Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kadmea och dess hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Agenor gaf då sina söner, och isynnerhet Kadmos, befallning att uppsöka
systern. Sedan han förgäfves ströfvat omkring åt flere håll kom han
slutligen till Delphi, följde på gudens befallning i spåren efter en ko och
uppbygde staden Theben samt Kadmea, på det ställe der kon hvilade sig. Af
hans döttrar märka vi isynnerhet Semele, som blef moder till Dionysos,
hvarom mythologien förtäljer utförligare. Bland hans sednare efterkommande
befinna sig Zethos och Amphion, Niobes sjungande gemål. De befriade sin
misshandlade moder och straffade hennes plågoande Dirke, genom att binda
henne framför hornen på en vild tjur, hvilken bedrift sedan blef föremål
för de bildande konsterne. Efter deras död kom den af dem afsatte Laios
till väldet. Han och hans gemål Jokaste hade erhållit ett orakelsvar, att
deras son en gång skulle mörda sin far och sedan gifta sig med sin moder.
Såsnart deras äktenskap blef välsignadt med en son, utsattes han i berget
Kithäron till föda för de vilda djuren. Den korinthiske konungen Polybos’
herdar påträffade den gråtande gossen och förde honom till deras herre,
hvars barnlösa gemål Merope blef betagen i hans skönhet samt behöll
honom hos sig och vårdade honom med moderlig ömhet. Oedipos, så
kallades gossen, viste ej ens då han uppväxt till yngling annat än att Polybos
var hans fader, men under en tvist med några andra kamrater förebrådde de
honom hans tvetydiga börd. Han frågade då sina fosterföräldrar om saken
och erfor allt hvad de sjelfva visste. För att få vidare upplysning om
saken gick han till Delphi och erhöll den underrättelsen att han skulle undfly
både fader och moder, ty annars skulle han dräpa den förre och förmäla sig
med den sednare. Han blef förskräckt öfver detta svar och beslöt sig derföre
för att ej mera återvända till korinthiska landet, der han förmodade att
föräldrarne bodde, utan vandrade rakt fram tills han kom till det ställe, der
vägarne från Phokis och Böotien korsade hvarandra, Här mötte han Laios.
En af konungens hofmän knuffade den vandrande fremlingen helt enkelt ur
vägen, hvarpå denne snart kom i handgemäng med honom och Laios, som
skyndade till hofmannens bistånd, och ihjelslog dem båda. Sådana slagsmål
och bragder hörde den tiden till ordningen för dagen, och den starke ynglingen
trodde sig hafva inlagt mycken heder genom att slå två män på en gång.
Han vandrade ännu en tid omkring i landet och erfor då att folket led af en
svår landsplåga. Man berättade honom att Sfinx, ett odjur, som ofvantill
såg ut som en qvinna men nedtill hade lejonklor och baktill en lejonkropp,
gjorde landet osäkert ända fram till Thebens portar. Af smak på
menniskokött anhöll den folk, än här och än der, förelade dem en olöslig gåta att
gissa och uppåt dem, om de ej rätt besvarade den. Derföre, lydde
berättelsen vidare, utlofvas den lediga thronen i Theben och enkedrottningens hand
åt den, som rödjer odjuret ur vägen. Den hemlösa ynglingen såg nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
