Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Liksom vi hafva betraktat architekturens mest ansedda minnesmärken
på närmare håll, vilja vi äfven skärskåda de verk, hvilka den dramatiska
konsten förer oss till mötes. Vi göra detta med desto lifligare intresse, som
några af dessa alster ej öfvergått till våra tider såsom spillror, utan stå oss
till buds i all sin enkla storhet och fulländning.
Yi vända oss först till Äschylos’ Prometheus. Det är kanske den
djerfvaste skapelse, som det poetiska snillet någonsin har danat. Yi ega tyvärr
endast det medlersta stycket, »den fängslade Prometheus,» men det första,
»Prometheus, eldgifvaren,» och det sista, »den befriade Prometheus», finnas
endast i små fragmenter. Yi återgifva sammanhanget efter Droysens
uppfattning och tyska öfversättning, då vi ej, oss veterligen, ega någon svensk.
Zeus med sina gudar är ännu upptagen af striden med Titanerna, då
uppträder Prometheus med sin moder, den framtiden anande Themis, på hans
sida och förhjelper honom till seger. Nu herrska de nya gudarna, de
gamlas välde är störtadt och äfven de dödliga menniskorna skola gå under.
Prometheus beder för dem och utlofvar en tid, då »en gång en dödlig qvinna
skall föda den hjelte, som ännu kan rädda Zeus’ herravälde undan fadrens
förbannelse.» Men menniskorna äro elända, utan tankar, utan hem, utan
förhoppningar; Titanen förbarmar sig öfver dem ånyo. Hans moder, Themis,
träder fåfängt emot honom med den spådomen, att han skall för sin
barm-hertighets skuld få fastsmidd lida outsägliga qval under tre hela årtusenden;
han> hemtar likväl den gudomliga elden från Hephästos’ ässja och förer den
till sina menniskor, och med den alla konster och vetenskaper, förutan hvilka
tillvaron ej vore något lif.
I den andra delen, som vi ega qvar, smider, på Zeus’ befallning,
Hephästos fast Prometheus vid klippan. Nu uppträder Okeanidernas chor, som
klagar med den plågade Titanen, derefter deras fader Okeanos, som vill
bedja för honom hos Zeus’, samt slutligen den af bromsen förföljda Jo (se
mythologien). Prometheus meddelar den olyckliga, hvilken väg hon skall
taga, för att komma till det heta landet, landet der hon får rö, samt
förkunnar att hans befriare en gång skall födas af hennes slägt.
»Från denna stam en hjelte båld skall växa,
en bågens hjelte, som från dessa qval
mig frälsar. Titania Themis, min mor,
detta orakel sagt för lång tid sedan.»
Jo störtar bort under ord, hvilka utmärka det Äschyläiska språkets
kraftfullhet:
»Eleu! Eleu!
Hur mig åter det uppskakade sinnets kramp,
ett vanvett, mig plågar! hur bromsen mig stinger
med gadd som af eld!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
