Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C )
po väldet, kom ordningen till honom, att springa
öfver klingan." Man måste medge, att detta
åtminstone icke Hr juridiskt taladt.— [afseende på Gürtz’s
egenskap af främmande undersåte, yttrar förf. "man
dödar en giftig orm, äfven då den träffus på ett
främmande område. "Här tyckes förf. förblanda
naturalhistorien och /uf gentium, hvilka dock icke
synas äga mycket gemensamt.
Rec. trodde, — då Hr C. en gång satt sig till
doms öfver Sverges framfarna regenter, och med
en, som det synes, icke vanlig stränghet afdömt dem
vid sitt allhärjar-ting, — att Fredrik I, onekligen
en af våra mindre berömvärda Konungar, icke skulle
mildare behandlas, än de öfriga. Men allt är nytt
och ovanligt hos denne författare. Under Gustaf
Wasa befarar man frihetens fullkomliga undergång,
Gari X dr den grundligalt bildade regeiit i Sverge,
Cai’4 XJ är älskvärd, för Cail XII är ingenting
heliot — och Fredric är "den ädle, den sà litet
värderade, den sà mycket misskände." Man måste
bekänna, att Svenska historien får ett besynnerligt
utseende under denna förf;s penna. Han har sorgfälligt
uppsökt prof på Fredriks förmenta "samvete och
hederskänsla" (p. a65), på hans "sjellförsakelse,"
"ädelmod’ och "medlidande" (p. 3o3), ja , på lians "sonliga
öuihet och undseende," och åtskilliga andra goda
egenskaper, dem verlden hittills icke så noga känt
hos denne regent. Det är rätt vnckert ott sålunda
räkna allt till det bästa; men denna grundsats bör
gälla för alla. Otvifvelaktigt skulle förf., om än ined
uppoffring af originalitet, haft lättare, att förse en
och annan af honom klandrad Förste med dessa
förmånliga attributer. Emellertid är det säkert, att
Fredriks både enskilda och offentliga lif kunnat
lemna förf. tillräcklig anledning, att använda de mörka
färger, hvilka i allmänhet utmärka hans pensrl.
"Aiiaiärkom, säger förf., med hvilken värdighet
hvilket alfvar, hvilken kraft den nya Regeringen
(Fredrik I) begagnade rättvisans straffande svärd"
(p. a3o). Hvaruti bestod då denna värdighet, detta
alfvar, denna kraft? Jo, bland annat deri, att en
afskedad kapten Gyllenrotli, som, under namn af
General Stobée, på en källare tall illa om Konung
Fredrik, och påstått att det skett Hertigen af
Holstein for när — afrättades. "Obevekligt sträng då
det gällde enskildas rätt, vqi- Fredrik skonsam, när
blott hans egen personlighet kom i fråga," tillägger
förf. — Var delta bevis på hans skonsamhet, du ban
lat afrätta cn person, som talt illa om honom? —
"Dä Carl Xllls sårade fåfänga gjorde honom," som
förf. säger, "till Palkulls bödel," dömmer förf.
strängare, ehuru Patkull onekligen var för Sverge
mycket farligare, än Gyllenroth. — Förf. påstår, att
den fred, som K.Fredrik och Horn afslöto med
Ryssland, var fördelaktigare, fin den Carl XII och Görtz
tillämnat. Lagerbring (hvilken förf. sjelf
kallar"Sven-ska historiens fader," och som således hos honom
måtte äga något vitsord) säger: freden var intet
ön-skelig , litet hederlig. — Förf. talar ofta om det
lyckliga tillstånd, hvari Riket försattes efter Carl XII:s
död. Lagerbring sägei- om denna tid (T720
rlks-dag): "Aldrig har ära, heder, samvete och kärlek till
fäderneilandet varit utsatt för mera döfvande
fre-stclsef, fiii denna tiden. <— Vid alla händelser
tycktes allmänheten kunna iinna, att ingen afsigt var på
rikets väl, utan ätit drefs af enskilda anläggnin-
far, och bc|öningarne lämpades dcreftér. I början
clönles eller köptes tillgifvenhet med penningar,-
när tillgång i den delen fattades, blef
vedergällningen i tjenster, sköldemärken och karnkterer,
antingen vederbörande förtjente det eller inlet."
