Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November 1914 - Ett Inbrott, af A. M. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEJ
W. E. LindströirTs
Skönfärgeri & Kemiska
tvättinrättning
rekommenderar sin äldsta, största och modernast
inredda specialfabrik för utförande af:
Kemisk tvätt af dam- och herrkläder, gardiner,
draperier, mattor, filtar, stopptäcken m. m.
Färgning af urblekta dam- och herrkläder, gardiner,
draperier, mattor filtar, m. m. i hållbara moderna färger,
hvarigenom de återfå ett elegant och nytt utseende.
Uppångning af plyschjaketter och sammetsdräkter.
Rengöring och fläckuttagning af möblemanger utan
att ofvantåget behöfver löstagas.
■ ERKÄNT FÖRSTKLASSIGT ARBETE!
ButiKer: Skillnadsg. 19, telef. 66, Fredriksg.
■ 37, telef. 61 22, Alexandersg. 26, telef. 38 65, Kap-
■ tensg. 9, telef. 40 59, Nikolaig. 23, telef. 81 03.
FabriK: Sörnäs, Tunnbindareg. 2, telef. 6 78.
[ Order från landsorten utföras
■
fortast möjligt.
Ett Inbrott.
Klockan var ungefär 11 på kvällen, men det var redan
ganska mörkt, som det är i medlet af augusti, då herr
Berggren öppnade tamburdörren och lät sin hustru först stiga
in, ty han var allt fortfarande artig emot henne, ehuru de
redan hade varit gifta i fyra år. Lilla frun var en
stämningsmänniska, som dessutom brukade ha aningar, som
hon kallade denna oförklarliga känsla af kommande
obehag, som väl rätt många människor stundom erfarit. Nu
stannade hon tvärt på tröskeln och sade vänd mot sin man:
Skola vi inte fara ut och åka? Jag känner det så kusligt att
stanna här. Jo visst, det var han också med om. De foro
på sin vanliga tripp rundt Djurgården och alla dystra
tankar skingrades under färden, men knappt inom dörren
återkommo de igen, men nu teg hon visligen för att ej i onödan
skrämma upp sin kamrat.
Fru Berggren gjorde sig aldrig någon brådska med att
gå till sängs, hon tyckte att det var rätt fridfullt att i nattens
tysta timme vanka omkring som en slags skyddsvakt och
först uppsöka sin bädd när mannen hade somnat. Så gjorde
hon äfven denna kväll, men väl i säng steg hon åter upp
och öfvertygade sig om att dörrarna voro låsta, såväl den
till tamburen, som den som ledde till våningen, efter att
ännu för säkerhets skull trefvat längs fönstret gick hon
lugnt till kojs. Det var redan ljust i rummet när hon
vaknade af att dubbeldörrarna med ett brakande ljud sprungo
upp, men slötos åter lika snabbt, när från sängen invid
hördes ett rop så hemskt, så hjärteskärande ångestfullt att hon
för några ögonblick sjönk stel tillhakas mot kudden. Upp
sprang herr Berggren och tryckte sig mot dörren med hela
sin kroppstyngd, medan han ropade till sin hustru att hon
skulle skynda efter hjälp, men inte få gå genom
tamburdörren, ty kanske därute funnos flere banditer. För henne
hade det ängsliga i situationen hell och hållet gått öfver.
Skyndsamt drog hon på sig strumpor och röck till sig en
par klädesplagg och öppnade dragrutan och tittade ut på
den tysta, ödsliga gatan. Hon kastade sina tofflor på
trottoaren ocli ett illmarigt leende lekte på hennes läppar när
hon praktiserade sig ut genom den trånga
fönsteröppningen. Det var till all lycka en låg träbyggnad och nedanom
fönstret fanns en list, som nu fick tjänstgöra till fotfäste
och galant kom hon ut på gatan. Efter att lia stuckit
fötterna i tofflorna sprang hon i väg, men några steg bort från
den öppna fönsterrutan stannade hon ett ögonblick för att
skratta, men kilade sedan in till norra brandstationen efter
hjälp. När hon om en stund återkom i sällskap med två
långa brandkonstaplar stod hennes man ännu troget och
höll mot dörren, men någon bandit syntes icke till hvarken
när eller fjärran. Den person som hade kommit in
köksvägen, hade haft god tid att i frid och ro aflägsna sig
samma väg och sedan försvinna genom öfre porten, ty det var
en genomgångsgård. Inbrottstjufven, ifall det var en sådan,
var antagligen förtrogen med lokaliteten och visste väl att
våningen under sommaren var obebodd. Herrskapet
Berggren brukade hvarje kväll fara ut till landet, ehuru de
denna gång genom en tillfällighet stannat i staden. Dörren,
ehuru låst, hade gifvit vika för tryck, emedan reglarna ej
voro påsatta. Vid konstaplarnas ankomst vågade herr
Berggren släppa sitt tag om dörren och nu klädde han sig
så skyndsamt, som 0111 elden skulle suttit i knuten och hans
hustru fullbordade äfven sin halft påbörjade toalett.
