Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Xerxes tåg till Grrekland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
dorn nästan kunde mäta sig med den kungliga. Xerxes frågade honom nu
till hvilket belopp han uppskattade sin förmögenhet i reda penningar. »Herre»,
svarade Pythios, »jag har räknat noga efter och funnit att jag eger 2,000
talenter i silfver (omkring 8,000,000 riksdaler) och. fyra gånger 10,000, så
när som på 7,000, stater guld, och detta allt ställer jag till ditt förfogande,
emedan jag derförutan eger tillräckligt med landtegendomar och slafvar».
Derpå svarade konungen: »Du är den förste, som har mottagit mig så
gästfritt och frivilligt erbjudit mig så mycket penningar, derföre kallar jag
dig min gästvän och fyller bristen i dina fyra gånger 10,000 stater, så att
du får litet jemnare räkning. Behåll dina redligt förvärfvade egodelar och
bevara ditt redliga sinnelag».
Under det fortsatta tåget genom Lydien rastade konungen under ett
stort platanträd, lät fullhänga trädet med dyrbara smycken och utsätta
vakter vid detsamma. Derifrån kom han i en dagsresa till Sardes och nådde
slutligen Hellesponten vid Abydos. Här hade allaredan flottan samt
krigs-och transportskeppen samlats, hvilka kommo från Agyptens, Phönikiens,
Ka-riens och Joniens kuster, samt från Medelhafvets och det ägeiska hafvets
öar. Bland alla skeppen framstodo dock mest de från Halikarnassos, hvilka
anfördes af den modiga drottningen Artemisia från Karien. Flottan från
Sidon var ej mindre duglig. Flere än 700 fartyg användes till de två
bryggor, som slogos öfver Hellesponten. En storm afslet dessa bryggor
men de blefvo snart byggda på nytt.
Xerxes besteg genast en af hvit marmor uppbygd thron och
öfverskå-dade deri omätliga massan af fartyg och manskap, som uppfyllde hela
sundet och kusten, så långt hans öga nådde. I begynnelsen gladde han sig
åt denna syn och prisade sig sjelf lycklig, emedan gudarna hade förlänat
honörn en så stor makt, men han blef snart allvarligt stämd och utgjöt
tårar, under det han utropade: »Huru kort och beklagansvärd! är ej
menniskolifvet! Af dessa otaliga massor finnes ej en enda menniska qvar hundra
år härefter». - »Och huru eländig är ej sjelfva menniskan», svarade hans
farbroder Artabanus, »ty af alla dödliga finnes ingen, som ej af olycksfall
blifvit någon gång under sin korta lifstid försatt i sådana omständigheter,,
att han ej en eller flera gånger önskat sig döden». Konungen anade ej
att denna utsago snart skulle besannas på honom sjelf, utan blef snart åter
vid godt mod och uppmanade de församlade furstarna och härförarna, att
draga gladt och djerft ut till striden, emedan de ej kommit hit endast för
att kämpa med de tappra männen i Hellas, utan till att eröfra hela Europa
ända till dess yttersta gränsor och tillvinna sig ett odödligt hjelterykte.
Tidigt på följande dagens morgon var hela hären rustad till
Öfvergången. Dyrbara rökelser antändes på bryggan, och vägen beströddes med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
