Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj 1915 - Bättre något än intet, af A. M. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEJ
Gräsvikens Brädgård
Ständigt lager af
Ohyflade och hyflade trävaror:
såsom bjälk, vasor stock, spiror, plankor och bräder,
golfvirke, foderbräder, paneler list m. m. BILLIGA PRISER.
Helsingfors, Telefon 55 82. Innehafvare AUG. EKLÖF, A. B., Borgå.
röck han fram med sitt egentliga ärende, men hon lät
honom inte ordentligt tala ut, förän hon afbröt honom. »Seså,
kamrer Bergström, inte något dåligt skämt så här tidigt på
dagen. Jag har engång varit gift och det är mer än
tillräckligt, men kan jag på något annat sätt stå till tjänst, så gör
jag det gärna.»
Han kände hur blodet steg honom åt hufvudet, hvad —
han hade fått en ordentlig korg af henne, som han hade
trott att med förtjusning skulle falla i hans armar, och
dessutom lät hon honom förstå att han var genomskådad.
Stolt reste han sig och sade: jag är inte i behof af någon
hjälp, ehuru jag hade hoppats att vinna er hand.
Det såg ut som om hon skulle velat brista ut i skratt,
men behärskade sig och räckte honom tigande handen till
afsked.
När han väl var ute i trapporna svor han en kraftig ed
och tände en cigarett. En lång stund vandrade han tanklöst
af och an längs trottoaren, men så slog han sig ned på en
bänk i Kapell esplanaden och hans sinne kom åter i
jämvikt. Nå mister jag en, står mig tusende åter, mumlade
han för sig själf, ännu känner jag tvenne rika damer. Först
vill jag försöka min lycka hos Karin Lagerblad. Hon har
stor släkt och det blir nog ett besvärligt påhäng, men
flickan är ganska söt och får minst 150,000 i hemgift. Hon är
ju litet artist och har lofvat att visa mig sitt sista arbete
förrän det skall skickas till någon af hennes fastrar eller
mostrar. Nå det kan jag ta till förevändning, jag vill gå
upp till henne för att bese taflan. Han reste sig beslutsamt
och gick in till en cigarrbutik och ringde upp till henne för
alt förvissa sig om att hon var hemma. Hon svarade
honom själf och detta tog han som ett lyckligt omen. Ja, det
passade utmärkt väl, han var riktigt välkommen. Med
snabba segervissa steg skyndade han till hennes bostad. Han
blef genast införd i hennes eget rum och fick beskåda
taflan, som han lofprisade på det högsta. Nu hade de kommit
i den bästa stämning och de togo båda plats i en liten soffa,
som riktigt uppmuntrade till ett närmande. Medan hans
blickar beundrande dröjde vid hennes vackra hals
upptäckte han en smal guldked som låg gömd innanför hennes
hvita spetskrage, helt impulsivt drog han i keden och fick
en medaljong i sin hand. Hon röck först till när hon såg
hans förehafvande, men så satte hon sig lugnt tillrätta. Till
hans skämtsamma fråga om han fick öppna den nickade
hon bifallande. Han väntade att få se hennes fars eller
mors porträtt, men blef obehagligt öfverraskad när han såg
en af sina vänners välbekanta anletsdrag. Långsamt knäppte
han igen medaljongen och sade lugnt: jaså, ban är din —
vän. »Jo, för dig anser jag att det inte längre behöfver vara
en hemlighet, isynnerhet som vi på min födelsedag i söndag
ämna eklatera vår förlofning.» Han gratulerade henne,
och gjorde riktigt våld på sig för att sorglöst kunna fortsätta
samtalet, ty han ville icke misstänkt snabbt aflägsna sig.
När han gick bort, efter att ännu i dörren lyckats skära
en vits, hade han åtminstone den trösten att hon inte anade
den verkliga orsaken till hans besök.
Nu ansåg han sig behöfva någonting stärkande, och
ropade an den första åkardroska han mötte, och bad kusken
köra till Alphyddan. När han vid ankomsten till
värdshuset intog sin gamla plats på verandan och s|n ut tade på sitt
Sherry i väntan på middagen, kände han sig så matt, som
om han skulle genomgått någon svår tentamen och fått
»hud».
Den goda middagen lifvade upp honom och när han kom
till deserten hade han redan återfått sitt kurage. Rädda
karlar få aldrig rika flickor, raskt framåt igen, nu vill jag
vända mig till N:o 3 tänkte han, när han åter steg upp i
droskan och for till staden. När han ringde på hos fröken
Dahlman var klockan redan 1/26 och han fick det beskedet
att fröken genast gått ut efter middagen. Hvad skulle han
nu göra? Hem ville han ej gå, förrän han hann komma till
något beslut såg han fröken Dahlman på andra sidan gatan.
Han hälsade redan på långt håll medan ban gjorde sina
iakttagelser. Hon var förbannadt mager och hennes hy är
för mörk och det mörka håret gör att hon liknar en
mulatt-ska, men de svarta ögonen äro praktfulla, isynnerhet när
de som nu stråla af glädje. Fröken Dahlman, sade han,
jag var just upp till Er bostad, men fann boet tomt. Jag
kände mig grymt besviken, men nu fick jag ändock den
lyckan att träffa Er, om Ni inte är trött så ville jag föreslå en
promenad. »Jag är inte alls trött, men när Ni hade tänkt
komma på besök till oss, så kunde vi gå upp först, Ni får
träffa Lisi och Karl också, de kommo i går till oss.» 1
Jag önskar inte träffa någon annan än Er, sade han, och
gaf henne en af sina bästa tjusarblickar. Långsamt
promenerade de framåt muntert samspråkande, och han lade
märke till, att de gingo utmärkt bra i takt. Utan någon
öfverenskommelse styrde de kosan till Brunnsparken. Med
förnöjelse såg han att strandbänken var tom, den stod så
utmärkt skymundan just lämpligt placerad för att tjäna
hans intressen. När de satte sig på bänken afstannade
deras glada samspråk. Han kände på sig, att nu var den
afgörande stunden kommen, men ehuru hans hjärna arbetade
under högtryck kunde han inte finna någon prolog till sitt
frieri. Till slut sade han nästan hviskande: Elin, vill du bli
min hustru? Hon rodnade men svarade ingenting. Det
var kanske för litet känslosamt tänkte han, och tillade något
dröjande: jag älskar dig. Hon log, och räckte honom sin
hand. Gud vare lof, jublade det inom honom, att det
lyckligen är öfver. Han tryckte hennes mjuka smala hand och
kysste den, och började sedan i skämtsam ton tala om
ung-karlslifvets besvärligheter.
De kommo öfverens om att han följande dag skulle
komma hem till henne för att stifta bekantskap med hennes
släkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
