Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
Kolonialhandel
A. ANDREJEFF
Färska varor alltid å lager.
Norra Esplanadgatan 7. Telefon 4 79.
A. ANDREJEFF
A. ANDREJEFF
hur jag skall ulföra saken. Han kommer efter en par
dagar alt känna sig säker, och till dess hinner ännu ingen
spana upp honom, |y kvällen var mörk när han kom, och
snöyran har utplånat hans fotspår, sedan kommer han att
röra sig fri 11 i stugan och en dag när han åter ställer sig vid
spisen, och stirrar i elden lar jag yxan, som jag skall hälla
till hands i skåpet, och klyfver hans skalle, någon upptäckt
behöfver jag aldrig befara, ty om ingen sett honom komma
bil, börjar ej heller någon människa söka en fin herre här
ide, och hans lik skall jag sänka i hafvet sä all det inte ens
kommer upp på domedagen. Jaså, sade hustrun, och
upphörde alt mjölka kon, ban hade flere tusen rubel på sig, om
vi få dessa pengar behöfva vi aldrig svälla, och jag kan resa
lill Estland, och hälga på min syster och föra med mig
några småsaker ’al hennes barn. Jo, det kommer du
förslås all göra, men allt måste gå försiktigt tillväga, börjar vi
genast förändra vårt lefnadssätt så väcka vi misstankar,
men i vår låtsas vi fått väldigt med fisk, och sedan fara vi
öfver lill Reval och säljer den, och efter det kunna vi
småningom låta pengarna rulla. Om nu bara allt går som du
hoppas sade hustrun, och fortsatte all mjölka kon. Del
måste gå, men du måste liga, jag menar nu inte all jag
fruktar för alt du skulle förråda mig, men dn lar inte
komma fram med någon kärringaktig anger, ly gjord sak står
inte att ändra, hädanefter få vi trösta oss med, »alt den som
är herre här på jorden också är herre i helvetet.» Hustrun
nickade gillande och steg upp, klappade kon, och kastade
åt den en slor hötapp, och tog sin mjölkhink och gick bort,
medan mannen gick lill lidret och började hugga ved,
sedan slipade ban yxan och tog den med sig, och obemärkt
lill och med af hustrun lade ban den på hyllan i stugans
väggfasta skåp.
* é
*
Först på fjärde dagen efter främlingens ankomst yppade
sig ell lägligt tillfälle lor esten, som hela liden bevakat sill
offer, som katten vaktar på mösset, för att utföra sill
hemska dåd. Den främmande hade bela dagen vankat fridlöst
af och an i sill rum, men på eftermiddagen ungefär 5-tidén
kom ban id i slugan, och såg sig frågande omkring,
antagligen ville han ge några order åt kvinnan angående
lillre-delserna för middagen, men då han endast fann mannen
där, sade lian ingenting utan gick fram lill spisen, tog en
pärla och förde den lill glöden i afsikt att med den tända
sin cigarr, då medan ban stod böjd med ryggen mot esten,
röck denne snabbt yxan, och måttade ell dråpslag emot
främlingens bakhufvud, med ett vrålande läte sjönk den
slagne till golfvet, då gaf mördaren ännu ett slag i hufvudet
åt den fallne, och sedan drog han kvickt upp källarluckan
i golfvet, och efter att först tagit bort plånboken från den
dödas ficka skuffade han liket i källaren. Han hade
tidigare gjort källaren tom, och lagt några knippor halm på
golfvet. Efter alt ha befriat sig från den döda stängde han
stugiidörren, och tog en nottrasa och ett ämbar vatten, och
när hustrun drog på dörren var han redan i lärd med att
skura bort blodfläckarna från golfvet, han ropade åt henne
att vänta litet, och när ban öppnade dörren och mötte
hennes uppskrämda blickar, då var stugan i god ordning, och
han hade tvättat både sina händer och yxan, ocli bar nu
bort ämbaret med blodvallnet. Hustrun blef stående i
farstun tills mannen kom tillbakes, då gick hon in, ocli kastade
en skygg blick på det våta golfvet, och undvek att trampa
på källarluckan sprang hon i kammaren. Mannen såg
pröfvande på henne, och sade, nu måste du vara duktig, ty i
natt ha vi ännu ett styft arbete all utföra, men sedan ha vi
inga sorger för morgondagen. De undersökte nu plånboken,
det fanns i den 6,000 rubel. Mannen slätade omsorgsfull!
ut sedlarna, och lade dem mellan bladen i sin slora
estländ-ska bibel. Alla papper som han fann i plånboken kastade
ban på elden utan alt ens ägna dem en blick, ty hvarken
han eller hans. hustru kunde läsa skrifvet. I den mördades
pälsficka hittade de en konjaksflaska, och mannen tog sig
genast en liten styrketår, men ställde sedan flaskan i
stugu-skåpet, ly nu måste jag vara klar i hufvudet, sade ban, först
efter del liket är ur huset kunna vi fira begrafningen, tillade
ban, och hans hvita, tänder lyste rofdjurslikt i hans mörka
anlete när han log åt sin egen kvickhet. På kvällen
sysslade båda i källaren med alt visitera den dödas fickor, allt
mynt, som ban hade på sig, togo de hand om, men alla
andra iillhörigheter fick den döde behålla. Gärna skulle
kvinnan velat ha hans ring, och tveksamt lade mannen ifrån sig
den mördades guldur, men ban var klok nog alt inse att
dessa saker kunde leda lill brottets upptäckt, och därför
måste de afstå från dem. Klockan var 10 på aftonen, och
det var mörkt och snön föll tätt, när mannen och hustrun
voro klara med sitt arbete i källaren och lade liket, som var
instoppad t i en stor säck, på stolpkälken, och mannen tog
repet på axeln och började dra, och hustrun skuffade
kälken, sålunda anträdde de färden från holmen ut mot isen.
Flere gånger hvilade de under vägen, den döda kroppen var
tung och dessutom hade de lagt stora stenar i säcken, ocli
bundit en järndragg vid likels fötter. När de under tysnad
hade färdats ungefär en half timmes väg från hemmet
stannade mannen tvärt, och pekade på en stor vak, som var
rakt framför dem, den hade han huggit upp för sitt
krokfiske, nu drogo de med förenade krafter säcken från
kälken och snart hördes ett lungt plumsande ljud, och
isvattnet stänkte upp i deras ansikten. Nu kände sig kvinnan så
trött, alt hon dignade ned på isen, hon hade hela kvällen
haft en brännande smärta i bröstet aili sedan hon lyfte den
tunga kroppen från källaren. Mannen gick fram till sin
hustru, och lyfte varsamt upp henne och placerade henne
på kälken, och nu bar del hemåt med god fart, ly nu hade
han medvind och med tillfredsställelse observerade han att
snöfallet tilltog, och hade redan utjämnat deras spår.
Hemkommen var hustrun så svag att hon inte utan hjälp kunde
gå lill sängs, men mannen pysslade om henne, som om hon
hade varit ell lilet barn, och när hon ej fick sömn gaf han
henne en bel kopp konjak, och tömde själf resten af
flaskans innehåll.
Nu började mannen göra täla resor lill Estland, och
hustrun läl vid ett tillfälle grannarna förstå all de genom en
släktings död hade fått ett litet arf, den historien funno
fiskarena belt trolig. Estfolket lefde fortsättningsvis i enslig
tillbakadragenhet, ocli 3 år efter mordnatten seglade
mannen omkull ett stycke från holmén, och drunknade. Sedan
I. Lybäck
Specialafdelning för Damhattar Broholmsg. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:25:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hej/1917/0013.html
