- Project Runeberg -  Hellas. De gamla grekernas land och folk /
295

(1864) Author: Wilhelm Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

295

»Förbi det purpursandiga sund

vid Erythräiska hafvet,

vid träskets purpurglänsande vatten,

helt nära Okeanos,

Athiopias alltfödande träsk......

De tillråda en försoning. Detsamma gör äfven hans gamla moder; ty
den tid är nu kommen då Zeus’ öde skall gå i fullbordan om ej
Prometheus räddar honom genom sina råd. Denne vill visa all försoning ifrån
sig; han längtar efter döden. Äfvenledes Zeus, som i sin olymp förnummit
den gamla qvinnans råd, är böjd för försoning. Då nalkas Herakles, Jo’s
utlofvade ättling, och nedskjuter gamen under utropet: »Du, bågens gud,
styr säkert nu min pil!» Sedan löser han martyrens fjettrar, och denne
förkunnar nu den med ett gladt budskap nedsväfvande Hermes, huru Zeus’,
om han valde den hafsbeherrskande Thetis till maka, skulle få en son, som
skulle störta honom sjelf från thronen, men att den herrligaste hjelten bland
alla Hellener skulle födas af Thetis’ förening med konung Peleus.
Ytterligare viger sig den sårade Chiron, en af de odödlige, i Prometheus’ ställe åt
Hades’ skuggor, och hafsjungfrur komma för att af hemta den lycklige Peleus
till bröllopsfesten.

Vi vilja nu försöka sätta oss in i skaldens tankegång. Prometheus är
menniskan i allmänhet, Öfver hufvud taget menniskoslägtets genius, en af
Titanerna, en af den formlösa urtidens stridande makter. Han anar redan
tidigt den nya lagliga veiidsordning, som skall uppstiga ur de medvetslösa
krafternas strid, och vänder sig till den, för att understödja honom. Men i
den nya sedliga ordningen måste hvarje individuell enhet kämpa, undergå
svåra lidanden och slutligen gå under i döden. Mensklighetens genius söker
kämpa mot detta öde; han gifver kärleksfullt åt det slägte, som han tillhör,
Hephästos-gnistan och dermed sina tankar och förhoppningar, ehuru han
sjelf hemfaller åt straff och qval genom detta individuella väsendes väckande
till frihet, till handling och kraft att göra motstånd. Han vet att äfven
Kroniden Zeus’ nya verldsordning slutligen skall vika för en annan och ser
sin förlossning nalkas i framtiden. Denna förlossning åstadkommes genom
det af Zeus och en dödlig alstrade hjelteslägtet, som slutligen, genom smärta
och frivillig träldom, från bålet upplyfter sig från det ändliga till
oändligheten.

Den helleniska dikten kunde ej från sin ståndpunkt finna någon annan
lösning; men det är en skön och barnslig tro, att en aning skall hafva
föresväfvat honom om den stjerna, som skulle uppgå öfver krubban i
Bethlehem, och att denna aning skulle hafva funnits, såsom en dunkel, outsäglig
längtan efter förlossning, under det helleniska lifvets glänsande yta, samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:27:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hellas/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free