Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C "O )
hörjan. Första Altens första scen Sr sà stympad,
att originalet är i öfversättningen nästan
oigenkänne-iigt. Det hela af stycket har ock mistat i betydlig
mån det lätta och idealiska, som finnes i urskriften,
t färg, stil, anda, finnes endast här och der någon
aflägsen likhet. Föga mer än intrigen är enahanda.
Att på detta sätt behandla Calderon, ärtmeran
nånsin orätt, emedan det utmärkande hos honom är just
den poetiska hållningen, den lätta koloriten, den
flödande diktionen och den melodiska versen.
Fördenskull, den som vill bli bekant med Calderons
originella skönheter,* nri — förutsatt nemligen, att
Spanskan vore fräramame — läsa Schlegels öfversättning,
eller, om ban vill känna just före varande stycke,
Cries förträffliga tolkning deraf, hvilken, med några
modifikationer, lärer varit begagnad vid uppförandet
i Dresden och Berlin. Säkert är ock, att en i
många delar bättre scenisk behandling, än Hr D:s eller
den ban följt, vore möjlig. Ickedessmindre är ban
förtjent af allmänhetens tacksamhet derföre, att han
gjort densamma, om också ofullständigt, bekant med
den vidtfrejdade Spaniorens snilleverk. Arbetet är
ock, i och för sig, och utan afseende på
original-författaren, ganska läsbart, och hör till bättre veik.
lYi ha framställt våra erinringar, mindre för att
klandra, än i den afsigt, att den med Calderou
obekante ej må af ifrågavarande bearbetning skapa sig
någon fullkomlig bild af skalden, hvilket ej vore
rättvist. Huruvida anmärkningarna vid omarbetningen
gälla ensamt H:r West, eller H:r Djurström, kunna
vi ej afgöra, emedan vi icke jemfört bådas skrifter.
Hvad som eljest kunde i allmänhet sägas om H:r D:s
öfversättning, är, att den är gedigen, frisk och i ädel
stil utförd, ehuru nog stel och tung. Att fordra en
sådan mjukhet och musikalisk klang, som i SpaiiskaD-
■yor? obUfi«». _»vin versarten oita är svar;
dock hade yersen kunnat vara mindre hård, och
dialogen mera liflig.
SÖmngångarn bar icke stort artistiskt värde,
Me’-lesville skrifver, som bekant är, små komedier och
vaudeviller, i kompani med Scribe och hans
konsorter, samt skrifver något som kallas romantiska
skådespel på egen hand. Vi bade, vid granskningen
af samme författares arbete, De osynliga Bröderna,
tillfälle att yttra oss angående hans förmåga i denna
väg, likasom öfver det origtiga, att kalla sådant,
som hans alster, romantiskt. Med undantag af en
och annan alltför tydlig reminiscens från Shakspeare
och andra, t. ex. sömn vandringen, kopierad ur
Macbeth, finnes deruti intet, som förtjenar detta namn.
Stycket har eljest theatralisk effekt, är temligen
hållet och ledigt utveckladt. Men originella
charakte-rer, poetisk diktion och dylikt får man ej begära.
Man läser, och, vi förmoda det äfven, ser det utan
obehag, om också utan synnerlig uppbyggelse.
Danacs Bild är en liten scen ur den bekante
Salvator Rosas lefoad, hvilken ofta varit föremål för
de vittra skriftställarnes behandlingar. Likväl är
detta så kallade lustspel ej stort mera lustigt, än de
nya Franska komedierna äro komiska. Det är annars
rätt artigt och nätt, och kan i alla stycken mäta sig
med de små efterpieser, vi se på Kongl. Theatern.
Politiska ’Åsigter af M. J. Crusenstolpe.
(Forts. fr. föreg. N:r.)
