Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C »’4 )
. Hvilken är då fördelen af Anonymens
försvinnande? Vi veta ingen annan, än tillfället, att smäda
och förfölja obehindradt. Hvarföre bör ej
^nony-men tillåtas? Hvarföre, då derförutan allt slags
utsväfning och inkonsequens kan bedrifvas, skall
fördöljandet af auktorskap ej få finnas, så snart
dermed på annan väg något godt står att ernå: då, utom
denna frihet, yttraude-rätten skulle i högsta måtto
begränsas?
Här är icke fråga om, att göra anonymen till
skyldighet, blott till rättighet. Icke heller mena vi
så mycket vetenskapliga arbeten, poemera (hvilka ej
äro föranledde af tillfället) och dylika arbeten,
hvilka gälla lika mycket för efterverlden, som samtiden.
De vidröra ej så många ömtåliga punkter, så
många pockande intressen, att några personliga
förhållanden komma under mätning. Vi mena
egenteligen periodiska uppsatser, i brochyrer,’ tidskrifter
och tidningar; sådana, som födas af tillfället, och
åsyfta att tillrättavisa och upplysa, i afseende på
vissa tidens fel, dårskaper och missrigtningar: att
uttaga vissa förtryckta sanningars hämnd o. s. v.
Hvad enskildt tidningar beträffar, böra dessa,
framför andra, handla såsom en moralisk person, och ej
såsom personlig individualitet. Romaren kallade,
skarpsinnigt, en förening, hvilken verkade för ett
gemensamt mål, pcrsona moralis eller mystica, till
åtskillnad från en persona physica eller en individ.
Dermed betecknades, att, genom sjelfva föreningen
och i det samfällda af handlingen, en högre
moralisk kraft uppstod. Denna kraft, såsom skild från
den individuella, den vanliga i privatlifvet,
nämndes derföre mystisk, emedan den antydde liksom en
hemlig förmåga, en högre verksamhet; ty mysticism’
i den mening, den nu tages, var okänd på den
klassiska jorden. Hvarje skriftställare är på sätt och
vis en sådan persona moralis, derigenom att han
utträder i det offentliga, och önskar att föreställa
en allmännare tanka. Af sådant skäl får alltid det
tryckta en större betydelse, än hvad som talas i ett
samquäm. Men än mera gäller detta om en
tidning, hvilken sjelf konstituerar sig till ett
permanent ombud för opinionen; ty olyckligt vore, om
det fanns en tidningsredaktion, hvilken endast
representerade en enskild persons tycke och hugskott,
och icke antingen redan vore ett uttryck af en
mera utspridd öfvertygelse, eller kunde göra sin
framställning till ett sådant.
(Slut e. a. g.)
Lysmasken.
Det afton är. Den däfna natten sträcker
Till flygt sin vinge öfver tystnans fålt.
I stjernors chor en nymf den andra väcker
Till magisk dans inunder himlens tält.
Tyst är hvart tjell, från hyddan opp till borgen.
Hvem vakar? — Endast kärleken och sorgen.
I morgon reser hon! I morgon slår då
Ett enklingsbjerta uti detta bröst!
Vi skola då ej återses, — jag får då
Ej höra ljudet mer af Lauras röst! ....
Men klirrar fönstret ei.... Hvad hopp mig skänkes?
Ett rosenband — ett Dref från fönstret sänkes.
Det hennes afsked är — ack nej! kanhända
Ett möte än en gång hon lofvar mig!
Dock dessa ord, dess skrift, af mig så kända,
Förgäfves för mitt öga röja sig.
Den mörka natten utbredt har sin slöja,
Och fàfäogt blickarna på bladet dröja.
Du stumma budskap! Tusen kyssar hölja
Ditt sköt .... du yppar ej din hemlighet!
Och bakom molnen stjernorna sig dölja
Och Månan intet af min oro vet,
Och intet himlens ljus en stråle sänder,
Att Iv sa bladet uti inina händer.
O, att jag åskans röst på afstånd röjde!
Jag vid dess blixtar kunde tyda dig.
Om en volkan ur jordens sköt sig höjde,
Dess vilda flammor skulle lysa mig.
Men ingen makt mig bönhör i naturen,
Min klagan för dess thron är fåfängt buren.
Dock — gäckar mig mitt öga? ser jag tindra
En stjerna der på gräsets gröna bädd?
Nej, det en lysmask är, hvars strålar glindra
I natten, der han flyger, 5ilfverklädd.
På nattviolens blad ban tröttad hvilar.
Förtjust, med brefvet jag till honom ilar!
På bladet ned jag flyttar honom sakta,
Ilan vandrar på dess rader, af och an.
Hvart ord upplyser han, men han skall vakta
Dess hemlighet mer troget, än en ann.
Vår vän jag hädanefter dig vill kalla,
Du fjäril, — och dock trognast utaf alla.
Jag är dig skyldig lifvets skönsta timma,
Du biomsterrikets stjerna! Flyg igen
Till roscu, lycklig pä dess sköte strimma,
Hon löne dig, hvad du gjort kärleken!
Hör.....vid din brudsäng nektergalar spela,
O, finge jag en gång din lycka dela!
— — w.
yoHJottrrf.
= I Götheborg lära Musikaliska soiréer komma att
under instundande viuter gilVas, dels af den
berömde Violinisten Hr Lundholm, elef af Baillot, dels ock
af den Italienska sångerskan M:me St. Brice
Qung-liarini, som för några år sedan lät höra sig i
Stockholm, och nu ämnar i Götheborg gifva musikaliska
aftnar, i förening med Violinisten Ilr Braunstein.
Deremot säges Harmoniska Sällskapets öfningar,
hvilka, efter Hr Lundholms återkomst från Norrige,
åter fått något lif, komma att tills vidare inställas,
till följd af en tilltänkt reorganisation.
= Vetenskaps Akademien har för sin räkning
inköpt det stora Wessmanska huset vid Kungsbacken,
mot 47>ooo R:dr B:co.
= Det är oss ett nöje att nämna, det Prof. Geijer
åtagit sig att skrifva ett företal till den aflidne
skalden Vitalis Dikter.
= Andra Delen af Scriptores Rer. Svec. Med.
Ævi berättas vara färdig att utkomma omkring
denna månads slut.
= Herr Almlöf lärer, till följd af sakernas nya
ställning, äga att påräkna en benefice; och det
berättas, att Hr A. skall i sådant afseende få till
re-cett-pies tragedien Skulden, hvars framtida
uppträdande på theatern vi förut omnämnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
