeSages roman, hvilken utgör 4 oktav-band, af
tre till fyrahundrade sidor hvardera, är här
sam-mansnörpt till en liten duodes-brochur af aao sidor;
d. v. s. öfversättaren har funnit ungefar sju
åttondedelar af sitt original öfverflödigt och odugligt.
Vanligen tolkar man ej en författare, hos hvilken man
finner så mycket att förkasta. Men öfvers, har gjort
en annan upptäckt. Han har funnit — hvad man i
allmänhet föga kunnat föreställa sig,—att Gil-Blas
äfven kunde betraktas såsom en sede-lära för
uppvexande ynglingar. I ett rörande företal vänder ban
sig till dessa sina "unga vänner," och ber dem med
uppmärksamhet studera denna bok, icke, såsom man
annars plägar göra med sede-historier, för att taga
dem till efterdöme, utan för att spegla sig i denna
"illa uppfostrade ynglings" exempel,’, och derigenom
blifva mönster af dygd. Efter detta system, att
inplanta dygden hos ungt folk, skulle det ej förundra
oss, om någon öfversatte t. ex. les liaisom
dange-reusesj eller någon dylik roman, i afsigt, att
bibringa unga damer reglor for ett sedligt uppförande, då
de i boken finge lära, huru man icke skall bära sig
åt. Visserligen har Öfversättaren, vid den stränga
räfst, han låtit förf. undergå, undanröjt en god del
af hvad han ansett mest stötande, men i den
stympade och behörigen oskadlig-gjorda produkt, han
frambragt, finnes i alla fall mer än tillräckliga
anledningar, att icke just rekommendera den såsom ett
vade-mecum for ungdomen; och en bok, der redan
i tredje kapitlet icke otydligen omnämnas en vàld-
tägt: der hjelten i det sjunde blir stråtröfvare, o. s. v.,
blir, både med och titan moralika foretal, alltid en
betänkelig läsning för det tillvexande slägtet, i
synnerhet om någon enfaldig husfader, förledd af det
andäktiga forordet (hvilket äfven såsom prospejtus
medföljt tidningarna), på god tro sätter boken i band
på sin son.
Såsom litterärt arbete, har denna öfversättning,
om möjligt, ännu mindrevärde, än som moralisk
handbok. De originella, lifliga och genom en sällsynt
finhet i teckningen utmärkta charakters-målningarne Bra
försvunna. De i sig sjelf ofta obetydliga, men
genom framställningens förtjenst underhållande
äfvea-tyren, äro förvandlade till triviala
dagboks-anteckningar. Den mängd af detaljer om Spanien och dess
invånare, om folklynnet och sederna, så väl i de
högre, som de lägre klasserna, hvarigenom man finner
sig liksom försatt midt i delta land, och igenkänner
det naturliga och rörliga i LeSages taflor, — allt
detta, i den redbara öfversättarens tycke,
onödiga småkram har han visligen hushållat in, så att
man, med undantag af några namn, skulle kunna tro
scenen |lika väl förlagd i Ryssland som i Spanien.
Den Spanska omständigheten i konversationen,
ömsom ett uttryck af en hidalgisk eller kolibradosisk
fåfänga, ömsom af denna ordrikhet, talsjuka och naiva
öppenhjertighet, som charakterisera söderländningen ,
Br här utbytt mot ett kärft och utnött
hvardags-språk. Hvem kan t. ex. i den tråkiga och högst
vanliga qvacksalfvare, som öfversättaren presenterar oss,
igenkänna denne Doktor Sangrado, i hvars
charakter författaren lemnat en typus af alla dessa
undergörare, hvilka sjelfve tro på sin konst, och med elt
heligt nit offra sig och sina adepter för densamma.
H-... 7Trcii;Sa |at om rännets qvatlieier, om den
ofelbara visshet, han ägde, att kurera alla både
inre och yttre sjukdomar ensamt med åderlåtning och
ljumt vatten, omnämner öfvers, med följande ord:
"Han sade mig de universal-medel, hvarmed man
kunde kurera alla sjukdomar," — men den
originella utvecklingen af hans hypotheser Sr borta; hans
föreläsningar, som upptaga ao sidor, dem man
läser ooh omläser med nöje, så länge det gifves
charlataner i verlden, har öfvers, utbytt mot några
betydelselösa notiser om hans figur, lefnadssätt, o. s. v.
Diego de la fuentes öden, hvilka hos LeSage
upptaga 5o sidor, omnämnes af öfvers, blott med de
orden: "Min reskamrat berättade mig på vägen sina
äfventyr." Hvilka dessa äfventyr voro, fiSr läsaren
ej veta. Don Rafaels historia, som intar öfver 100
sidor, finnes här inflickad såsom ett torrt register på
en mängd skälmstycken, åt hvilka inan icke ens kan
skratta. I stället för den vackra och på flera
ställen rörande Novellen Le mariage de Vengeance,
af-spisas läsaren med dessa ord: "Hon berättade dess
märkvärdiga historia på ett rörande sätt."
Genom dessa afkortningar och uteslutningar liar ett
stort antal af de charakters-målningar, hvarigenom
LeSage gjort sin roman till ett slags galleri af
originaler i olika genrer, sådana de träffas i alla tider
och alla länder, blifvit dels alldeles utelemnade, dels
vanställda, och, för att nyttja rätta ordet,
förfuskade. Det är en verkeligen pinande känsla, att
återfinna alla hans så lifligt och sannt tecknade
personager förvandlade till stympade, betydelselösa och
triviala hvardags-mcnniskor. Sjelfva hjelten i stycket,
hvilken man ej kan upphöra att intressera sig för i
original-romanen, oaktadt bans, som det tyckes, nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
