Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
HEJ
»
RHEA"
St. Robertsgatan 3,
Telefon 90 14.
Varma, Stickade
kläder för herrar,
: damer & barn :
ögon och regelbundna drag, lyst slog han sig ned på bänken
i stugan, och såg liksom frågande öfver bordet, där rätterna
lätt voro räknade. Där fanns endast en träkopp med
strömmingslake, ell par hålkakor och poteter, som svar på
mannens outtalade fråga sade hustrun, du får mjölgröl på, bara
den blir färdig. Mannen salle sig tigande vid fordel och
bröt eü bröd och började skala åt sig potéter, som han
doppade i saltlaken, en lång stund hördes endast ell knastrande
ljud när mannen högg in med sina stora hvita tänder på det
flinthårda brödet, och krossade det mellan sina starka
käkar, till slut bröt kvinnan tystnaden. »Nu måste du förrän
det blir så alt isen hvarken bär eller brister bege dig Lill
Öströms för all låna litel mjöl, del är det sista jag nu har
i grytan, och vi ha bara ell halft spell bröd kvar, och vi bli
utan bröd innan det blir öppet vallen.» Mannen lade ner
knifven som han höll i handen och sade lågmält: Jag skulle
ogärna gå till de där människorna, de kunna in le tåla oss.
Nöden drifver hunden i band, genmälde hustrun, förreslen
är du orättvis mol dem, de tycka nog lika myckel om oss
som vi om dem, hvad gör det om de kalla oss Estfolket, i
alla fall ha alla här på trakten behandlat oss hällre än
folkel hemniä i Estland, och i höstas när du var sjuk kom
gamla Öströmskan. bil öfver med medicin, som bon själf
kokat, och frisk blef du. Jag tror all den kärringen är en
häxa, svarade mannen, och tillstymmelsen lil 1 ell leende
gled öfver hans läppar, hon tillade i min vänstra hand, och
sade, nu kommer ni alt bli karl igen, ty här i handen ser
jag all ii i blir rik förrän ni dör. »Nå ja, hon ville väl
uppmuntra dig, rika bli vi nog aldrig med fisket här, men
kanske kunde vi någon gång få ett rikt fribyte, ty stöter något
fartyg på grund utanför våra klippor så är del förloradt,
och vi äro närmast tillhands all ta vara på del, som kan
räddas af lasten.» »Vänta på det om del roar dig, men tro
mig, till oss kommer aldrig den lyckan.» 1 morgon om den
här snöstormen upphör skall jag gå öfver till Öströms,
sade mannen suckande, och log för sig af mjölgrölen, som
hustrun framsatt. Hon ämnade just slå sig ned vid bordet
när det bullade på farstudörren. Hvem i världen kommer
hit klockan 8 på kvällen i detta herrans väder, sade hon,
och såg oroligt mot dörren. Mannen sleg lugnt upp och
gick ut i farstun och öppnade dörren, och efter en lång
stund återvände han åtföljd af en högväxt herreman insvept
i en stor päls med kragen högt uppviken öfver öronen. Den
främmande såg sig oroligt omkring, men blef genast lugn
när han erfor att här endast var en kvinna i huset. Anna,
sade esten till sin hustru, tänd en duktig brasa i
kammaren, herrn här är frusen, och skall tillsvidare stanna hos
oss. Hustrun såg förvånad ut, och ämnade fråga något,
men mannen gaf henne en vink, och hon gick tyst bort och
tog en armfull ved och bar in den i kammaren. Den
främmande gäslen hade kastat pälsen af sig och stod nu vid
spisen för alt värma sina händer. Esten betraktade den fina
främlingen med en lurande ondskefull blick, tills lians ögon
liksom förtrollade stannade vid den blixtrande ringen, som
den främmande bar på sill högra pekfinger, plötsligt vände
främlingen sig om, och sade på bruten svenska: Jag hoppas
att ni nu förstått mig rätt. Jag vill stanna hos er lills det
blir öppet vatten, men ingen vel att jag kommit hit, ocli
ingen får vela 0111 att jag finns här. Jag betalar genast 200
ELDORADO
2 GLOGATAN 2
rubel, men den dag ni seglar mig öfver til 1 svenska kusten
får ni 500 rubel, för min vislelse här belalar jag extra, är
ni nöjd att hålla mig här på dessa villkor, och kan jag lita
på er och er hustru? Ingen människa skall få veta om att
ni är här, och jag svarar nog lör min hustru, sade eslen och
säg girigt på den plånbok den främmande log fram från
barmfickan. Vårdslöst kastade han 200 rubel på bordet,
och såg forskande på sin blifvande värd och sade, jag är
tvungen att lita på er, jag har intet annat val. Eslen log de
två sedlarna från bordet, och hans ögon strålade af
förnöjelse. Gä nu och förklara saken för er hustru, sade
främlingen i befallande lon, och när eslen lämnade stugan, och
började ell samtal i hviskande lon med sin hustru, slod han
midt på stugugolfvet försjunken i dystra tankar, med
rynkade ögonbryn och frånvarande blick stirrade han rakt in i
elden, som flammade på härden. Han var en man omkring.
