Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lif och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
knäet. Dessa vapenplagg ersattes ofta af en krigs-chiton, ett med koppar
beslaget läderkyller.
Benskenorna, som voro förfärdigade af smidigt tenn eller koppar,
skyddade benen från fotknylan ända ofvanför knäet. Armania betäcktes af
lättare skenor, som isynnerhet användes af rytteriet, hvilka ej kunde begagna
skölden.
Hoplitens vigtigaste skydds vapen var och förblef skölden, och isynnerhet
den stora, ovala skölden, som betäckte mannen ända, från munnen till nedom
knäet. Den var kullrig utåt och bestod af flera lager läder och metall.
Midt på densamma anbragte rnan i dessa tider särskiljande tecken af
glänsande metall; Spartanerne förde i skölden ett grekiskt 23 Thebanerne en
sfinx, Athenarne en uggla o. s. v. Under denna period infördes den lilla,
runda skölden än här och än der, men begagnades först i sednare tider af
det lätt beväpnade fotfolket, sedan detta vunnit en större betydelse i striden.
Peltasterna isynnerhet hade sådana sköldar och mången gång en bröstplåt i
stället för pansaret. Man bildade dem efter Thrakierna, försåg dem med
kastspjut och ett kort, starkt spjut, samt öfvade dem att strida både nära
och på långt håll från fienden.
Hopliternas hela rustning borde i vigt ej öfverstiga 72 skålpund. Då
man nu betänker att skölden och andra vapen under marschen bars efter
herren af särskildta tjenare eller slafvar, kari man lätt fatta huruledes
krigarena ofta kunde företaga långa marscher.
De förnämsta vapen, som användes till striden på långt håll, voro båge
och pilar. Under hjeltetiden förfärdigades bågen af två buffelhorn, så stora
som möjligt, hvilka med tjockändarna voro hopfästade till ett stycke. Nu
föredrog man elastiskt träd, men bibehöll den i midten indragna formen.
Till pilar användes rör, som försågs ined metallspetsar. Dessutom
begagnade man slungor och kastspjut. Med de förra kunde man kasta runda
kiselstenar eller, ännu bättre, blykulor på ända till 100 stegs afstånd; de
sednare nådde endast fram på 30 till 40 stegs afstånd, men gjorde bättre
verkan. De thessaliska och rhodiska slungarena och bågskyttarna från Kreta,
hvilka likväl stodo långt efter Perserna, voro mycket berömda vid dessa
tider.
Lätt rytteri hade rnan i Thessalien, der det äfven användes med stor
framgång. Vi hafva redan berättat att Böotierna likaledes ställde ryttare i
fält och att Athen slutligen äfven använde detta vapenslag. De sednare
staternes rytteri var tungt rustadt och temligen likt hopliterna, blott med
undantag af skölden. Äfven deras hästar voro så mycket som möjligt
skyddade med pansar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
