Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Tyndariderne (Dioskurerne) i Lakonien - 8. Pelops och hans slägt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilldrog sig på hela Peloponnesos; han såg således äfven Tyndariderne, som
drogo hemåt vid godt mod. Han skyndade då ned med sin kamrat och lade
sig i bakhåll för dem. En knytnäfsstrid följde härpå, i hvilken Kastor blef
slagen af Idas men Lynkeos af Pollux. Nu gällde det att ömsesidigt
hämnas den dödade brodern. Idas ryckte en pelare från sin faders graf, vid
hvilken han befann sig, och kastade den på sin motståndare, utan att kunna
döda honom, ty såsom Zeus’ son var han odödlig, men träffades sjelf i det
afgörande ögonblicket af en af Zeus kastad åskvigg, som tillintetgjorde
honom. Nu nedsteg gudarnes och menniskornes fader i ett moln för att
upphemta sin son till de saligas boningar, men denne, som låg utsträckt
sörjande öfver sin broders lik, vägrade att emottaga denna gudagåfva. Han
önskade dö tillsammans med sin broder likasom han lefvat med honom.
Zeus blef så rörd af en sådan kärlek att han beslöt att de båda bröderne
skulle skiftesvis tillbringa hvar annan dag hos de odödliga och hvarannan i
dödens rike. De lysa ännu i dag såsom klara stjernor på firmamentet, och
skepparne anropa Dioskurerne (Zeus söner) om hjelp att lyckligt nå hamnen.
Deras egodelar och rike öfvergick på Atriden Menelaos, deras syster
Helenas make.
Tillbedjandet af dessa båda hjeltar blef snart rotfast vid Eurotas
stränder. Äfven de ohyfsade Dorierne, som många gånger dels underkufvade,
dels undanträngde de achaiska innevånarne, dyrkade Dioskurerne. Festliga
hymner ljödo alltjemnt i Sparta till deras lof. Då denna stads krigiska
innevånare drogo ut till sina strider bådo de om Tyndaridernes bistånd, och
de trodde sig ofta se de båda bröderne till häst midt i stridens hvimmel,
förskräckande fienden och ledande den till seger. Det är ganska
märkvärdigt att sagan om Dioskurerne och deras dyrkan redan tidigt fick insteg i
det gamla Rom; ty under Roms mythiska tid talas om en drabbning, i
hvilken de upphjelpte krigarnes sjunkande mod och sågos af fältherrarne rida
främst i krigarnes leder, samt efter vunnen drabbning ila förut till Rom för
att förkunna dagens ära och stridens lyckliga utgång.
8. Pelops och hans slägt.
Vi återvända nu till den argeiska halfön och inträda vid sagans hand
uti Mykenäs kungasal liksom uti en labyrinth, som är utsmyckad rikt och
praktfullt men der en Minotavros fordrar offren för ett olyckligt öde, ända
tills han betvingas af en gudahand. Skaldens ord:
»Det är just nidingsdådets resultat
Att nya dåd det måste af sig föda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
