Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Troja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En häftig strid uppstår nu omkring Patroklos’ lik, men Hellenerne blifva
slutligen tvungna att draga sig tillbaka. Skymningen hade redan inbrutit
och de kunna ej längre försvara liket; men då uppträder Achilleus,
visserligen vapenlös men likväl fruktansvärd. Han afskrämmer fienden från all
vidare förföljelse genom sin starka röst, som ljuder öfver hela fältet. Hans
smärta öfver vännens död är gränslös. Det som Patroklos’ vänliga och
öfvertalande ord ej förmått åstadkomma, nemligen den vredgade hjeltens
försoning med Agamemnon och Achajerne, det skedde nu vid hans döda kropp.
Achilleus är endast uppfylld af längtan efter hämnd, och denna känsla
uppslukade alla andra.
De modiga Trojanerne, som tillbragt natten på det segerrikt behållna
slagfältet, stupa hoptals för den vredgade hjeltens arm. Floderne
Skamander och Simois, som blifvit hindrade i sitt lopp af hopar af lik, svälla öfver
sina bräddar och hindra hans segerlopp. Men Hephästos kommer honom till
hjelp. Hans glöd upptorkar snart det öfverströmmande vattnet. Mot
aftonen fly Trojanerne in i staden och Achilleus skulle hafva inträngt dit med
de flyende, om ej Phöbos Apollon hade fört honom vilse.
Men ännu står Hektor vid porten och väntar på den fruktansvärda
hjelte, som han hittills hade undvikit. Achilleus får syn på honom, störtar
emot honom och förföljer honom, som gripits af en aning om sin förestående
död, tre gånger rundt omkring staden. Nu ändtligen stadnar den trojanske
hjelten och är beredd till en förtviflad strid. Han tillropar Peliden: »Huru
än de odödlige hafva beslutat vår strids utgång, så låtom oss öfverenskomma
att ej skymfa den fallnes kropp.»
»Ingen öfverenskommelse ege rum oss emellan,» svarade den vilde
krigaren, »vargen ingår aldrig någon öfverenskommelse med lammet.» Dermed
slungade han sitt tunga spjut mot Hektor, hvars öfra sköldkant krossas af
kastet.
»Du kastade miste,» ropade Hektor glad, »akta dig nu sjelf dåraktiga
skräflare,» och brakande stötte hans spjut mot Achilleus’ sköld, hvilken, såsom
smidd af Hephästos, var ogenomtränglig af menskliga vapen. Nu drog han
det tveäggade svärdet för att försöka striden på närmare håll. Deremot har
Achilleus upptagit spjutet, som nedhalkat från skölden, och genomborrar hans
strupe. Den döendes bön, att hans lik ej måtte skymfas, är förgäfves; den
obarmhertiga segraren släpar honom bunden efter sin vagn rundt omkring
staden, i fadrens, hustruns och Trojanernes åsyn, hvarefter han åker till
lägret, der liket skulle tjena hundarne till föda.
Dagen derefter firade Patroklos begrafningsfest. Liket brännes på ett
stort bål och tolf fångna trojanska ynglingar offras vid bålet. Derefter samlas
askan i en gyllene urna, som nedsattes i en uppkastad grafhög.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