50 år, liåret var gråsprängdt vid tinningarna, och ansiktet
var manligt vackert med ell hårdt drag kring de skägglösa
läpparna, och hans röst och sätl föreföll sloll och
högdraget, han såg ut all vara van alt befalla och van alt bli
ål-lydd. När esten och hans hustru trädde in vände han sig
tvärt om, och mönstrade dem med en lång blick, och utan
alt säga ell ord gick han in i rummet och stängde dörren.
När kvinnan senare på kvällen var in och bäddade såg hon
all han hade hängt en mörk 1’ilt för rummets enda fönster,
och när hon förde in ål honom kokt vallén satt ban och
tummade om en revolver, och när hon gick ut lade han
genast haken på dörren. Den nallen fick Estfolket knappast
en blund i sina ögon, tanken på den stora penningesumman,
som de fåll höll hustrun vaken, och de planer mannen
uppgjorde i sina tankar fördref sömnen från hans läger. När
hustrun lidigt i dagbräckningen gick ul för att mjölka kon
resle sig också mannen, och om en stund steg han in i
fähuset för att där ostörd få tala med henne. Hör du, sade
hustrun, gamla Öströmskan fick rätt, du blir rik förrän du
dör. »Anna skrik inle så högt, inte är 200 rubel någon
rikodom, och inte blir jag heller rik genom de 500 han
lofvade mig, men nu skall jag själf hjälpa litet till, så all
häxan nog skall få rätt.» Han hade flere tusen rubel i
plånboken, och jag lofvade honom alt ingen skulle få. ett nys
om all han varit liär, och jag skall också dra’ försorg om
all det aldrig blir kändt. Ell elakt leende syntes på hans
läppar, och de små ögonen gnistrade af ondska. Han har
gjort något brott, annars skulle han inte behöfva gömma
s^jg, och nu vill ban rymma till Sverge. Du vill väl inte
ånge honom, frågade hustrun och såg orolig ul. Var inte
dum nu, hvad skulle jag bli bättre af det, nej jag vill belt
enkelt slå ihjäl honom, och la’ hans penningar, och med
detsamma hämnas på honom för alla de bugg och slag han
och hans gelikar tilldelat mitt folk, ty han är en sådan där
f—b estländsk baron del hörde jag genasl på hans uttal.
Erik, sade hustrun, och bleknade, ett mord är en dödssynd,
länk om det skulle bli upptäckt, ocli ban ser stark ul, och
har revolver. Du pratar som ett kvinnfolk, aili hvad man
gör är synd, alt ban gjorl något 1’ulTens är säkert, och jag
ger bödeln en handräckning, och hans styrka ämnar jag
inte pröfva, ty som du sade han har revolver, och är
säkerställd för öfverfall om natten genom att ligga med stängd
dörr, och vapnet till hands, men i natt har jag tänkt öfver
Helsingfors absolut elegantaste teater för
uteslutande lefvande bilder. Eldorados program
äro alltid valda med största omsorg!
Alltid kontinentens förnämsta nyheter!
Jackuetter, Switers, Sportdamasker, SticHade Kostymer
för flickor och gossar, Tricot & Ylleunderkläder,
Strumpor stort urval, Ullgarn m. m., m. m.
Billiga priser! Billiga priser!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