Carl deri XI synes förf. en "i flera afseenden
älskvärd Kupß*" (måjipe detta har afseende på hans älsk-
värdhet, att traktera med eldgaffeln?) men ban var
revolutionär f Risum t ene at is !J. "Revolutionären af
1680—1689 hade trolösheten i första löftet
gemensam med revolutionären 1772—1789" (p. 71.) Icke
nog att Carl XI var jakobin, han Var trolös redan i
första löftet. Hvad det förra epithetet betiaffar,
torde det ej behöfva någon vederläggning. Vi skulle
blott önska visa, att Carl XI, då han besvor sin
första styrelseform, ej badei sinnet någon utvidgning
af sin magt, men att han småningom och af
omständigheterna (fördes dertill. Härvid kommer oss
äfven förf. till hjelp: han är vår trognaste
bundsförvandt, då det är fråga om, att kullkasta hans
egna meningar. Han underrättar oss nemligen, att
Konungen, då suveräniteten antogs på Riddarhuset
1789, således nio år senare än det första löftet
gjordes, ännu var så villrådig i sitt beslut derom, ’’alt
han trenne gånger hade beslutit alt skicka återbud
till sina tillgifne, att de icke vidare skulle yrka på
högre makt och myndighet för honom" (p. io43- Vi
skulle råda förf. att bringa sina tankar litet mera
i ordning, innan han lättsinnigt stämplar stora tiaam
med opassande epitheter *).
Men i ingen fråga synes förf. vara mindre ense
med sig sjelf, än i frågan oin Reduktionen. Man
har ofta tillfälle till den anniàikning, att förf.
tyckes få andra "åsigter" med hvarje krönika, ban
of-skrifver. Ömsom är ban liberal, aristokiat, oligarch
och demokrat. Det, som på ena sidan är en
lands-förderflig sak, kan på den andra blifva en
riksgag-neJig, o. s. v. Förf. börjar reduktionsfrågan uied
ingenting mindre, äu en krigsförklaring mot Botin,
— cn häfdaforskare, som hittills icke varit utan
vitsord. t •Uniäntn>» ;f»a< torf. på det högsta mol
re-auklionen, men försvarar i655 urs reduktions-plan
emot Botin, hvilken ansett den alltför inskränkt.
Litet längre fram (p. 74) finner han åter, att cn
utsträckning deraf var nödig. Om vi ej irra oss,
var det just detta, som Botin yrkade. Slutligen
finner han (p. n4), att Sverge i halftannat sekel njutit
frukterna af Carl XI:s klokhet ocb förutseende
(sammet regent nemligen, som förut sades blott behöfva
följa med strömmen, för att uträtta hvad ban
gjorde). I afseende på Ständernas medverkan till
reduktionen, stannar förf. i samma motsägelse; hvilket
bevisar, att ban ej gjort sig reda for denna period
af vår historia. Han yttrar, t. ex., att de tre
Ofrälse Stånden (således pluraliteten) läto fånga sig "i
re-duktionsplanens snara" (p. 79), då ban likväl förut
framställt Ständerna så angelägna om detta arbetes
fortgång, "att Regeringen som oftast erhöll
påminnelser af Riksens Ständer, att fullborda den
beslutade Reduktionen" (p. 35). ,"Deu krönte
förtryckaren Cail XI," en "älskvärd prins," som uppfyllt Ri»
ket med "reduktionens slagtoffer," bortrycktes
slutligen "af döden, iunan han fått fullbordu hvad ban
till fosterlandets nytta börjat." Det torde vara svårt,
att af allt detta sammanfatta ett redigt omdöme.
Den rättvisa och opartiskhet, man fordrar af
häf-dateknaren, öfverge torf. alldeles, då han kommer
•) Här ml äfven nämnas, att förf. kallar Carl X for
"den grundligast bildade prins, som fört svenska
spiran." Utan orättvisa torde man i detta hänseende
kunna framfor honom sätta Erik XIV och Johan III»
bada klassiskt bildade , ja lärda ; äfven Gustaf II Adolph
och måhända Gustaf 1; således, om man tillägger
Christina, dc flesta regenter, som ftrcträdt honom. Det är
dock intet pylt, att Carl X rar ganska bcläscn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
