- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
296

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

framträngt uti poesien, på samma sätt som den i en mera bestämd form
framträdde i Israels profeters förutsägelser. Det är en skön och barnslig
tro, men vi vilja ej påstå att den gillas af det kritiska förståndet.

Samma skalds Oresteia, som kommit till oss ostympad, är af helt annat
slag. Äschylos uppenbarar deri sin hänryckning öfver Grekernas ära, i det
att han förkunnar segren öfver Troja och dermed öfver hela Asien; sedan
söker han upprätta vördnaden för areopagen, hvars anseende han vill grunda
på gudarnas utsago.

Sjelfva handlingen, ehuruväl den är lånad från sagan och uppfylles af
mythiska gestalter, är deremot en sådan, som grundar sig på den menskliga,
fria viljan, och hvars gång är i enlighet med den sedliga verldsordningen.
Ett brott straffas genom ett annat, som är lika förskräckligt, hvarefter sedan
försoningen följer efter sträng botgörelse och ånger.

Låtom oss tänka oss detta stycke uppfördt på scenen. På de
halfcir-kelformade och på Akropolis’ klippa uppstigande bänkarna sitter en publik
af 30,000 menniskor, ej ditkomna tillfölje af blott nyfikenhet, utan under
andakt lyssnande till orden från scenen. Ty det är en gåfva, som man egnar
Dionysos, i stället för att dyrka honom medelst blodiga offer. I den inre
half cirkeln, orchestran, befinner sig thymele, gudens altare, som sedermera
blifver förvandladt till en grafvård. Eramför orchestran är en bred väg, på
hvilken festtågen med sina hästar och vagnar inkomma och utfara. En bred
trappa leder till den främre skådebanan, logeion, der de handlande
personerna befinna sig. Eakom densamma är sjelfva scenen, instängd af
sidoflyglar, med flera inre rum och kammare, samt af bakväggen. På scenen
grupperar sig sviten; bakväggen föreställer ett palats eller tempel med
kungaporten samt rikt prydt med pelare och statyer. Scenen kunde afstängas
med ett förhänge då ett dekorationsombyte skulle försiggå, Skådespelarne
buro masker med skarpt markerade drag, emedan de ej annars kunde
igenkännas af de långt ifrån sittande åskådarena.

Vi inträda på åskådareplatsen. Det första stycket af Oresteia,
»Agamemnon» börjar.

Man ser Atreidens hus samt ofvan detsamma den argeiska staden och
landskapet. På slafboningens platta tak uppstiger väktaren och talar om sitt
åliggandes mödosamma beskaffenhet. Plötsligen upplåga eldar på de längst
bort belägna bergen, ett tecken till Tröjas fall och konungens återkomst.
Väktaren skyndar in i huset för att meddela det glada budskapet; men
anmärker tillika, att han vet mycket, som han ej vågar berätta för den
återvändande konungen. Nu nalkas från gatan choren af gamla Argeier, för att
erhålla underrättelser från den aflägsna hären. Deras sånger under
vandrandet kring thymele behandla detta ämne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free