Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November 1914 - Till Läsaren, af Adèle Måsbäck - En ångbåtsbekantskap, af A. M. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEJ!
Till Läsaren.
»Hej» har oregelbundna vanor, men om Ni käre läsare
är en man så förstår och ursäktar Ni lätt en dylik
allmännelig svaghet. Ehuru det nu hvarken är påsk eller
midsommar, ja till och med alla helgonsdag är lyckligen förbi,
så vill »Hej» promt ut i världsvimlet, då den nu inte står
att hejda så gack i frid!
Hej har ovanligt utpräglade merkantila anlag, eller
rättare sagdt intressen och känner sig som hemma i
handelsaffärer och tycker om att beskåda och tumma om vackra
saker, således alldeles som en vanlig glad garcon. »Hej» är
frispråkig och meddelsam, läs bara under rubriken: »I
skvaller timmen» hvad allt den har att förtälja. När nu
»Hej» på grund af en inre kallelse sett sig tvungen att åter
framträda, så mottag den på sin mammas rekommendation:
»Ty hon följer med sina tankar
del vilsna barn som i världen vankar.»
Adéle Måsbäck.
En ångbåtsbekantskap.
Ögat är själens spegel, brukar man ju säga, men de
flesta vakta sig nog för alt låta ögonen bli riktiga
skvallerspeglar. Likvisst händer det ibland att vi alldeles ofrivilligt
och oförhappandes få blicka rakt in i en annans själ. En
sådan inblick kan stundom bereda oss ett nöje, men oftare
obehag och smärta. Det är i de obevakade ögonblicken
människorna äro fullt sanna och därför inträffar det ibland
att främlingar få se mer af vårt verkliga jag, än de så
kallade vännerna.
En dag satt jag i en spårvagn, då en dam steg in och
tog pliits midt emot mig, när våra ögon möttes såg jag rakt
in i en dödstrött själ, som liksom undrande och spörjande
betraktade mig. Hvart hade jag sett henne förut? A, det
var ju min gamla ångbåtsbekantskap från barndoms- och
ungdomstiden. Aldrig hade vi blifvit presenterade för
hvarandra, men likvisst var jag öfvertygad om att hon kände
till rätt mycket om mitt lif, alldeles som jag var förtrogen
med en del af hennes historie. Vi voro jämnåriga och som
skolflickor hade vi ofta sprungit för pin kära lifvet för att
i tid hinna med ångbåten. Vi bodde om somrarna i samma
trakt och hennes föräldrar brukade äfven stanna på landet
under början af höstterminen. På ångbåten sutto vi och
tittade i smyg på hvarandra, genom att vi hade en
gemensam bekant så kände vi oss smått som bekanta. Hvad hon
tänkte om mig det vet jag inte, men jag granskade henne
riktigt i detalj och kom till följande slutsats: Inte har hon
just vackert ansikte, näsan är något för bred, läpparna för
tjocka, men ögonen ha ett vackert uttryck och hon ser god
och klok ut, vi skulle nog bli vänner om vi skulle känna
hvarandra. En vacker nacke har hon och då är nog också
figuren bra och håret är trefligt burrigt, det är säkert
också tjockt och sträf t.
När ångbåten lade till vid deras brygga, kom hennes far
vanligtvis ned och mötte henne och man kunde riktigt se
att hon var hans hjärtebarn. Hon hade en lycklig barn-
Fredr. Edv. Ekberg
BAGERI, CONDITORI & CArÉ
domstid, men ehuru hon var enda dottren och skulle
komma att få ärfva en ansenlig förmögenhet fick hon en
mycket enkel och puritansk uppfostran. Vi slutade samtidigt
vår skolgång och tillträdet till stora världen stod nu öppen
för henne. Allt ännu möttes vi på ångbåten, men nu kunde
vi redan konsten att i en blick uppfatta och se utan att
närgånget granska hvarandra.
En Jag ütod hennes förlofning tillkännagifven i
tidningen och sedan såg jag fästmannen i hennes sällskap. Hans
yttre var nog »all right», men äfven för min oerfarna blick
stod deL klart att denne man hade lefvat med och njutit
mycket af lifvet och fästmön var en ung oerfaren allvarlig
flicka med stränga grundsatser, hvad skulle det bli af det
äktenskapet? Bröllopet stod i hennes föräldrahem på
landet och dit blef genast grand skandal. Bruden sprang
själfva bröllopsnatten storgråtande bort från mannen och
sökte skydd hos sin far. Nå, hennes far kunde väl
upplysa henne om att kärleken endast i teorin är af himmelskt,
men i praktiken är den helt och hållet af jordiskt ursprung.
Hon följde sin man till hans hemland och jag fick
småningom så nog af mina egna affärer och angelägenheter att
jag alldeles glömde bort min ångbåtsbekantskap. Då jag
nu återsåg henne i spårvagnen intresserade det mig att få
veta hur lifvet gestaltat sig för henne och se här hvad jag
blef upplyst om: Hon hade gift sig med en brutal
utsväfvande men, som lät henne erfara alla de lidanden ett
olyckligt äktenskap kan inrymma och när han totalt förskingrat
hennes förmögenhet fick hon sin frihet. Då återvände hon
till fosterlandet och fick ett hem hos sina släktingar, ty
fadern hade dött under hennes frånvaro.
Således hade jag riktigt tolkat ögonspråket, det var
verkligen en dödstrött utpinad själ, som i spårvagnen mötte
mina blickar.
A. M.
52 ALEXANDERSGATAN 52
HELSINGFORS.
Helsingfors Irävaruallär Aktiebolag
Sörnäs, Strandväg 21. Telefon 7 95.
Ångtorkadt golfvirke, panel- och brädfodringsbräder. —
Byggnadssnickerier. — Butiksinredningar. — Villabyggnader.
Kostnadsforslag på begäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
