- Project Runeberg -  Heimdall / 1828 /
116

Author: Johan Erik Rydqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C )

njutningens behag, hvilka i främsta rummet
kunna fästa Svensken vid fosterjorden. Det är
arfska-pet af förlädrens bedrifter, af deras lysande namn,
soin gör honom stolt, ocb beredt honom
möjligheten, att i Europas politiska händelser verka vida
utöfver sina materiella tillgångar. Borttag eller
nedsmutsa dessa namn , utplåna dessa minnen, — och hans
kala fjcllar, hans steniga teg, skola synas honomen
fiken, för hvilkas försvar ban endast tvekande väpnar
sin hand. Tideböckerna må ej blunda för store mäns
fel. Tvertom, må de uppdaga dem , strängt dömma
dem. Men då Historien i ena vågskålen ’lägger
deras svagheter, skall hon äfven i den andra opartiskt
lägga deras förtjenster. Och då tro vi det ej skola
gifvas en Svensk, hvilken ur sin historia vill
bortrycka de blad, som bära Carl Xll:s namn.

Cfjeatfr.

Theater-Bulletin.

I afseende på denna och nästföregående veckas
dramatiska spektakler, kan redovisningen bli
temligen summarisk. Allt gamla bekantskaper.
Öfverflödig är äfven den anmärkning, att Hr Hjortsberg
utmärkes i Czar Peter och i Bildhuggaren, Hr
Almlöf i Shakspeare Kår, Hr Torslow i Bröderna
Philibert, Fru Erikson i De sedesamma: att Hr
Lindman har sina lyckliga ögonblick i Korsfararne, men
drifver i allmänhet spelet för mycket, o. s. v. Om
gårdagens pies Mahomet en annan gång.

Lyriska repertoiren har haft Snöfallet och Lilla
Slafvinnan. Under förra pjesen råder i åskådarens
känsla ungefärligen samma temperatur, som på
theatern, der isflingorpa hänga i trätopparna. Det
vore lyckligt, om själen kunde lika väl, som kroppen,
värna sig mot köldens åverkan. Lilla Slafvinnan
hemtar onekligen sitt största värde af Hr Crusells
musik. Bönen ur Alkoran är i synnerhet ett stycke,
som mnn alltid hör med förnyadt nöje.

Vid Othello, som gafs den 17 af förflutna
månaden, torde vi litet längre kunna dröja. Att ingå i
detaljerad granskning af den sceniska behandlingen,
tillåter ej denna gång utrymmet. Vi äro vissa, att
Ilr Nicander, då han återvänder till fäderneslandet,
efter att ha skådat Shakspeares stycken i deras
sanna drägt, skall bli den förste, som finner bristerna
i sin bearbetning af Othello, och vill afhjelpa dem.
Sådant stycket nu förekommer, har det föga
hållning. Bland uteslutningarna synas oss minst
lyckligt, hvad som i originalet motiverar Cassios och
Desdemonas, Cassios och Biancas, Emilias och
Jagos inbördes förhållanden, hvilka nu äro knappast
angifna, än mindre utvecklade, hvarigenom den
psy-chologiska sannolikheten till stor del försvinner,
och charaktererna framstå endast till hälften.

Några af sujetterna, serdeles Hr Almlöf, utföra
sina roller val, nemligen så som de fattat dem. Men
,vi skulle tro, att de ej tänkt sig dem fullkomligen
rätt, ocb i enlighet med originalet. Den, som läser
Shakspeares Othello, bildar sig belt andra begrepp
om personnagerna. Othello är sjelfva häftigheten och
passionen. Hans hand|ingar bära alltid vittne om det
luftstreck, under hvilket han är född. Hr Almlöf är
kanske nog högtidlig, reflekterande, och vill så att

säga tvingn sig till det öfvermätt af glödande
känsla, som var grunden för alla Othellos handlingar.
Hade denne kunnat inrymma i sitt siune någon
eftertänka, någnn öfverläggning, hade han ej kunnat
förhålla sig så, som ban gjorde. Allt var bos
honom en frugt af ögonblickets uppsvallning. Hans
kärlek var äfven mera lågande och sinnligt stark.—
Hr Lindman tyckes åter ta Jagos roll för våldsamt,
för mycket i enlighet med vanliga
bandit-cbarakte-rer. Jago är i det yttersta fin, slipad och smidig.
Hr Torslotvs hållning är jemförelsevis kanske den
sannaste, om han icke något öfverdrefsitt spel i
dryc-kesscenen. Mams. Strömstedt har i sin roll nedlagt
det hängifna, som tillhör Desdemona; men icke det
svärmiska och romaneska, som ligger i den, och som
nödvändigt måste förutsättas, om inan skall tänka
sig möjligheten af att kunna öfverge fader, hus och
bem, och flykta med en Mohr. Emilia, bos
Shakspeare i hög grad lättsinnig och obetänksam,
uppträder här som en mycket förståndig, tankande och
välmenande menniska. — Genom detta
sammanräknadt, har skådespelet förlorat de djerfva konturer,
de starka kontraster, hvilka i allmänhet utmärka
Shakspeare. Det vore dock orätt, att i första
rummet tillräkna de spelande dessa oegentligheter. Den
svenska omarbetningen har gjort Othello till något
helt annat, än urskriften. Dock må
anmärkningar-ne få gälla såsom en hemställan till eftersinning hos
de agerande för framtiden. Vi skulle ock ej i detta
ämne satt full lit till vårt eget omdöme, om vi ej
i de väsendtligaste punkter hört det gilladt af flera
personer, hvilka på olika tider och ställen sett
rollerna gifvas af Kean, Macreody, Miss Kelly, Miss
Smithson o. s. v.

Rörande styckets misc en scène, fornya vidén,
redan i Bihanget Jill N:o 10 af denna tidniög, gjorda
erinring om det förfelade i uppsättningen, serdeles
af sista Akten. Det faller sig så naturligt, att
Desdemonas läger skall vara i fonden, och att, såsom
i originalet, scenen skall öppnas med Desdemona
sofvande. Vi nämnde vid förra tillfället, huru
förhållandet var vid Othellos uppförande i München.
Samma är förhållandet i London, Paris, Dresden,
Berlin m. fl. ställen. — Härtill ville man önska sig
mera enhet i kostymerna. Man ser nu drägter från
flera århundraden. Om icke en hvar kan
bestämma, till hvilket sekel den eller den hörer, måste
likväl alla finna sig stötta af den brist på helhet i
intrycket, som deraf är cn följd.

= H:rr Norman et Engström ämna utgifva en
Samling af Svenska vyerv lithograficrade af Löjtnant
Söderberg och tryckta af H:rr Giäthströrn et
Magnusson. Skalan blir ungefär dubbelt större, än
fälde af Hr Söderberg förut utgifna lithografiska
arbeten. Kongl. Slottena utomkring hufvudstaden
lära först komma att aftecknas, sedan åtskilliga vyer
tagas af Stockholm, o. s. v. Första landskapet blir
lustslottet Håga. En beskrifning öfver hvarje
ställes historiska märkvärdighet blifver äfven följaktig.
Af Hr Söderbergs förut ådagalagda talang för
arbeten i denna väg är att boppas framgång jemväl vid
detta företag.

Rättelser: N:o a8 sp. 4 rad. »G uppifr.; 1789 läs 1689; sp. 5 rad. 10: Gustaf VI Adolf läs Guilaf IV Adolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:23:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/heimdall/1828/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free