Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bob och jag voro
skolkamrater. Jag var
sjutton år, och han nitton.
Bob slutade skolan då
han var aderton ar, och det
därpå följande året gjorde han just
ingenting. Han skulle
»vila», som det hette. Han
var enda barnet till rika
föräldrar och duktigt
bortskämd. Hans far gav
honom ungefär allt vad han
ville ha. Bob tyckte om att
roa sig. Han var galen i
att dansa och att åka bil.
Jag tillhörde samma
»gäng» som Bob. Vi voro
åtta ungdomar, som
troget höllo samman. Jag var
en söt flicka. (Så sades
det åtminstone) liten till
växten och med den
moderna pojkfiguren. Jag
föraktade varken puder
eller smink och jag kände
till alla knep att kunna
försköna min lilla person.
Min far, så väl som
Bobs, hade eget hus vid
G-avenyn. Min far var
gränslöst rar och snäll,
men han intresserade sig
egentligen inte för något
annat än trädgårdsskötsel.
Vår trädgård var också
underbart vacker. Far
hade lyckats framtrolla de
mest förtjusande blommor.
Purpurröda och
orangegula, blekt gyllene och
bländvita lyste de
hängande i tunga klasar överallt.
Slingrande sig och klättrande efter
muren, som omgärdade trädgarden
och ströende sina blomblad över
de finkratta de sandgångarna . ..
Jag kände mig alltid så ensam
och övergiven i mitt eget hem. Jag
hade en äldre syster, Dorothy,
fyra år äldre än jag, och min mors
stora favorit. Stackars Dorothy
såg ingenting ut och mamma hade
alltid ett förskräckligt bestyr att
piffa upp henne. Hennes högsta
önskan var att få Dorothy gift,
bra »placerad», som hon yttrade
sig. Dorothy var snäll och rar,
och jag älskade henne varmt, men
lion saknade all dragningskraft
för det maskulina könet. Den ena
efter den andra av hennes
skolkamrater gifte sig, men inte hon. Hon
hade nu Varit brudtärna på så
Friketen Var Jör
Det var en ung man och en ung
många
bröllop, att det snart
började verka löjligt
att hon aldrig fick spela
brudens roll. . .
Mamma försökte alltid
att hålla mig i skymundan
för att jag inte skulle
överglänsa Dorothy. Ibland, när
min "syster och jag voro
bdrtbjud-na på samma tillställning fick jag
helt enkelt inte gå.
»Din tid kommer sen», sade
mamma kort, »du får lugna dig
till Dorothy är borta.» (Gift
menade hon). Jag fick ofta överta
Dorothys kasserade klänningar,
och en billig sömmerska sydde om
dem åt
mig. Men
BF det gjorde
ingenting! Dorothy
måste ha eleganta
kläder för att förgylla
upp sitt utseende, det
behövde inte jag. Jag
klarade mig ändå.
Jag började roa mig på egen
hand och jag fann snart
sympatiserande likar. Jag blev upptagen i
Bobs gäng. Jag tyckte mycket om
Bob! Jag tyckte om hans öppna,
ärliga blick och ljusa leende, hans
vackra, känsliga mun och fina
ansiktsoval. Vi hade så roligt till-
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
