- Project Runeberg -  Hej! / 1915 /
4

(1914-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj 1915 - Ett Experiment, af A. M. - Bättre något än intet, af A. M. - Annonser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

Moderna, stilfulla

SOttKBflR öflCCFIR

FinsKa Modemagasinet

Glogatan 7. Telefon 45 81.

Erkänt bästa
inhemska
munvatten $ tandpulver.

hon höll på att kväfvas, hvilket icke hindrade henne från
att hela tiden skratta och prata. När Olli närmade sig
dörren ropade Anni förskräckt, men befallande: du får inte
öppna dörren! Olli, som afskydde allt tvång, och blef retad
af den befallande tonen, rusade genast i väg och öppnade
dörren på vid gafvel. Nu vaknade Lilli upp från sin
tillfälliga passivitet och började beskärma sig att hon var så
olycklig. Hon kunde inte stanna där, nej hon måste gå bort.
Lilli, gå och lägg dig, bad Anni så bevekande, men hennes
stämma förklingade ohörd som den ropandes röst i öknen.
Lilli letade efter sin hatt, som glömd och förtryckt låg
under gungstolen. När hon ej fann den, ville hon bege sig i
väg den förutan, men mötte i dörren de manliga
ungdomarna, som 1111 återvände. De togo Ollis demonstrativa
dörröppnande som en tyst inbjudning. När de fingo höra
att Lilli hade satt sig i sinnet att gå och hälsa på en bekant,
som bodde i närheten, försökte de öfvertala henne att afstå
från visiten, men då blef hon alldeles oresonlig. Den af
ungdomarna som hade ogillat hela dryckesgillet tog hand
0x11 henne, och snart fann hon sig helt nolens volens
liggande på sin bädd. Då fick hon sikte på Olli, som gjorde
sig i ordning att gå ut och spatsera med den mest inbundna
och tystaste af gossarna, som allmänt ansågs för alldeles
omöjlig i flicksällskap, det roade henne så att hon alldeles
glömde bort sin längtan till grannen. Hvarför bar Olli, när
hon gick ut med Artur, sin röda hoprullade korsett under

armen, den frgåan genomkorsade hennes hjärna
oupphörligt förrän hon somnade.

Solen sken in i rummet när Lilli vaknade och hennes
första blick föll på en studentmössa som låg vid hennes
säng. Hon kände sig illa till mods vid tanken på det
passerade, men var ändock glad att hennes besök hos grannen
blef omintetgjort, ty det skulle hon ångrat till dödedagar.
Del roade henne, när hon såg på Olli, som låg på soffan och
fortsättningsvis sofde godt, att hon som annars var själfva
ordningen nu hade kastat sina kläder huller om buller på
golfvet. Anni åtsr liknade en död, hon var grönblek, men
både lefvande och vaken, och klagade att hon kände sig
sjuk.

Ännu återstod för flickorna ett obehag, de voro tvungna
att möta vittnena till nattens fatala händelse, men de voro
ovanligt präktiga ungdomar och yttrade endast sin
förvåning öfver att inte flickorna alla tre voro sjuka, ty de hade
smakat på drycken och sedan kastat flaskorna jämte
innehåll i sjön, det var förfalskad svafvelsyra sade de, och
sedan talades aldrig vidare om den händelsen.

Det var också deras första och sista alkoholexperiment
och en erfarenhet rikare blefvo de alla tre, de fingo veta att
det inte är roligt att berusa sig åtminstone inte med »Old
Portwine» af okänd härkomst.

A. M.

Bättre något än intet.

Kamrer Bergström kände sig genast vid uppvaknandet
dystert stämd. Han kastade sig en stund af och an i
sängen, men när hans blick föll på brefvet som låg på
nattduksbordet grep han det, och med bister min genomläste han det
ännu en gång, och så kramade han ihop det och kastade det
på golfvet. Han strök med sin välformade hvita hand öfver
sin kala hjässa och försjönk i tankar.

Björnarna började verkligen bli oförsynt närgångna och
besvärliga, men lyckligtvis var han en man, och kunde om
ban ville genom ett enda schackdrag bli kvitt dem alla, och
slippa att läsa oförskämda krafbref. Ett rikt giftermål det
var vägen till friheten, ty frihet utan pengar är bara en
chimär. Förresten började han redan känna sig trött på
ungkarlslifvet glada sidor, ty just de voro orsaken till hans
trångmål. Till hvem skulle han nu fria, viss om att nästan
alla hans dambekanta med tacksamhet ville mottaga hans
anbud gällde det nu blott att välja klokt. Ett leende spred
sig öfver hans ansikte, och hans små bruna ögon glänste
som kanderade korinter när han tänkte på de tre damer,
som enligt kommunala taxeringslängden voro de
lämpligaste, tyvärr kunde han blott ta’ en af dem.

Nu sprang han upp från sängen och började med petig
omsorg göra sin toalett. Länge och väl valde han bland
sina skjortor och kravatter förrän han fann hvad han
sökte. När han hade gifvit sista smörjeisen åt sina naglar
och ändtligen var färdig, såg han helt prydlig ut. Förrän

han lämnade rummet tog han liksom afsked af det
förflutna. Han sparkade föraktligt till det hopskrynklade
brefvet som låg vid sängen och han såg ogillande på taflorna
som prydde väggarna, och tänkte dem får hon aldrig se, jag
vill redan i morgon skänka bort dem åt någon annan glad
garcon, och när lian observerade att en hårnål låg på soffan
log han spefullt, och svängde sig om på klacken, och kände
sig som befriad från något plågsamt när han stängde
dörren till sin ungkarlsbostad. Nu var hans marschruta klar.
Han ville anhålla om änkefru Holms hand, ty hon var den
solidaste, och han kom i håg en väns yttrande beträffande
hästköp, och hvarför skulle det inte kunna tillämpas med
afseende å kvinnor också: tag alltid en väl inkörd så
besparar det dig mycken möda och mycken förargelse.
Visserligen var hon inte längre någon ungdom och inte kunde man
kalla henne vacker heller, men ståtlig var hon, och godlynt.

Del var inte utan att han litet darrade på handen, när
han ringde på hos fru Holm, och hans nervositet tilltog när
han genast kom ansikte mot ansikte med henne, ty hon
hade just kommit hem från torget, och stod ännu i
tamburen när han ringde på dörrklockan. Hvad förskaffar mig
nöjet t.f ett så tidigt förmiddagsbesök, sade hon och räckte
honom småleende handen. Utan att vänta på något svar
gick hon förut in i salongen och han följde hennes
inbjudande gest. Hon var glad och lugn som vanligt, och fick
också en lång stund ensam sköta konversationen. Till slut

DAM- och
HERRSKRÄDDERIET

CHIC DE PARIS

Helsingfors, Norra
Esp-lanadgatan 35, trappan A.

rekommenderar sina smakfullt valda sommar noviteter. OBS.! Vid internationella
utställningen i Paris erhöllo vi för våra tillverkningar \)ögra priset Grand Prix o. Stora Guldmedaljen.

Dente|.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:25:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hej/1915/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free