Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1916 - Dyrköpt frihet, af A. M. - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEJ
Fr\v l /intern ! Varma’ stickade kläder
I U I V II I l C I I I i för herrar, damer & barn
J J ^^^^ 3 St. Robertsgatan 3,
V
Telefon 9014.
Nina ett faderligt intresse. Han förklarade för henne, att
hon nu var tvungen att börja arbeta för sitt uppehälle och
bevisade henne tillika alt hon var oförmögen att försörja sig
själf, ty hennes praktiska far hade gifvit henne en
fullkomligt opraktisk uppfostran. Hon måste erkänna, att han hade
rätt, hon kunde ingenting och allting. Nå sade han leende,
en så vacker flicka som du, bör ej heller bli arbetsträl. Nina
sade han mycket mildt och vekt, jag var god vän med din
far och vill också bli din vän, om du tillåter mig det, så vill
jag jämna vägen för dig. Hon såg tacksamt upp till
honom, som var så god och ville hjälpa henne tillrätta, dock
var hon alldeles okunnig om hans verkliga afsikt. Han
insåg det också och fortsatte därför: Du har väl nog någon
gång liksom alla unga flickor tänkt på, att du engång skall
gifta dig, och tillade han, när han observerade, atl hon
rodnade, kanske du redan älskar någon? Då skakade hon
energiskt på hufvudet, och smålog för första gången under deras
samtal. Nå del är bra, skulle du tycka att det vore svårt
att älska mig litet, alldeles som du älskade din far, och att
som min hustru härska på Elgsjögård. Som min hustru,
skyndade ban sig all förklara, då han tyckte all hon såg
skrämd ut, blir ditt nuvarande lif alldeles oförändradt,
endast med den skilnaden, alt du blir fri från alla bekymmer.
Han lade faderligt beskyddande sin stora feta hand på
hennes lilla huf vud och lät den smeksamt glida öfver det tjocka
kastanjebruna håret. Ser du Nina sade han, du vet ännu
ej hvad fattigdom och försakelse vill säga, men kanske du
kommer ihåg »tassiga fröken» som folket kallade henne, för
Ivå år sedan dog hon här på socknens fattighus, hon hade
också engång varit ung och vacker som du, men arbete och
slit hade förstört hennes utseende, och hennes förstånd.
Nina ryste vid minnet af »lassiga fröken», många gånger
hade hon som barn sprungit och skrikit när hon på någon
skogsväg hade mött den gamla spöklika, utmärglade
kvinnan. Possesionat Ingman såg atl hans ord gjort ett djupt
intryck på hennes unga sinne, och han sade nu lugnt och
vårdslöst: Tänk pä mitt förslag Nina, i morgon kommer
jag igen, och med en artig bugning lämnade han rummet.
Nina stod vid fönstret och såg hur han försiktigt och styft
steg upp i sin trilla och hon tänkte, ban är en mycket
gammal snäll gubbe, inte skulle det bli svårt att lefva
tillsamman med honom och uppfylla hans önskan.
När han följande dag kom och upprepade sin fråga,
svarade Nina enkelt och okonstladt, att hon gärna ville
komma till Elgsjö. En blixt af triumf upplyste hans ansikte för
ett ögonblick, och hans tankar voro inte precis faderliga, när
hans blickar beundrande öfverför hennes unga men yppiga
figur. Han var en stor kvinnokännare och visste, atl
tillsvidare var han ännu inte fullt säker på henne, det gällde
att gå varligt tillväga, något kunde ännu komma emellan
bägaren och munnen. Han var medveten om, att hon var
ovanligt barnslig trots sina nitton år, och att hon inte ens
anade hvad hon nu förbundit sig till, och han ville ej rubba
hennes tillit, och ville därför ge sig till tåls, tills prästen
sagdt amen. Nina stönade högt när hon i minnet kom till
förlofningstiden. Nu gick allt med svindlande fart. För-
lofningstiden blef på grund af Ninas sorgliga faderlösa
ställning den kortaste möjliga, redan två månader efter
fadrens död stod hennes bröllop. Några rätt tänkande
människor beklagade hennes öde, men de flesta afundades hennes
lycka. Mödrar med giftasvuxna döttrar betraktade den unga
bruden med hätska blickar, denna intriganta flickunge,
tänkte de, ha midt framför näsan pa oss snappat bort det
villebråd, för hvilket vi i många är lagl ut våra snaror. Nina
stod främmande för deras åskådningssätt och var
omedveten om deras tankar, emedan de aktade sig att högt uttala
sina åsikter, ty de ville gärna vara god vän med den rika
fru Ingman, som säkert skulle komma all ge lysande fester
och splendida middagar på sitt praktfulla Elgsjögård.
