- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
52

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Pelops och hans slägt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



besannas på Pelops ätt. Alla dessa ogerningar äro naturligtvis ej historiska
fakta, utan de yppersta skalderne hafva besjungit det Pelopidiska huset och
tagit från samt lagt till allt efter råd och lägenhet. Men detta bör ej
nedslå oss, ty det hela är och blir en skapelse, som framgått ur den helleniska
folkandan och alltid eger sitt värde för de sanningar som deri förvaras.

Resande, som hade sett sig vida kring i verlden, berättade, då de
hemkommo, om landet Lydien i Asien, samt huruledes det blifvit af gudarne
välsignadt med allt, som menniskan gerna kan önska sig. Efter deras
utsago betade der de fetaste hjordar, får med den finaste ull, ädla hästar
svärmade kring i stora massor, hvetet gaf hundradefallt frukt, oliveträdet och
vinstocken frodades i sällsynt ymnighet. Innevånarne lefde i stort öfverflöd,
men ibland dem intogs första rummet af Tantalos, en son till Zeus, hvars
lycka ej ännu grumlats af någon motgång. Sjelfva gudarne nedstego från
sin höjd för att deltaga i hans fester, och till gengåfva öppnades Olympen
för honom, der han vederqvickte sig med nektar och ambrosia. Men en
dödlig menniska kan ej gerna bära en så ofantlig lycka, ty stolthet och
högmod äro medgångens följeslagare. Detta erfor äfven Tantalos. Han
tyckte sig snart kunna mäta sig med de odödliga och beslöt att sätta deras
allvetenhet på prof. I sitt palats på berget Sipylos tillredde han en fest, till
hvilken han inbjöd alla gudarne, och lofvade dem en maträtt, som till och
med skulle öfverträffa den vanliga ambrosiska kosten. Men denna maträtt
tillredde han sjelf i ett af borgens mest fördolda rum. Han dödade sin egen
son Pelops och tillredde maten af hans späda lemmar. Gudarne märkte snart
det begångna dådet; endast Demeter, som var försjunken i sorg öfver
förlusten af sin dotter, Persephone, förtärde i sin tankspriddhet ett stycke af ena
skuldran. Då uppsteg Zeus i all sin gudastorhet och hans blixt nedstörtade
brottslingen i Tartaros understa hålor, der han evigt plågas af hunger och
törst. Den dödade gossen återkallades till lifvet och fick en elfenbensskuldra
i stället för den uppätna. Då han vuxit upp till yngling uppfyllde minnet
af dessa gräsligheter honom med fasa, och han kunde ej längre qvarstadna
i sitt fädernesland, der ruinerne af det af blixten krossade slottet alltid
påminde honom om det skedda. Han samlade derföre sina rikedomar och
flyttade derifrån samt landsteg i Grekland vid mynningen af Alpheios, der han
blef en välkommen gäst hos Oenomaos, som regerade öfver landet från
flodens stränder till Olympias slätter.

Han blef förmäld med dennes dotter och hade med henne två söner,
Atreus och Thyestes. Båda tågade till Mykenä, der de för sina rikedomars
skull sattes på Eurystheus’ kungastol. Pelops stadnade således ensam hemma
i sitt hus i Pisa vid Alpheios. Hans syster Niobe, som var gift med den
kunglige sångaren Amphion, undgick ej heller det olycksdigra öde, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free