Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 32. 1838.
STOCKHOLM.
den 22 Nov —
Tryckt
hos
Jon ah Hör duo.
Cftfater.
Theater-Bulleti,n.
Dc trenne sistförflutna veckornas repertoir
framställer i allmänhet intet nytt, om ej ett mer eller
noindre lyckligt uppdukande af det gamla skulle
så-10m någon variation la betraktas. Onsdagen den 5
dennes gafs Barberaren i Sevilla. Herr Sällström
var syubart sjuk, hvarigenom lians eljest berömligt
gifna parti endast svagt kunde utföras. Deremot
hade Fru Sevelin sin beau jour, och erhöll, som hon
förtjente, les honneurs de la soirée. Hon har
sällan sjungit bättre. — Mahomet, upptagen till M:ll
Slrömstedts recett, har sedan varit några gånger
gifven. Omdömena öfver denna tragedi, och det sätt,
hvarpå den utförts, hafva varit ganska delade. Vi
torde då få tillägga vårt eget. Styckets skönheter
hafva i ett annat blad blifvit detaljerade; vi hålla
oss sålunda till hvad vi anse kunna vara mot
detsamma alt anmärka. Oaktadt förträffligheten af
öfversättningen, som i poetiskt varde uppväger ett
original , skall man svårligen se detta stycke med nöje.
Katastrofens ryslighet är för mycket pinande och
oxsthetisk, och det sora är moraliskt slyggt, kan —
juan täge hvad man vill — aldrig blifva æslhetiskt
skönL Att belöna ett fadcrmord med en blodskam —
sc der i korthet handlingens innehåll och slutpunkt.
Man äger äfven rätt, alt vänta Mahomet, såsom en
stor historisk charakter, annorlunda tecknad, än i
den kärJeksiutrig, han spelar med Palmira, eller i
den nedriga grymhet, ban öfvar mot Sopir och Seid,
eller i det usla hyckleri, hvari han framstår såsom
religions-stiftare. I detta senare hänseende — och
det är ett af de hufvudsakligaste — visar han sig
här föga annorlunda, än som en Tartuffe ined
turban. Mahomet var dock en helt annan inan.
Ville man mera detaljeradt genomgå planens
anläggning, skulle man kunna saga, att Seids död, och de
dermed i sammanhang stående morden af Hercid
och Palmire, icke äro tillfyllest motiverade.
Mahomet vill undanrödja Seid, emedan denne är lians
rival hos Palmira, och han hade mycket lättare
kuu-nat lägga hinder för deras förening, om ban blott
med ett ord lur dem upptäckt, att de voro bror och
syster. Genom öfverlemnandet af de båda barnen
till Sopir, hade ban äfven dragit denne starkare i
sitt interesse, än genom de skaller och den rang,
ban erbjuder honom. På detta sätt synas de fyra
morden icke ligga i någon absolut nödvändighet,
utan tillkomne, för att göra stycket så mycket som
möjligt tragiskt. Sopirs ohyggliga död — då
Mahomet redan var herre öfver Mecca, — synes ej
heller tillfyllest motiverad. Brist af sanning i de
historiska charaktererna och saknaden af lokal-färger
bidraga äfven, att minska intresset. Den mindre
värma, hvarmed stycket mottogs, tyckes således ej
böra läggas de spelande ensamt till last. Äfven de,
soin sett detsamma gifvas på Thldtre Francais, och
Utdelas
hos
Norman & Ehgst
hufvudrol|en utföras afTalma, hafva icke funnit i
derstädes af stor tragisk effekt. Hr Almlöf syntets
icke ense med’sig sjelf, huru han skulle uppfat Csm.
charakteren af sin roll, och detta kan äfven för k I ga
ras. Den värdighet, ban ville gifva deråt, kontrat-
sterar med det hyckleri, förf. deri nedlagt. Se
roll är mera sann och tacksam för skådespelaren 9
och gafs af Hr Torslow med värma och natur. Ms I M.
Strömstedt var serdeles lycklig i sista akten; endas K
skulle vi önska, att hon vid vissa tillfallen
mindre brådstörtade sin deklamation; nu går myckeC
förloradt för åhöraren. — Mot la mise en scen c
vore åtskilligt att erinra, såsom hufvud-dekoratio—
nen, onödigtvis sammanplockad af trenne serskilda,
pieser, då en enkel pelarsal, sådan den vanligen i
den franska tragedien nyttjas, varit vida lämpligare.
Alt den upprorshop, hvaraf Seid åtföljes, på äkta
kompars-manJr marcherar in, och gör ställning för
Mahomet, synes äfven mindre väl beräknadt.
Vid senaste representationen af Mozarts Figaro, var
den länge uteslutna arian i 4-’e akten Aprite un po’
quegl occlu inlagd. Huruvida något dervid Lunde
anses vunnet, lemna vi derhän. Visst är åtminstone,
att den uppehåller handlingens gång, i ögonblicket
af dess upplösning, hvilket strider mot det
dramatiska interesset. Utclemnad var deremot en aria för
Bazil, — ej alt undra öfver, då partiet gafs af Hr
Sevelin, hvilken ej tillliör sångscencn. Om Hr
Cederberg utfört denna roll, hade man vunnit i
musikaliskt, om än förlorat i dramatiskt afseende. —-Hr
Pfeiffer fortsatte sistl. onsdag sin debut i
Stålsporres roll uti Målaren och Modellerna. Att denna roll,
såsom någorstädes blifvit nämdt, skulle vara för
svår för en debutant, kunna vi ej instämma uti, ty
den spelar sig sjelf, och är ingalunda otacksam. Det
är dessutom ingenting ovanligt, att en debuterande’
på de utländska theatrarna uppträder i en
hufvud-roll af den emploi, han väljer, och att börja med
bcljent-roller, för att sluta med dem af bjelte, är
en alldeles falsk princip. Men väl skulle man
kun-oa säga, att det utvalda sångpartiet alldeles icke
passar för Hr Pfeiffers röst, ty det är skrifvet för
en hög tenor, hvaremot Hr P. är bariton, hvilket
höres på hans blotta uttal. Vi vilja derför icke
taga hans sång i betraktande, så mycket mer, som
ban för dagen tycktes vara besvärad af någon
heshet. Hvad hans spel vidkommer, var det, med
undantag af den osäkerhet och öfverdrift, som
vidlå-diir alla nybörjare, ledigt, lifligt, och hade livad
fransmannen kallar verve, — en alldeles icke
hvardaglig sak. Om vi ej misstaga oss, blir Hr Pf.
nyttigare för tul-scenen, än för sång-scenen.
Anonymitet i skrift.
(Slut fr. N:o 31.)
Af ofvansagde skäl, och derföre att en tidning
alltid skall handla såsom en persona moralis, anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