Vi ha här lemnat några prof på förf:s så
kallade "politiska åsigter." Den möda , Rec. gjort sig,
att ur detta chaos af citationer och utdragsamman—
Jetu och jemföra, hvad som hör tillhopa, är för
ingen del afundsvärd. Intet träffas på sitt ställe; de
inest olikartade ämnen äro nästan handlöst
sammanförda, utao både inre och yttre ordning; bilder ur
alla naturens riken hemtade i tid och otid. 1
anledning t. ex. af ett jernbref, utfärdadt för
Bergsmannen Grave, finner sig förf. föranlåten, att tala
om Axel och Joh. Gab. Oxenstjerna, segrarne vid
Leipzig, Lutzen och Narwa, freden i AltRanstadt,
Skördarne och Dagens Stunder, Torstenson, Linne’,
Sergels huggjern, Baners härar, allt samladt på en
sida (333). Behofvet, att förskansa sig med
citationer, går så långt, alt förf. i de likgiltigaste, endast
i förbigående nämnda saker, uppger 1 à 3
auktoriteter. Så, för att ådagalägga, huruledes den 1 Maj
icke är någon "härold åt den vackra årstiden,"
ehuru den såsom sådan firas, anföres (p. iÖ5) följande
ställen: "fastän den här i Norden bär drifvor i sitt
hår" (Esaias Tegnér), "sångaren fåfängt besvärjer
de bleknade ängar" (Johan Olof Wallin), "allt är
öde utan färg och utan röst" (Frans Michael
Franzén). Detta eviga citerande påminner eljest om en
viss skald, som icke trodde sig kunna i sina
verssäga att "solen skiner," eller "vädret blåser," utan att
straxt anföra en auktoritet, hvarmedelst ban
förmente skriften bli fullkomligen klassisk. Voltaire säger
ock: qiti eite tou/ours, ne sera jamais eité. Att
efter ensidiga afsigter belt och hållet godtyckligt
sammanställa strödda historiska data, och bland dem
sådana, hvilka icke äga ens full tillförlitlighet, och
dervid sorgfälligt undanhålla, hvad som ej ingår i
fb’rf:s eget tycke, kan hos den flygtigt läsande
föranleda till skefva begrepp och irriga åsigter. Sådant
blir än farligare, om, såsom vid fiJrevarande verk,
förf., då icke veld och ensidighet missledt hans
tanke, ofta utmärkes af vackra och berömliga
grundsatser, sunda omdömen och träffande uttryck, bland
lika många oskickliga hänsyftningar och förhastade
domslut
Förf:s stil, ehuru ojemn, är stundom liflig, vnrm
och färgrik, — egenskaper, hvilka troligen
tillskyndat honom de flesta läsare. Tonen är dock, helst
med betraktande af ämnet, alltför högtrafvande och
pathetisk ; språket alltför öfverkryddadt. Hvad som
är tjenligt i en rörande situation på theatern, är
icke lika lämpligt vid undersökningen af
reduktions-verket och Görtziska processen. Äfven på
skådebanan äro stora gester icke alltid lyckliga.
Folk-Ti-i-bunen, när ban stod på Forum i Rom, behöfde
anlita rhetorikens trollmedel, för att vinna en
tygellös massa. En pragmatisk skriftställare i våra
dagar, då ban granskar det framfarna och det
närvarande, väcker, med samma känslosvall, ej samma
känslor.
Men vi ha redan öfverskridit gränsen af en
vanlig anmälan. Försvaret af så många ädla och
aktade namn har gjort detta till en pligt. Historiens
minnen utgöra ett arf för det närvarande och
kommande slägtet; det får ej saklöst plundras. Sverges
största rikedom ligger i dess häfder. Genom dera
allena kan det mäta sig roed andra folkslag. Det
är icke naturens skatter, eller den sorgfria lefnads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