Klockan slog 1/2 5 när de tysta och nedstämda lämnade sin
hostad och togo sin tillflykt till den närmast liggande
Ständer-husskvären. Här beslöto de invänta stadens uppvaknande.
Tyst satt fru Berggren i sitt bänkhörn ocli hörde
förströdt på huru hennes man tolkade morgonens händelser.
De skulle blifvit mördade och plundrade det var ban
alldeles öfvertygad om, i fall han ej skulle vaknat och i lid
hunnit afvärja olyckan. Att han egentligen med sitl skrik
drifvit besökaren på flykten, det nämnde han ej ett ord om.
Bänken var fuktig af daggen som fallit under natten och
morgonen var kylig, hon kände sig frusen, nedstämd och
trött på allt.
Fru Berggren hade sin egen uppfattning 0111 det
passerade »inbrottet», men lion hade också sina skäl hvarför hon
ej kom fram med sin förmodan. Hon trodde all någon
bekant, som kände till hvart de brukade hänga köksnyckeln,
liade ämnat »kinesa» öfver natten i lokalen, men då
besökaren märkte att den inre dörren var låst, ville han dra sig
tillbakes och då han hörde hvilken ryslig uppståndelse som
blef följden af lians »intrampning» föredrog han alt
försvinna oupptäckt.
Ointresserad för hela saken var hon nu tvungen att
åhöra hvilka säkerhetsåtgärder lian för framtiden ämnade
vidtaga, ty lian var fast öfvertygad om alt inbrottstjufven
skulle återkomma. Han hade hittills fått prata ensam, men
då lian nämnde om att de nu borde skaffa sig en vaksam
hund, då blef det med ens lif i henne. Nu var hon
fullkomligt af samma åsikt beträffande inbrottet och färdig att
gå in på alla hans antaganden att banditen länge hade
planlagt ett öfverfall och vid lägligt tillfälle skulle göra om det,
allt höll hon med om. Hon smålog för sig själf vid tanken
på att ha en hund, en kamrat, klok, vaksam ocli tillgifven.
Hon hade länge insett att det är bland de fyrbenta lättare
att finna en god kamrat. Det var i gott samförstånd de
några timmar senare på ett konditori intogo sitt
morgonkaffe, allt fortsättningsvis dryftande inbrottet ocli
hundfrågan. Vid andra koppen när hon kände sig behagligt varm
igen och på gott humör, då medgaf hon villigt, att de jned
njuggan nöd genom hans energiska ingripande undgått en
våldsam död. A. M.
Brunnsg. 6. Telef. 64 09.
Alldeles invid
järnvägsstationen.
Välsorteradt lager af: Frukter, Delikatesser, Konserver, Kolonialvaror.
Prima varor! Moderata pris!
Lämpligaste inköpsställe för villabor och den resande allmänheten
hvarigenom det besvärliga bärandet underlättas. 2 proc. kassarabatt å varor.
Exp. till landsorten inpackas väl och omsorgsfullt.
Tavastehus mejeriets fina bordsmör
af pasteuriserad grädde äfven flere andra välkända märken, samt godt matsmör.
Färska stämplade ägg. Delikat finsk schweizerost, och god eidamer. Om tisdagar
och lördagar de omtyckta äggostarna. Fin slungad honung, läckra bärsylter och
torkade grönsaker m. m. Allt till de billigaste priser i parti och minut hos
A. FINNERBÄCK,
Nya Saluhallen n:r 43 45. Vestra Kajen 14.
OBS.! Varorna hemsändas. Telefon 20 51.
C. V. FIIINERBACK
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
