Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C «46 )
blankvers, ramt lindé förtjensten af eU korrekt språk
och en felfri ipetrik. Författaren, Studeranden
Mcl-lin, mottog belöningen.
Dagen illustrerades af a:ne poemer, författade
inom Akademiens egen personal, neml.af Biskop
Tegnér och Kammarherren v. Beskow. Den förres dikt,
Gerda/en sång ur ett större, finnu ofullbordadt
skaldestycke, benämdt Helgonabacken, upplästes till en del
af skalden sjfjf, till en del af Biskop Wallin.
Versmåttet var åttastufvigt Trochaiskt, eller, med
Uiiüah-tag f|f, anakrusis.,(upptakten), detsamma som i Axel.
Att fälla något detaljeradt omdöme öfver ett
afsöndradt parti af eo större dikt, blott en gång afliördt,
våga vi icke. Men det förekom oss såsom ett
lyriskt epos, hållet i mera romantisk stil, än Tegnérs
öfriga stycken. Den, som känner Frithiof, Axel och
Nattvardsbarnen, — och hvem gör ej det? — vet
de strängar, hvilka i det nya (]vadet blifvit
anslagna ; men detta öppnar derjemte för blicken ett
fjerran, liksom eu Scliiveilzisk utsigt nf diktens
uiider-yerld. Det vittna)’ ock derom, att ett sannt snille
aldrig uppreppr jig. Vi behöfva ej göra våra
läsare, uppmärksamma, på den slösande tillgången uti
TegneYs geni;, på den aldrig röjda brislen af nya,
originella «>ch träffande bilder o. s. v. Detta allt
är erkändt af alla hans landsmän, och skall snart
lilsa erkännas nf bela det bildade Europa. Hvad
som ovilkorligt fjettrar läsaren, eller vid detta
till-fj|l|e. nliö.rareu, ,4r ,att Tegners diktning röjer, undèr
hela, pragten af ett bländande bildspråk, i det bela
cn tfnkel och naturljg hållning. Snarare är
bufvud-btindelsen alltför enkel, än alltför konstig. Ingen 5r,
ftV’1’, s" han, npif, eljerlt följande naturens skönhet. Det
är detta naiva behag, denna sinnligt lefvande
framställning) som i. lika grad med iians outtömliga
bild-rjkliet, fäster själen vid Tegiiers snillefoster. Den
Starka kolorit,, de egna yändniugar, hvilka tillhöra
hans sängkonst, förhöja än mer effekten. I känslan
at’ denna magt öfver sitt ämne och läsaren, kan han
våga, hvad ingen annan skulle vågat. Hos hvilken
annan, än TegneV, skulle man finna vacker bilden,
att t. ex, himmelen stod som en brudpell af blott
siden; ty icke vann himmelen mycket på detta
byte. Men hos honom, med hans naivetet, med lians
åskådliga framställningssätt, lians gruppering, hans
pittoreska beskrifning, blir ofta konstskönt, hvad
hos de flesta andra skulle bli platt. I förevarande
stycke fanns inånga sådana djerf heter, många
sammanställningar, hvilka, förulan hans handläggning,
ej skulle kunnat skaka det prosaiska stoftet af sig.
Ett snille, sådant som Tegners, får nästan allt
tillåtas och förlåtas; liksom Raphael, när ban uti sin
tran>Gi>uration intog konterfejen af ?.:ne med honom
samtidiga personer. Men må eftei bildarne ej söka
alt häruti följa sin mästare, ty deras öde blir
detsamma som Pbaetons. Det originella behag, det
äger i första handen, försvinner ulldeles iden andra.
