Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Kadmea och dess hjeltar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sednare följer honom äfven till den plats, der en lugn död väntar den trötta
gubben. På detta sätt berättar och förklarar den ädlaste dramatiska dikt vi
känna den olycklige mannens slut, och vi hafva följt den troget i stället att
hålla oss vid den betydligt afvikande äldre sagan.
Ödets förbannelse hvilade emellertid fortfarande öfver Laios hus.
Oedipos söner, Etiokles och Polynikes, hatade hvarandra intill döden. Enligt den
äldre sagan skall denna missämja hafva uppstått vid fadrens begrafning,
enligt en sednare uppgift skall den hafva uppkommit genom tvist om makten.
Polynikes blef tvungen att öfvergifva Kadmea och landet samt söka skydd
hos Adrastos i Argos. Han ditkom sent på aftonen och sammanstötte der
med den från Ätolien fördrifne Tydeus, hvarpå båda drogo svärden mot
hvarandra. I rättan tid hann Adrastos likväl fram för att åtskilja de båda
kämparne och införa dem båda i sitt gästfria hus. Han igenkände i dem
sina båda döttrars tillkommande gemåler, ty den ene förde i sin sköld ett
lejon och den andre ett vildsvin, och ett orakelsvar hade befallt honom att
bortgifta sina döttrar med två sådana djur.
Han sammankallade nu landets alla furstar och föreställde dem med sin
gripande vältalighet, att både rättvisa och ära tvingade dem att återföra hans
måg med vapenmakt till Theben och insätta honom i besittningen af
Kadmea, och alla ingingo villigt härpå undantagandes den tappre Amphiaraos.
Denne, som tillhörde siaren Melampos slägt, drog bort slöjan, som betäckte
den närmaste framtiden, och förkunnade de fleste hjeltarnes död, såvida de
vågade bistå Polynikes att med vapenmakt anfalla sin fädernestad. Furstarne
yfdes öfver sin makt och sitt beprisade hjeltemod, men vågade likväl ej
företaga krigståget utan att Amphiaraos deltog i detsamma. Då gick Polynike
till den profetiske hjeltens maka, Eriphyle, och lofvade henne det gyllene
halssmycke, som gudarne en gång skänkt Kadmos’ hustru till brudgåfva, om
hon kunde förmå sin gemål att deltaga i tåget. Hon kunde ej motstå
guldets och ädelstenarnes förenade lockelser och släppte ej sin man förr än han,
trots aningen om en olycklig utgång, bestämde sig för att deltaga i kriget.
Sju furstar med sina vasaller samlade sig nu till att företaga
härnadståget mot staden med de sju portarne, d. v. s. mot Theben. Den gode
Adrastos, hans mågar Polynikes och den starke Tydeus, den vise
Amphiaraos, den oförskräckte Kapaneus samt de tappre Hippomedon och
Parthenopäos voro för sina hjeltebragder kända öfver hela Hellas. Man stadnade på
slätterne, som vattnas af Asopos, och under det att man här firade offer och
fester gick Tydeus såsom härold till den fiendtliga staden. Han var en liten
oansenlig man, som just ej sade många ord, men i stället var begåfvad med
herkuliska kroppskrafter. Då han nu fann alla de kadmeiska furstarne
församlade kring Eteokles, framställde han helt kort sitt ärende: Polynikes skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
