Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C "t )
till Carl XII. När man "fattat historiens facila," Br
det lur att upplysa, ej för att härja och bränna. I
det vilddjur, sotn här förekommer under namn af
Carl XII, och som ägde "blott f& sansade ögonblick,
under en tjuge-àrig galenskap," igenkänner man
ingalunda den hjelte, som Voltaire skildrat med
stränga — det är sant — men likväl lifliga, menskliga
och intressanta drag. Voltaire, (pensionered af
Cat||arina den andra, för att skrifva Peter I:s historia,
och följaktligen mindre partisk för hans antagonist),
tillåter sig likväl ingenstädes yttranden säsom dessa:
"Hans (Carl XII) vandaliska förfarande gör
villrådigt, om ban bör framställas som en urbild för
hjeltar, eller tyranner" (p. 129): "Rinaldo Rinaldini
och Mazarino hafva en mildare anstrykning" (t33):
"Det är detsamma om förtryckarens (C. XII) hjerta
klappar under tagelskjortan, eller det finaste linne:
om ■viildsverkaren släcker sin törst ar jernbägaren (?)
eller träskålen (i3i), — "ett granithjerta" — "en
vilde" — "hans regering en kedja af tyranni och
oordning" (167)— "ytterligheten al dén råa kraft, hvarmed
lian gisslade sitt arma folk" etc. (168). "För Carl
XII Janns ingenting heligt på jorden~ (a33). (Här
vore tillfälle, att samla en hop af förf:* vanliga
utropstecken .’!!???) "Mensklighetens röst förmådde lika
litet tränga till hans öron, som förnuftets!" (ib.)
"Strömmar af blod skulle rinna för hans brottsligt
lumpna ändamål," (ib.) o. s. v. Mer än hundrade
sidor äro egnade åt en charaktersmålning i denna stil.
Man kunde anse den som frugt af en nog stark
"till-Text (?) af rättsbegreppet" (p. 292). Rec. Br ingen
beundrare af C. XII:s regering; men han kan lika
litet gilla denna svärmiska ifver, att svärta ett stort
nainn, och ban ber förf. minnys sina egna ord, att
"det är lågt, att slå sig till riddar* p& afliden
furstes fel" (p. 2o3). Lefde Carl den tolfte nu, skutte
ingen högre, än Rec., betyga sin vördnad for det
mod, hvarmed förf. anfaller honom. Nu åter kan
denna tapperhet anses mindre beundransvärd. Det
är ingen ovanlig och ingen farlig förvägenhet, att
nedfläcka minnet af Sveriges framfarna Konungar.
Vi kunna exempelvis nämna de Hemliga.
Handlingarne, hvars utgifvare ej försport någon ledsamhet
deraf *).
Öfver dc lofsånger, skalderna uppstämt till Carl
deo tolftes ära, yttrar förf. på flera ställen sitt
misshag, ehuru det synes, som hade ban kunnat taga till
tröst, livnd han sjelf säger pag. 164, att nemligen "vår
tid hunnit för långt i upplysning, att man nu mera
kon befara någon olycka af skaldernas lysande
utsväfningar." Emellertid — och så vidt Rec. förstår
något af poesien — finner han det ej så underligt,
att skalderna hellre besjungit Carl den tolftes, än
den nf förf. så mycket beprisade, men "för litet
kända" Fredrik I.s äfventyr. — I afseende på den
insinuation, förf. gör, pag. i65,"att sorgefester åt Carl
XII:s minne utgöra en brottslig hyllning åt Gustaf
VI Adolf," innehålla vi allt yttrande,
ii- Att analysera förfts omdömen öfver Carl XII:s
minister , Baron Görtz, skulle blifva lika vidlyftigt, som
öfverflödigt. Ur hvad synpunkt, han bedömt honom,
svnes tillräckligt af de valda epitheterna "föraktlige
Säsom frappant motstycke, kan man ej "undgi
anmärka , att det var just Couriren, — itet liberalaste bland
ho» oss utkomna Tidningar , — hvilket infOrde dc
ikar-pastc kritiker emot degHcml. Handl. På hvilken »id»
den sanna libcralitctcu ligger, wi lü|f«A b«sU»»a.
bof!" "eländige charlatan !"i "nedrige hycklare!" "grof
och fräck brottsling!" "bof af grundsatser!" "moraliska
missfoster, hvarifrån ej jorden kan nog snart befrias!"
o. s. v. — "Qvarlefvorna af Sveriges dåvarande
hela folkstock skulle, säger torf., om de sararaanträdt i
egenskap af Jurymän," dömt Görtz till döden (p.
2i5). ’ Meningarne härom kunna vara delade.
Tvenne af Kommissionens ledamöter (Brauner och
Stjern-crona) ansågo till en början kommissionen icke
hafva rätt förfarit emot Görtz, och i Rådet trodde
Cron-hjelra det vaia betänkligt, att "så hårdt förfara med
honom;" ü/ie/isköld tillstyrkte nåd. Lagerbring,
hvilken visserligen ej kan beskyllas, att i allmänhet
vara för lindrig i sina omdömen öfver Görtz, säger:
"så väl då, som i senare tider, hafva olika
omdömen varit om utslagets rättvisa och billighet." Han
tadlar, att man ej låtit Görtz aflemna sin
redogörelse, och tillägger: "men redogörelsen hade ock
blifvit så mycket kinkigare, som många af Görtziska
kron-kapitalerna då redan voro använde ocb
skingrade, hvilket man tilläfventyrs icke ville hafva
bevist." — "Ett af de mest förhatliga klagomål var
utan tvifvel, att Görtz beflitat sig att hos Konungen
svärta och förklena sina infödde undersåter; till
bevis läser Fehman upp ett af Görtzcns bref, uti
hvilket en viss Landshöfdinge beskylles för
efterlåten-het och brist af drift uti sitt embete, med
hemställan, om intet en annan man kunde och borde till
samma syssla blifva utsedd. Görtz svarade derpå y
att han undrade det Fehman, som opartisk man,
ville allenast styckevis uppläsa ett bref, bad’således, att
det måtte uppläsas helt och hållet, då man feck se
och höra, att Görtz i den förra mannens ställe
hade rekommenderat Fehman, såsom en upplyst ocb
drifvande samvetsmän, hvilken K. M. fullkomligt
kuuj» lu- jj." !><•«» o «f Gört» «yn«.g ej bevisa
någon "bof af grundsatser" eller "moraliskt
missfoster." — "Många," fortfar Lagerbring "hafva varit
af den mening, att Görtz var dömd till döden,
innan ransakningen anställdesj och att den endast
företogs för syn skull."
(Siat e. a. g.)
Kärlekens Arithmetik.
Till en Flicka.
I räkna och i kärleken
Fem Species det ges, raia vän, ,
Hvarom jag vill docera.
Nu kysser jag dig — ett —-tu — tre;
Du räknar alla kyssarne,
Det kallas numcrera.
Till mina kyssar, om du vill,
Du lägger dina egna till:
Och lär dig så addera.
Men om likväl af dem du fått,
Du märker något öfverskott,
Du ren kan subtrahera.
Det fjerde uti ordningen
Jag kunde lika fort, min vän,
Dig praktiskt explicera.
Men snart nog kommer den, CH dag,
Som säkert, sällare än jag,
Dig lär multiplicera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