Vid’ granskningen af det nyligen utkomna bandet
af Hr T:s Dikter, hoppas vi kunna vidare utveckla
och motivera ’ detta omdöme. — Att företrädesvis
utroärln någon serskild del af det här
ifrågavarande arbete, är icke lätt; tongångarna voro så
vexlande, themala så många, beskrifningen så
flerfal-dig, att nästan ett’ hvar erhöll, hvad ban mest
älskar. Skulle det ena intrycket börda något från ett
atirtät, vore det vid sådana tillfällen, då en
omständ-■ berättelse’ fäste uppmärksamheten längre vid
samma föremål, t. ex. vid scenen i kyrkan. En ön-
skan, att allmänheten ej länge må sakna detta verk
fullbordadt, är i så måtto öfverflödig att komma
från oss, som den sakert är gemensam för alla
vit-terhetsälskare.
Hr v. Beskow läste derpå en af honom gjord fri
behandling af en bland Lamartines Meditations
poé-liqucSj kallad Skaldens Död . {Le pocte mouraatj.
Stycket hedrade lika båda skalderna; det äger en
poetisk lyftning, djupsinnighet och abandon, som
var i den Svenska bearbetningen väl återspeglad.
Det hade i . den nya formen äfven mera gedigenhet,
än i originalet, hvilket är ungefär dubbelt längre,
och i vissa vers något uttänjdt. Den förebråelse,
man någon gång gjort Svenska Akademien, utt
li^-ga efler tiden, är ej vid detta tillfälle rättvis, helst
Lamirtine är en bland de förnämsta ur den
Franska romantiska Skolan i våra dagar.
Framställningen af Akademiens högtidsdagar kan
alltid vackert knyta sig, derföre att slutet utgöres
af något Franzéns Minnestal. Om vi igenkänna i
dem skalden, inkräkta de dock ej, i sin syftning,
något från det bundna talets hvarken form eller ia- ’
nehåll. Ingen kan i sina minnesteckningar vara,
mer an Franzén, underhållande Och ständigt ny.
Orsaken ligger i det enkla, att man alltid är ny|,
om inan följer naturen, om man individualiserar,
hvad verkligheten bor att erbjuda. I de
minnesskrifter, .vi erhållit af hans hand, bli vi bekantal
med olika, artistiskt begränsade charakterer, hvilka
äro försedda med de färger, som bestämdt tillhöra
en hvar, Ddt är ej, som med Äreminnet; har maoi
läst ett, har man läst alla. Franzéns satt, att
in–troducera sina hjeltar, är lika eget, som intressant;
föredraget, har mycken enkelhet, ehuru det innebar
många ide’er och många sanningar. Man finner
alj-tid hos denne författare, vid första ögonkastet myc»
ket mindre, än hvad hos honom i sjelfva verket är
för handen. Föremålet för Talet denna dag, vnr
Kongl. Rådet Friherre Claes Rålamb. Såsom tiüg.ot
öfverraskande må anmärkas en politisk utflygt
Öfver kabinettens förhållande i de, religionen och
menskligheten rörande angelägenheter i Östern.
Om Lundbladska prisets utdelning, sistl. Januari!
månad, nämndes redan i detta Blads första
nummer. Förmodligen lärer det varit ämnadt såsom ett
slags mellangift för den rådande nndervigten af
medaljen till Heders-accessit, i förhållande till det
vanliga Stora Priset, och för att, med afseende å
skriftens tredubbla storlek mot de af Akademien förut
belönta arbeten, åstadkomma någon motsvarighet
mellan guldet och värdigheten. — 2!ne af
Akademien utsatta ämnen, det ena om Svenska språkets
utbildning, det andra oin Troubadoureruas
förhållande till Minnesinger, äro svåra, men högst
intressanta uppgifter, och det vore önskligt, att de må
finna skickliga bearbetare. Båda fordra mycket
studium, mycken forskning, mycken skarpsinnighet,
och kunna ej absolveras genom en blott städad
framställning. Ett vanligt Akademiskt pris är, ur den
ekonomiska synpunkten, en ringa vedergällning för
ett arbete i denna väg, om det skall fylla sin
bestämmelse.
Högtidligheten var bevistad af en högst tfdrik
samling, och hedrades med IL K. H. Kronprinsens
närvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
