- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
88

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåget till Troja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Slutligen firas festliga spel, vid hvilka de grekiska furstarne täfla om de utsatta
prisen.

Men allt detta kunde ej lindra hjeltens smärta. Han satt alldeles allena
hela natten i det rum, som alltid varit gemensamt för honom och hans
förtrogne. Han stödde hufvudet i handen och vredgades på gudarne, som
tillåtit att en sådan olycka fått drabba honom.

Under det att han satt försjunken i sådana tankar hörde han ej
bullret af en vagn, som närmade sig, och märkte ej att en gammal man med
vördnadsbjudande utseende inträdde, förrän denne under tårar omfattade hans
knän och händer, och sade:

        Tänk på den, som dig födt, du gudalike Achilleus,
re’n så gammal som jag vid ålderns bedröfliga tröskel.
Honom måhända de rundtomgränsande folken förtrycka
men då ingen det finns, som vänder från honom förderfvet.
Denna emellertid, så ofta han hör, att du lefver
fröjdar sig städs i sin själ och lefver alltjemt i förhoppning,
att han en gång skall se sin son hemvända från Troja.
Jag deremot, olycklige man, som födde de bästa
söner i Troernes land; knappt någon dock mera är öfrig.
Femtio söner jag hade, då hit Achajerne kommo,
nitton af dessa en enda gemål mig födde, då åter
qvinnorna i mitt palats mig alla de öfriga födde.
Många af dessa förut den stormande Ares förlamat;
den, som den endaste var, som värnade staden och folket,
honom du nyligen drap, då han stred för fäderneslandet,
Hektor; och nu till Achajernes skepp jag kommit för hans skull,
för att hans lik friköpa mot omätelig lösen.
Hys för de högste försyn och för mig medömkan, Achilleus,
tänk på din fader; och dock långt mera är jag att beklaga,
hvad jag lidit ännu ej någon på jorden förfarit,
ack, att lyfta till munnen den hand, som mördat hans söner.


Hjeltens hjerta kunde ej motstå en sådan bön. Äfven han gret öfver
den fjerran sittande fadren och och den dödade vännen, och hans tårar
blandades med Priamos’. Han upplyftade honom och sade: »Jag känner dig
väl, gamle man, du är Priamos, som lik mig rönt många betryck i ditt sinne.
Men var vid godt mod; gudarne skänka oss arma dödliga stundom glädje,
stundom smärta och man måste mottaga båda delarne sådana de komma.
Efter som en god gud ledt dig hit förbi lägrets väktare, så skall din bön
ej hafva varit förgäfves». Han ville genast föra honom till sitt eget säte,
men gubben bad honom först emottaga de medförda skänkerna och sedan
lägga sonens lik på den medförda vagnen. Achilleus lemnade genast
rummet, befallte tjenarne att tvätta liket, insmörja det med välluktande oljor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free