Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C ’44 )
n for en konstnär af lägre portée, också den
fördelen, att den ger exckutörn tillfälle att
visa sin talang i alla dess olika rigtningar. I
föredraget af de kantabla partierna visade Hr H. sig
onekligen mest till sin fördel; ocksi i utförandet af
svårigheterna, röjde han mycken säkerhet och
färdighet; dock skulle vi här önskat mera tydlighet
och klarhet. Hr R. har emellertid gjort heder åt
sin mästare, och detta vill redan säga mycket. I
det enhälliga bifall, hvarmed detta hans första
offentliga prof emottogs af allmänheten, trodde vi oss
finna, på cn gång, en billig gärd åt hans talang och
en liflig uppmaning att rättvisa de förhoppningar,
man nu, vid hans inträde på konstnärs-banan, med
skäl kan göra sig om honom. För vår enskilda del
kutina vi ej undertrycka den önskan, att Hr R., då
han nu börjar att arbeta på egen hand och
sjelfständigt tänka öfver konsten, måtte, vid besinnandet af
de svårigheter, som ännu återslå att besegra, om
han skall upphinna den fulländning, som för det af
honom antagna manér är ett conditio sine qua tion,
inse angelägenheten att modifiera detta mane’r till
ett för hans individualitet bättre passande, eller som
närinar sig mera till Rödes och Kreutzers.
Salongen, utan att vara alldeles uppfylld,
räknade dock flera åhörare, än vanligt på koncerterna till
förmån för kapellets Pensions-fond.
Genom rummets knapphet äro vi nödsakade, att
till en annan gång uppskjuta framställningen af Hr
Schwenkes uiusik-soire’e sistl. Måndag.
Svenska Skalder.
t Leopold.
Klar, på en molnfri liimmcl, framgick alltid din
stjerna.
Nalkades dimmorna dig, skingrades de af din glans.
Grånade Sångarkung! Lik Nestor, uti Iliaden,
Har du, i dagar, som flytt, left med en ädlare slägt.
Men du äger för oss dock råd, deltagande, vänskap;
Allt, som är ädelt och stort, äger din kärlek, som
förr.
Jorden ej mera Du ser, och ej dess dårskap och strider,
Skönhetens eviga ljus lyser dig ensamt ännu!
Tegnér.
Hvarföre klaga vi jemnt, alt Nordens glans är
förgången,
Storheten liöglagd ren, skönheten vissnande bort?
Aslög i sagan lik, bor sköldmön qvar i din harpa.
Hvar har hon skönare left, än i din herrliga sång?
Sverge med stolthet dig ser, och Södren lyssnar,
förundrad ,
Frågande Norden, förtjust: "Lefver din Ossian än?"
"Wallin.
Samma stjerna på himlen bådar oss morgon och afton,
Tvenne verldar och lif lyser lion upp med sitt sken.
Så, du lefnadens dag bestrålar med Sanningens klarhet,
Tänder, i dödens natt, Hopp för en kommande dag.
Mäktig, som vågens orgelton, och mild, som en dufvas
Klagoskall i sin lund, rörer oss ömsom din röst.
Länge du prise bland oss, du"Davidsharpa i Norden,"
Ännu, med eviga ljud, Ljusets och Sanningens Gud!
Franzén.
Paradis-fogeln i sångens lund, bland oskuld och
blommor
Döljer sig blygt förvår syn, gömd bland
orangernas topp.
Väfd blott af strålar och sång, ban sväfvar, i
luftiga drömmar,
Mellan himmel och jord; säg, hvem lian tillbör
af dem?
Ling.
Harpa och svärd omvexlade förr, i Bardernas händer,
Så, när du lemnar din glaf, bytes mot harpan den ut.
Äfven för dig är Sångmön ett med fäderneslandet,
Derföre bringar Hon dig eklöf bland lagrarnas skörd.
Atterbom.
Klagande nektergal! Förirrad i nattliga Norden,
Sörjer du hemlandets sol, sörjer dess eviga vår!
Ensam af Söderns sångare-slägt bland klippor och
skogar,
Tröstas af Eko du blott, som här besvarar din sång.
–-W.
røotsrøourti
= Professorn i Österländska språken, Doct. Gust.
Knös, har i dessa dagar aflidit i Upsala. Få af våra
lärde torde haft en mera mångsidig bildning. Med
den nya litteraturen och moderna språk var lian,
i tal och skrift, lika förtrogen, som med de äldre.
Äfven hans rent vittra odling var både grundlig och
omfattande. Tilläfventyrs var han född snarare att
blifva lärd, an lärare. I sitt umgänge förenade han
ett lätt lynne och ett förbindligt väsen med mycken
urbanitet i seder och omdöme. Detta gör honom af
vänner och bekanta lika saknad, som hans rena
charakter och hans stora kunskaper fästa aktningen vid
hans minne.
= Det är oss serdeles angenämt att nämna, det
allmänheten har att i dessa dagar vänta en ny
artistisk gåfva. Sveriges utmärkte landskapsmålare, Prof.
Fahlcrantz, ämnar, i förening med Major Anckarsvärd,
utgifva ett lithografieradt verk: Framnäs och
Dalc-strand, Frithiofs och Ingeborgs hem. Häftet
innehåller Framnäs, Balestranden, Kung Beles Grafhiig
och Thorsten Wikingsons Grafhög. Så snart de fur ut
för Tidningen disponerade ämnen influtit, skola vi
söka göra våra läsare närmare bekanta med detta
arbete.
= Utom det mindre pris i vältaligheten, som,
enligt officiella Bladet, blifvit af Svenska Akademien
utdeldt, liar ett dylikt i poesien blifvit bestämdt fö’r
ett poem, kalladt Erik och hans Son, hvartill förf.
säges vara S. M. Cand. Mellin. Den prosaiska
prisvinnaren hade i går på förmiddagen ännu icke
uppgifvit sig. Då vi nu justera den i förra nummern
gjorda berättelsen i ämnet, böra vi äfven nämna, att
det lär vara oafgjordt, huruvida något poem af
Biskop Tegne’r, eller någon annan Akademiens ledamot,
kommer att i dag läsas.
= Den bekanta poeten Dahlgren har blifvit af
Comministrarna i Stockholm väld till jjiksdagsman
i en afgången ledamots ställe. * •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
