Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu i början på vårt århundrade kunde en person
på fullt allvar skrifva till den berömde forskningsresanden
Alexander von Humboldt och uppmana honom att göra
en resa ned till jordens inre. Numera faller väl ingen för-
ståndig människa på sådana tankar. Nu vet hvar man, att
dit ned leda inga vägar, åtminstone icke för människor.
Jordens inre är oss en förborgad bok och skall väl alltid
så förblifva.
Huru litet vi förmå i detta stycke, det visar sig däri,
att människorna med all sin konst icke kunnat tränga dju-
pare ned i marken än 1,750 meter eller ungefär 1/6 svensk
mil; så djupt har man nämligen borrat ett hål vid Schlade-
bach i Tyskland (nära Leipzig), och detta hål är det dju-
paste af alla. Stode nu någon på dess botten, så skulle
han ändå hafva 637,500 m., eller 600 mil, kvar till jordens
medelpunkt! Spänner man ett tunnt papper omkring en
jordglob, som är en meter tjock, och gör man sedan ett
knappnålsstygn igenom detta papper — då har man kommit
lika djupt in i den globen som människorna i verkligheten
hafva trängt ned i jorden med det där hålet i Schiadebach.
Men em vi således icke längre kunna hoppas, att män-
niskor någonsin skola få med egna ögon skåda hemlighe-
terna därinne, så kunna vi ändock göra oss vissa föreställ-
ningar därom, om vi samla ihop det lilla vi veta och se
efter, hvart det pekar.
Så veta vi, att därnere är varmare än uppe vid jord-
ytan. Ytan får sin värme af solen, och solens makt är så
stor, att den tränger ett stycke ned i marken. Gräfver man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
