Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat ut, att hela jordens tyngd och täthet är ungefär 5 1/2
gånger så stor som vattnets. Då nu ytan, som vi känna,
antingen själf är vatten eller ock består af landmassor,
hvilkas tyngd icke är mer än 2,6 gånger vattnets, så måste
det inre vara mycket tätare för att det hela skall kunna få den
angifna tyngden; man tror, att tätheten där i allmänhet är
7 1/2 lika mycket som järnets, och vid själfva medelpunk-
ten så mycket som 11, eller Silfrets. Huru som helst, sä-
kert är, att jordens inre består af mycket tunga ämnen,
tyngre än de, som vi hafva ofvanpå.
Slutligen veta vi en tredje sak, som kan blifva oss
till nytta. Vi veta nämligen, att jorden snurrar omkring"
sig själf och att hon ej är alldeles rund, utan något till-
plattad vid polerna. Tager man nu en hård och fast kropp
och snurrar den omkring aldrig så länge, så blir han ändå
icke platt vid ändpunkterna, däremot blir detta fallet med en
lösare massa, den får verkligen genom hastig rullning en
sådan form som jorden har. Häraf kunna vi således förstå,
att jorden icke alltid varit så fast och tät, som hon är nu.
Detta är nu ungefär allt, som vi veta. Mycket är
det inte; men lägga vi det ena ihop med det andra, och
besinna vi vidare, att de andra planeterna hafva samma
tillplattning på sin kropp som vår jord, så föras vi helt
naturligt till följande förklaring af jordens födelse och ut-
veckling. Jorden och alla planeterna hafva en gång i ti-
dernas begynnelse hängt samman med solen i en enda ofant-
lig massa, som rullade för sig i den stora rymden; men
den var icke fast, utan alla ämnen funnos där i gasform un-
der ofantlig hetta. Under farten lossnade emellertid det
ena stycket efter det andra; kärnan behöll sin gasform och
behåller den än i dag, det är solen; kring henne började
nu under tyngdlagens inverkan de afskilda styckena kretsa,
och så uppkommo jorden och planeterna; bitar af plane-
terna lossnade sedan på samma sätt och började som månar
rulla hvar omkring sin modervärld. Så småningom måste
emellertid jorden och dess kamrater svalna af genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
