Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C )
Idnda. Sångerna gåfvos af 5 röster, nemligen a
tenorer, a baser och i sopran; hvarigenom
quartet-ten alltid var fullstämmigj och en röst’ensamt
ut-• . förde Dessa röster voro alla vackra
och klangfulla. Styckena escijueradcs med en
hänförande liflighet. Personerna gåfvo ’ej - ät sin
natnr-sång titeln af koncert, titan läto höra sig en timma
på förmiddagen i Egypti an Hall (ett rum af mindre
vidd, än Börssalcn, inen vida högre, hvarigenom
resonnanseu blef fördelaktigare), och sjöngo 3 eller
4 stycken hvarje gång. — Det bör ej heller lemnas
utan anmärkning, att priset för biljetter vid
tisdags-koneertcn var förhöjdt, emot hvad koncert-gifvare
vanligen taga, ehuru afgifterna, då Hof kapell odi
Chörer deltaga, synas böra vara större. Man knn
härvid invända, att recctten delas mellan 4; mfen
huru mången reectt-tagarc har cj familj alt
försörja, och tillhör derjemte en högre klass medborgare,
hvars lefnadssätt år åtföljdt af större kostnad. Rec.
har hört, att inträdes-afgiften i London, lör
Rai-nerska familjens natursång, skall varit ungefär
hälften af hvad här betalts, eller i Sch. Sterling.
Icke-dcssinindre voro liär alla biljetter föregående dagen
tidigt på morgonen utsålda, och åhörarne uppfyllde
ej allenast stora Börssalen, men till en stor del
äfven rummet utanför; ja, man kan sä^a, att
måhända ingen koncertgifvare ägt alt fagna sig ål ett
större tillopp. Då fråga Sr, att uppmuntra
inhemska tf:langer, är trängseln ej så stor, hvilket nä4t
föiutgångne tisdag utvisade. Rec. påminner sig
härvid äfven, att för några år sedan, då en artist, för
4o års tjenstgöring vid K. Kapellet, erhöll en
af-skeds-koncert, behållningen sades ej varit större, än
att han derföre kunde köpa en ny hatt.
Slutligen bör ej obemäld lemnas den skicklighet,
hvarmed lista Lifgardets fmrmoni-corps utförde sina
stycken, och soin länder dess Direktör, Hr Frans
Preumnyr, till ett utmärkt beröm. Kanske yttra vi
ej eu förmäten gissning, om vi sade, att ur denna
corps, soin till någon del äfven består af gossar
under »5 år, talanger kunna utgå, hvilka en gång
komma att göra den Svenska konsten licder.
Till de hemkomna vännerna.
Välkomna hem till Norden, Bröder!
Den är ju än er lika kär?
Hvad fann ert hjerta uti Söder,
Som det behöfver sakna här?
Der glöder drufvan, —- soin vi dricka.,
Vi raknn, mot orangens gull,
En Göthisk von, en Nordisk flicka, ;
En jord af hjelteminnen full!.
Må konsten öppna sinn tempel!
Vi älska dem, men mer likväl
Vår fjellborg, med sin gamla stämpel
Af frihet, ljus och Brödra-väl.
Der Niobe", som tårar gjuter,
Ej diktens barn hon sörjer blott,
Men, tröstlös, till sitt hjerta sinter
Hvar Söderns son, som bojan nått.
Lik Biet, som till blomman svingar,
Flyr Nordens son till klassisk jord,
Och bringar hein, på längtans vingar,
Den skatt, ban samlat för sin Nord.
Ilvadhelst J sökt, hvadhelst J funnit,
Hvart frö af Konstens, Nyttans hand,
.SI6.II bära frukt, skall vara vuniiit
För edert gamla fosterland!
— — sv.
potpourri.
= ITeeren och Ukert lära ha ställt sig i spetsen för
utgifvandet af ett stort historiskt arbete, omfattande
alla folkslags häfder, och ha till den ändan vändt
sig till författare i alla länder, for att af dem
erhålla ett sammandrag af deras fäderneslands
historia. llr Granberg säges hafva erhållit uppdrag, att
författa partiet öfver Sverige. I fall Hr G. åtagit
sig det ansvarsfulla kallet, att teckna Svenska
folkets öden under förflutna tidehvarf, och dervid
ställa sig vid sidan af flera bland Europas störste
historieskrifvare, vore det i allt afseende önskligt, att
ban må lyckas deruti. Uppgiften är i sanning ej
’lätt, att skingra de dimmor, hvilka hos utländningen
hvila öfver Sverges häfder, och att motsvara de
fordringar, inan numera gör sig af ett dylikt verk,
— anspråk, hvilka, genom våra dagars stränga
historiska kritik, blifvit så ’betydligt utvidgade.
= På The dt r c dc Madame i Paris bar nyligen
uppförts La semaine des I/nours, eu så kallad
roman-v,uideville en sept chapitrcs. Den skall utgöra
en variation till dessa vers uf Scribc och Germain
Delavigne:
Le lundi ton voit itne femme:
Ön fnit Cairnable le mardi i
Le mercredi ton peint sa fUunme
Kil c vous répond le jcudi;
Ön est heureux le vendrcdi;
Le dimanche tout est fini ....
Pour reeommencer le liuidi.
Hvaraf vi hafva en temligen trogen raolbild i Fru
Lenngrens Dagbok;
Söndag — blef jag dödeligen kär;
Måndag — yppades min smarta;
Tisdag — rörde Lisas hjerta;
Onsdag — hardt min önskan när;
•Thorsdag — valde hon en annan ;
Fredag — mina hämnderop;
Lördag — skötte flitigt kannan;
Söndag — glömde alltihop.
Man kan häraf göra den slutsålts, ott både–Fru
Lenngrens och cribe’s stycken äro imitalios er af
någotäldre Fransyskt |poem; ty att Scribe öfversatt
efter Fr L., -är ej troligt.
= Uti N.o 3a yttrades, att vi förmodade Hr
Pfeiffer bli nyttigare för tal- än sång-scenen. Uti sin
fortsatta debut i den Häftige Friaren sistl. Thorsdag,
funno vi med ledsnad, att Hr P. börjat gifva dementi
åt denna förhoppning, och vi anse oss ej böra
fördröja det yttrande, att, om spelet sålunda fortfar, vi
måste mera begränsa, hvad som i vårt förra
omdöme kan innehållas förmånligt. Deremot äro vi
glada, att tro oss upptäcka verkliga anlag hos den helt
unga eleven, M:lle Ficker, som debuterat i
Testamentet,- äfvensom eleven M:lle Högqvist tyckes snart
kunna icke ofördelaktigt intaga ett rum bland
talangerna af andra ordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
