Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Skaldekonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
går sitt eget grymma förderf till mötes, för att förskaffa sin broder grafvens
rö. I Euripides’ Elektra, der det ej fattas effektfulla scener, måste Apollons
föga motiverade uppträdande åstadkomma ett behagligt slut, hvilket, likt ett
modernt drama, har bröllop till resultat.
Aristophanes.
Liksom tragedien, uppkom äfven den attiska komedien af
Dionysos-festerna. Der höllos glada processioner under chorsånger till den glade
vin-skänkarens ära. Chorförarena uppläste då emellanåt burleska skämtsamma
sånger och komiska kupletter, i början helt oförberedt, men sedan efter mogen
förberedelse, för att göra spelen och
utkläd-ningarne desto roligare. Understundom
fanns någon med godt hufvud och
fyndighet begåfvad chorbroder närvarande, som
svarade chorföraren, och på sådant sätt var
dialogen färdig.
Yid de doriska spelen på Sicilien, der
man med synnerlig skicklighet framdrog
och gisslade löjliga dårskaper, fick
komedien först en konstnärlig utbildning. I
Grekland upptogs den egentligen först i
Megära, och kom derifrån till Athen, der
den efter tragediens mönster fick sin
första utbildning. Under blomstringsperioden
Aristophanes. diktade Kratinos der med outtömlig humor,
och blef verkligen rätt gammal, trots sin kärlek till vin och sina öfriga
utsväfningar, samt lät sin egen skådespelaretrupp uppföra sina stycken. I sitt
nittionde år författade han ännu »Vinflaskan,» hvari han framställde sig sjelf
förmäld med två qvinnor, komedien och vinflaskan. Han fick äfven priset
framom sina medtäflare. Den rikt begåfvade Aristophanes’ komedier hafva
kommit till oss fullständiga och ostympade. Ehuruväl de egentligen tillhöra
en sednare period, anföra vi dem dock här för sammanhangets skuld.
Aristophanes var son till Philippos, en athensk borgare, och hade
erhållit medborgarrätt, ehuruväl han var född i utlandet.
Såsom tänkande man fann han snart, hvilket företräde den gamla, enkla
religiositeten, författningen och sederna egde framför den af Perikles införda
demokratien, för hvilken anförarskapet efter den store statsmanneris död
tillföll garfvaren Kleon, en brutal skrikhals. Med åtlöjets och den mångsidiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
