Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man Kan Inte Köpa Lyckan
En svärson med rikedom och namn
kan man köpa men ej
sin dotters lycka.
Den som här berättar sitt öde
är Mary, född i Amerika av
italienska föräldrar. I
föregå-ende nummer skildrade hon sin
uppväxttid. Hon hölls mycket
isolerad men råkade dock en
ung man, Jim, och de fattade
kärlek till varandra. Men hon
visste att hennes far skulle
sätta sig emot ett giftermål
med en fattig man titan namn
och börd. Fadern, som aj-betat
sig upp från intet, hade
nämligen bestämt, ait Mary skulle
giftas bort med signor Scaroni,
som tillhörde en italiensk släkt,
som Marys far ärade oah
beundrade. Man var stolt över
nit ha blivit så rik, att hans
dotter kunde godtagas i
Scaro-nis stolta släkt. Och Mary
vågade ej neka, hon måste säga
farväl ät Jim och taga mot
signor Scaroni, som anlänt från
Italien för att hämta
dollar-prinsessan. Nu kommer
Scaro-nis frieri och en skildring av
det drama, som sedan
utspelades.
På kvällen, då signor Scaroni
kysst min hand till godnatt och
gått upp till sitt rum, körn far fram
till mig:
»Mary», började lian och strök
inin kind. »Scaroni vill gifta sig
ju förr desto bättre. Om två
veckor hade vi tänkt. Sen kommer ni
att resa på bröllopsresa till
Italien. Han skall överta affären.
Hans far är gammal och tänker
dra sig tillbaka. Mary», fortsatte
han, och hans röst darrade litet,
»jag har levat för att samla
pengar och för att se dig lycklig. Jag
har lyckats!» Han kysste mig ömt
och drog mitt huvud mot sitt bröst.
Hans ögon glänste fuktiga.
Sedan tog han mitt ansikte
mellan sina händer och säg mig djupt
i ögonen.
»Hur känner du det själv liten?
Är du inte glad?»
»Jo», mumlade jag. »Jag tackar
dig, far! Jag vet att du alltid velat
mitt bästa.»
»I morgon kommer signor
Scaroni att officiellt anhålla om din
hand», fortsatte han. »Det brukas
så i societeten, förstår du. Det är
naturligtvis bara en formsak, allt
är ju redan klart. Du lovar väl
att vara vänlig mot honom?»
»Ja, far», svarade jag med döden
i hjärtat. Sen kunde jag inte
Ilario
da ut längre ulan skyndade ut ur
rummet.
Följande dag »friade» signor
Scaroni till mig. Vilken fars! Han
tog min hand, kysste den, och
frågade i cirklade ordalag, om jag
ville göra honom den stora äran att
bli hans hustru. Jag nickade stum.
Då slog han armen om mitt liv,
drog mig intill sig och kysste mina
läppar. Jag förblev orörlig som en
staty. Jag kände en rysning
genomila mig, och jag fick anstränga
mig till det yttersta för att inte
slunga honom ifrån mig. Mitt
hjärta ropade efter Jim. Var det
möjligt att jag levde i 20:de
århundradet? Levde jag i ett fritt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
