Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyss författad chorsång. Han dog 91 år gammal i glädjen öfver sin
sista seger i en poetisk täfling. I hans dramatiska arbeten råda lugn och
idealisk skönhet, behag och fin smak, till och med då ban tecknar
lidelsernas häftigaste stormar. Man erinras öfverallt om det egna ödet då man,
under det att man följer handlingens gång, varseblifver huru sjelfva hjeltarna
duka under, så snart de våga försöka att genombryta de uppställda
skrankorna. För honom står ödet mindre utom menniskan, det finnes snarare
inom henne, i karakterens mörka djup. Skalden närmar sig mycket den
kristna verldsåskådningen.
Samma dag som slaget vid Salamis utkämpades föddes Euripides, som
visserligen skref flera tragedier, men betydligt afvek från den gamla konstens
värdighet och herrlighet. Liksom Sophokles hade han haft utmärkta lärare,
isynnerhet Perikles’ vän Anaxagoras, och började redan tidigt sin poetiska
bana, men kunde först år 441 f. Ch. erhålla ett pris. Han skiljde sig från
sin första hustru för hennes otrohets skuld, samt hade äfven en ledsam
erfarenhet af sitt andra äktenskap, hvarföre äfven de qvinliga figurerna i hans
tragedier nästan alla äro illa beryktade. Det är troligt att detta äfven var
orsaken till hans dystra sinne, som förmådde honom att tillbringa största
delen af sitt lif hemma hos sina böcker eller i sin grotta på Salamis.
Härtill kom äfven det gyckel, för hvilket han i rikt mått var utsatt af
samtidens komiska skalder. Han begaf sig derföre till Pella till konungen af
Makedonien, samt dog der, till och med före Sophokles, till följe af ett bett
af en galen hund.
I hans tragedier synas handlingen och
karaktererna konstfullt bildade och sammanfogade;
en prolog måste alltid föregå dem för att göra
sammanhanget klart för åhöraren; choren står i
en lös förbindelse med handlingen och sväfvar ofta
ut i moraliska sentenser, hvilka visserligen kunna
innehålla mycket sunda och helsobringande
lefnadsreglor, men alls icke höra till saken. Ödet
är en blind och planlös slump, som hjelper till att
lösa knuten, under det att upplösningen ofta nog
endast åstadkommes genom en guds omotiverade
uppträdande. Euripides sätter det beklagansvärda
och rysliga i det tragiskas ställe, och en atheistisk
upplysning i den gamla trons, då han t. ex. ibland
annat säger: »Vi tjena gudarna, hvilka än dessa gudar må vara». I sednare
tider blef han visserligen mycket berömd, men detta endast emedan man hade
förlorat uppfattningen af den gamla enkla och upphöjda konsten.
 |
| Euripides. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
