Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
land? Var jag en fri människa,
som tillät dem att behandla mig på
detta sätt. Men far var italienare,
hade han varit infödd amerikan,
hade det aldrig hänt. Men inom
vår släkt var det en tradition, att
döttrarna läto sina föräldrar
utvälja deras tillkommande. Jag
fick inte vara något undantag från
regeln. Hur gränslöst än far
dyrkade och älskade mig fordrade han
i alla fall blind lydnad i denna
sak. Bara lyda och tacka. Enligt
sin egen Åsikt hade han ju
dessutom skaffat mig en man, som
mänga skulle avundats mig.
»Skaffat», sade jagi Köpt menar jag.
De följande dagarna voro som
en enda mardröm. Jag var
tvungen att visa mina
sällskapstalanger för min fästman. Jag spelade
piano, sjöng, och min mor lät mig
tillreda hans favoriträtter, för att
han skulle förstå, att han fick en
huslig och praktisk fru ... Jag
sprang från affär till affär för att
ordna med min utstyrsel.
Dessemellan satt jag i trädgården med
min fästman och lyssnade till hans
smicker och meningslösa prat. Han
var en fullkomlig främling för mig.
Och vid denne mans sida skulle jag
tillbringa mina återstående dagar?
Jag skulle aldrig lära mig att
älska honom ! Hur skulle jag kunna
det. då mitt hjärta tillhörde en
annan ? Jag slöt ögonen och såg
Jim framför mig. Hans kära
ansikte, hans trofasta ögon. Jag
hörde hans vackra, klara röst, och
mina läppar skälvde vid minnet av
hans varma kyssar ...
Ibland svor jag på att jag aldrig
skulle gifta mig med signor
Sca-roni, men i nästa minut visste jag,
att jag skulle göra det. Öh, om jag
bara hade fått träffa Jim några
minuter’ Om han bara ville förstå
mig. Varför hade han inte gjort
det? Bara rusat ifrån mig utan
vidare ... Han visste ju, att jag
älskade honom över allt på jorden,
och att jag var nödd och tvungen
till detta. Att jag inte vågade
sätta mig upp mot min fars vilja.
Om jag bara visste var Jim var!
Få luta mitt huvud mot hans bröst
några korta, saliga minuter.
Känna hans kind mot min ... Men det
skulle jag aldrig få mer! All
glädje i livet var slut.
Bröllopsdagen närmade sig med
stora steg. Det skulle bli ett
ståtligt bröllop, och signor Scaroni
skulle få se vad rikedom kunde
framtrolla. Hela hemmet
förvandlades till en doftande rosengård .. ■
Min bröllopsklänning var av
elfen-bensvit satin fleur överbroderad
med pärlor. Min slöja var
hand-broderad och kostade en
förmögenhet.
Jag gick där slö och okänslig
inför allt. Jag kunde inte tänka,
INHIR^RAD FLYGRESA^
lö
inte handla. Vara pass voro klara,
och på bröllopsdagons afton skulle
Vi avresa till Italien. Min brö),
lopsdag kom efter en sömnlös natt.
Jag föraktade mig själv, och ja^
kände mig upprorisk mot hela
världen.’ Jag hatade mig själv för att
jag inte hade kraft att uppresa
mig mot allt detta, slita mina
»slavbojor»...! Varför var jag
inte en käck, modig amerikansk
flicka, som med högburet huvud
vandrade min egen väg utan att
låta någon bestämma över mitt ;de.
Vi skulle vigas klockan ait,
kvällen, och klockan elva gick
båten, som skulle föra mig mot
okända öden. När »kammarjungfrun»
drog bröllopsklänningen över mitt
huvud kände jag mig så matt och
svag, att jag knappt kunde stå på
mina ben. Allt snurrade runt för
mig. En del av gästerna hade
redan kommit. Jag kunde höra dem
prata och skratta i våningen
inunder. Deras uppsluppenhet gjorde
mig rasande. Jag kände mig som
en martyr, som skulle föras till
bålet... Och jag darrade ända in i
själen av fruktan över, vad som
väntade mig.
Far och mor voro därnere och
underhöllo sig med gästerna.
Sömmerskan och kammarjungfrun
märkte att jag verkade nedslagen
och trodde säkerligen, att jag bara
var nervös över det viktiga och
högtidliga, som väntade mig. De
försökte muntra upp mig på alla
sätt, och smickrade mig med att
jag var »bedårande som brud».
Snart skulle jag själv vara
där-nere och lägga min hand i hans.
>*ej, nej. jag kunde det inte! Jag
ville skrika högt, be någon hjälpa
mig ifrån detta. Jag ville ropa till
dem, att jag inte älskade honom,
att jag med varje fiber av min va
relse tillhörde en annan. Jim!
Jim! . . . Om du sett mig nu, seti
mina förtvivlade ögon, mina döds
bleka kinder, hade du inte förlåtit
mig då och ilat för att hjälpa mig
ur delia förskräckliga . . . Men Jim
skulle aldrig höra mitt hjärtas rop.
Vi voro skilda för evigt . . . Om en
timma skulle jag vara signum
s-roni . . . »(tode (hid», bad jag, »|
mig ännu en liten trist . . .»
Jag lutade mig genom fön
och stirrade ut över trädgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
