Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned en termometer 1 m. djupt i jorden (i våra länder), så
visar han mindre värme på natten än på dagen; han kän-
ner således ännu därnere de dagliga förändringarne i so-
lens kraft. Ju längre ned man kommer, desto mera för-
ringas värmen, men ännu på 25 m. djup märkas tydligt
de årliga förändringarne, så att temperaturen där växlar
med årstiderna (sommar och vinter). På ett visst djup
måste dock solens makt alldeles upphöra, så att där alltid
är lika varmt, dag och natt, vinter och sommar; i en käl-
lare i Paris har en termometer verkligen visat nära 12
i öfver hundra år, aldrig mer och aldrig mindre. Denna
så kallade jordvärmegräns ligger på ett djup af ungefär 30
m. under jordytan. Längre ned börjar värmen att växa
igen. I alla grufvor, tunnlar och borrhål har man märkt,
att det blir varmare, ju längre ned under jordvärmegränsen
man stiger; och man har beräknat, att värmen tilltager
med en grad för hvarje sträcka af ungefär 35 m. nedåt.
Så ytterst liten väg man kunnat öppna i jordens skal, så
har man dock funnit en värme därnere, som är ända till
30 grader högre än därofvanför på ytan; Schladebach-hålet
t. ex. har i sin botten 57°. T. o. m. Sibiriens ned till kan-
ske 200 m. ständigt frusna mark är dock på detta djup åt-
skilligt varmare än på sin yta. Häraf är tydligt, att nere
i jordens inre måste finnas en annan värmekälla, hvars in-
verkan blir allt märkbarare, sedan vår värmekälla, solen,
vid jordvärmegränsen mist sin sista kraft; och om värmen
beständigt har tilltagit, ju djupare vi kommit ned, så ligger
det nära till hands att tro, att denna stegring alltjämt fort-
sätter, till dess en punkt är uppnådd, där alla ämnen flyta
samman i ett enda eldhaf. Tänka vi nu vidare på, att vul-
kanerna inifrån jorden verkligen spruta upp samma slags
stenar och berg, som vi känna till på ytan, men glödande
eller smälta som en rinnande flod — då äro vi berättigade
till den viktiga slutsatsen, att i jordens inre finnes en fly-
tande massa af oerhörd värme.
Vidare har man genom sinnrika undersökningar räk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