Hvad som nu följde, ville hon inte ens i tankarna dröja
vid, det var rysligt, full och vämjeligl. Hennes faderliga vän
hade endast existerat i hennes dumma inbillning. Hon hade
gift sig med en gammal, lättsinnig, cynisk gubbe, som nu
pockade på känslor, som hon aldrig hyst, och som nu
behandlade henne som en gatslinka Hans obefogade
svartsjuka och hans girighet gjorde dessutom lifvet för henne Lill
elt helvete. Sex år hade hon varit gift med honom när han
blef mycket svårt sjuk, del var någon slags njursjukdom,
som fordrade omedelbar operation. Hon blygdes själf för
den känsla af glädje hon erfor när läkaren sade åt henne,
all hennes man var för gammal alt lyckligt kunna genomgå
en dylik operation, men alt han på patientens uttryckliga
önskan ville hllkalla en skicklig assistent och skrida till
verket. Hon hade vandrat rastlöst upp och ned i sill rum
förslå natten efter sin mans lyckade operation. Läkarens ord
ringde olycksbådande i hennes öron: Om inte något extra
lillslöler, så är det möjligt att han tillfrisknar. Således var
hon dömd all aili fortsättningsvis framsläpa sitt
äktenskapliga lif, och hon Irodde redan, atl Gud hade hört hennes
böner, och ville befria henne. Tysl, hvad var det, den sjuka
stönade högt i sömnen, han hade väl plågor. Försiktigt
öppnade hon dörren till sjukrummet, hon hade för Ivå timmar
sedan bedt sjuksköterskan att gå till hvila, och hon hade
lofvat all vaka under liden. Sköterskan hade visat henne
hvilken medicin hon skulle gifva åt den sjuka, om han skulle
visa sig orolig, och så hade hon tacksamt begifvit sig bort
till sitt rum i öfre våningen. Ulan all se på den sjuka gick
Nina till bordet och grep medicinflaskan och en matsked,
och gick fram till sängen, då observerade hon sitt misstag,
det var ju veronalflaskan, hon ämnade just gå tillbakes för
att la’ de rätta droppax-na, när den sjuka vaknade och såg
hotfullt på henne och sade i låg men befallande ton: Gif
mig genast dropparna! Utan att blinka förde hon skeden
fylld med veronal lill hans läppar och ställde sedan flaskan
tillbakes, och tvättade och torkade omsorgsfullt skeden,
förrän hon åter lade den bredvid hans droppflaska på bordet,
så gick hon lugnt och tyst ut från rummet, och dödstrött
kastade hon sig fullklädd på sin säng. Hon sof gott när den
förskräckta sköterskan väckte henne, och i upprörd ton
berättade att den sjuka dött medan de sofvit. Hon spelade väl
sin roll af ångerfull sörjande maka, så alt doktorn så sig
föranlåten, att trösta henne med att underverk ej sker i våra
dagar, och att hennes man äfven skulle dött om hon skulle
varit vaken och gifvet honom medicinen, ty ban var utniat-
I AGAS 1N Ef
llMiClSiCft MltClltSiHËl
Landets enda specialaffär.
Färska och kanderade frukter af alla slag. Grekiska konfektyrer, Inhemsk Halva
o. Rahat-lukum m. fi. nya sorter. Tvättsvamp af olika slag i parti och minut.
Helsingfors. N. Esplanadgatan 35. Telefon 15 84. Filial: SKillnadsgatan 7.
Jackuetter, Switers, Sportdamasker, Stickade Kostymer
för flickor och gossar, Tricot & Ylleunderkläder,
Strumpor stort urval, Ullgarn m. m., m. m.
Billiga priser! Billiga priser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
