Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o- 34» i 8a 8.
STOCKHOLM.
den 6 Do
Tryckt
bos
Johan Hörbfrg.
eäjirøa»
Utdelas
bos
Norman & Engstr^j
tRfteattt.
Zemire och Azor.
]VTåndage n den i December uppfördes för första
gången på K. Theatern Spohrs Opera Zemire och
Azor. Att ingå i någon granskning af styckets
litterära välde, torde vara öfverflödigt. De flesta af
våra Läsare påminna sig troligen hafva läst i
Ma-Razin des ert/ans en saga, under namn la belle & la
vete. De äga då det dramatiska ämnet för sig.
Dessutom hafva de, som i äldre tider besökt theatern,
gjort bekantskap med Marroontels behandling af
samma ämne, eller den gamla Operan Zemir och
Azor, hvartill Gretry salt musiken. Den nyare
skiljer sig väl något derifrån, och, såsom Rec. anser,
icke alltid lyckligt, t. ex. genom uteslutande af den
scen, då Azor ör döende i skogen, och räddas af
Zemire, hvarigenom hennes hängifvenhet till
vidundret, såsom föranledd endast af medlidande, bättre
motiveras, ännu, dådet sker med en verkligen
oförklarlig beredvillighet. Men det litterära af en Opera
är i våra dagar, såsom bekant, endast bisak.
Vigtigare må den anmärkning synas, att då
kompositören för sin behandling valt en troll-saga, inom
hvars fantastiska dikt-verld, han ville söka ett ftilt
för sin inbillning, ban åtnöjt sig med ett så fattigt,
trivialt och på all sann ftferi-effekt blottadt ämne,
com delta. Ty att chören sjunger bakom kulissen,
i stället för Irampå scenen, (hvilket skall antyda
osynliga andar): att en blomsterhäck förvandlas till
ett matbord: att ett ungt, välklädt fruntimmer
framträder och talar på rim, då de öfriga tala prosa,
hvilket skall föreställa enfce, — allt detta kan väl ej
sägas innebära något ft/eri. Det underbara och
öf-vernalurliga måste vara den poetiska inbillningens
foster, om det skull vinna burskap inom konstens
verld. Sagan är inom Poesiens område, hvad
Arabesken är i målning*). Ur en blomma uppvexer, i
den senare, en figur. Detta kan vara orimligt,
onaturligt, om man så vill; men både figur och
blomma kunna i alla fall vara sköna. ’Äro de det ej,
uppkommer den osmakligaste framställning, och
detta är förhållandet med en féeri-saga utan poetiskt
lif. De trollmakter, som skola hänföra åskådaren,
och pä hvilka han mot sin vilja tror, måste finnas
i skaldens och kompositörens bröst. Hvem har ej
känt närvaron af högre väsenden, vid åhörandet af
■vissa stycken i Glucks Armide, Mozarts Trollflöjt
eller Webers Oberon och Friskytt? Förf. till orden
tillbör visserligen minsta delen häraf. Men i sjelfva
ämnet, — det må i öfrigt vara med mer eller mindre
talang utfördt — måste likväl ligga något [-öfversinn-]igt,-] {+öfversinn-
]igt,+} något, hvarvid fantasien kan fästa sig; detta m&
du äga sin grnnd i folktron, vidskepelsen, eller
diktens hänförande villor. Intetdera äger rum vid det
*) Äfycn 3r féeri-sagornas hemland Arabien, hvarifrån
de gvnom Trouvcrcrna flyttades till Europa.
ämne, Spohr valt, och hans bemödande att skala;
eller förvåna, röra eller förtjusa — hvilka egensk..^
per man fordrar af féeri-operans tonsättare mer,
af någon annan — förlorar sig, åtminstone i li«- «
tycke, oftast i ett abstrakt och monotont svärmande»
utan objektif hållning, bestämdhet och form.
Vi skola framdeles söka lemna en utförligare cha
rakteristik af de egenskaper, hvilka utmärka Spoh
såsom tonsättare, och då äfven mera omständligt
vidröra det techniska af hans arbeten. Hvad vi anse
oss böra nämna enskildt om denna opera, är följan —
de. Introduktionen, eller ouverturen, synes oss gån—
ska lycklig; äfvenså äro flera ställen i andarnes ch ök*
effektrika och väl beräknade. Romansen älskvärdta
ros är af en ljuf, idyllisk natur, och skall af alla
hörasmed bifall. Likaledes är systrarnas trio i 1
Akten väl hållen. Den nummer, åt hvilken vi i
alla afseenden vilja lemna företrädet, ar dock finalen i
samma akt, hvilken börjar med duetten säg goda
AU, och slutar med qvintett. Den äger, jemte
fördelarna af vackra motiver, af en frisk och
omvexlande kolorit, och af en lysande
instrumental-behand-ling, äfven den, att vara dramatisk. Vi skulle blott
hafva önskat, att den i början toges något fortare,
och, om Rec. ej missminner sig, står äfven i
parti-luret Allegro agitato. Andra akten synes oss via
jemförelsen svagare; likväl vilja vi lorctr«dasvii
utmärka första chören, trion i spegeln, hvilken äfven
upplöser sig i en qvintett, och måhända Zeraires aria,
ehuru 2 recitativcr och a arier (Azors och Zemirs)
följande utan omvexling på hvarandra, icke böra
till en väl beräknad tbeater-effekt.
Men till dessa speciella yttranden nödgas vi lägga
ett total-omdöme, det nemligen, att Spohrs musik i
allmänhet icke synes oss dramatisk. Hans stycken
äro snarare lyriska, svärmande, elegiskt stämda
utgjutelser, än några med bestämde konturer,
charak-teristiska drng och rörligt lif framblixtrande
skapelser, hvilka, äfven inom musikens verld, utmärka
thealer-författaren. Ilans lyra äger i allmänhet
samma strängar för alla charnkterrr, alla situationer,
alla känslo-uttryck. Några lyckliga undantag,
serdeles i Jessonda, bevisa iutet emot regeln. Huru
olika är icke förhållandet med Gluck och Mozart,
Ci-marosa och Weber; eller, i en lägre ordning,
D’Aley-rac, Mayer, Carafa? Icke finner man bos dem denna
ständiga trånsjuka, sentimentala ansträngning, och
dessa evigt klagande modulationer? — Uppfattning
af cbarakteren och situationen, rörlighet och lif,
omvexling och sanning i uttiycken, dramatisk
hållning och passande lokal-färger — alla de
fordringar, man äger rätt att göra sig af den dramatiska
författaren, gälla äfven kompositören. Men denna
mångsidiga genialitet anse vi icke tillhöra Spohr, Han
8r ljuf, rörande, behaglig, smältande, dyster, djupt
elegisk; men han är icke rik påidcer, frisk ,
omvexlande, liflig, naif och träfTande. Hans styckerfy
cn-ckildt tagna, äro vackra hvar för sig; men i ett sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
