Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befolkning hålles vid makt samt tillväxer endast genom
inflyttning från landet äfvensom genom arbetande klassens
afkomlingar, hvilka sednare stadsinnevånare, liksom
landtfolket, äta mycket litet kött och hufvudsakligen nära sig
med groft bröd, gröt, välling och mjölk m. m. Det är
alltså icke den sämre och orena stadsluften, som är den
enda och egentliga orsaken till den stora sjukligheten och
dödligheten bland städernas högre samhällsklasser, utan den
rikliga förbrukningen af kött, fisk, jästa drycker, kryddor,
tobak och öfriga skadliga ämnen, som ingå i dessa
menniskors dagliga diet. Vigten af enkel diet framträder här
särdeles klar, alldenstund städernas fattiga arbetsklass,
oaktadt det menliga inflytandet af trånga, mörka boningar
med högst osund luft och litet solljus samt dålig
beklädnad m. m., med sin magra enkla kost dock stå sig
mycket bättre med afseende på helsa och lifskraft, än de rika
i sin yppighet och vällefnad. Våra vanliga sädesarter,
hvete, råg, mais m. fl. ända ned till mannagräset (glyceria
distans och fluitans) innehålla liksom mjölken alla de
näringsämnen, som menniskan behöfver för organismens
bestånd, nemligen växtlim, stärkelse och fett, som dock till
procenten äro mycket olika i olika sädesslag.
I de äldsta tiderna förtärde menniskorna helt säkert
sina födoämnen (olika sädesarter, frukter och ätbara rötter),
mest af vegetabilisk art, utan att först genom söndermalning
eller kokning tillkonstla dessa. I de varma trakterna eller
tropikländerna erbjöd naturen ofta riklig tillgång på bananas,
dadlar, mandlar, fikon, drufvor, brödfrukt, ris, mais
m. m. till näring åt menniskan; i de nordliga mera kalla
länderna deremot äpplen, päron, ollon, nötter, hvete, råg,
hafre, korn, manna m. fl. Hesiodus, Herodot, Plutarkus,
Ovidius, Hippokrates och andra äldre skriftställare omtala
icke heller något annat sätt för lifvets näring. Äfven i
närvarande tid finnas så väl enskilde personer som hela
folkstammar, hvilka på samma sätt med nytta taga sin spis
och dryck direkt från naturens egen hand och alltså icke
låta den genomgå de orenande och ohelsosamrna
matlagningsprocesser, som utmärka nutidens kokkonst. Liksom
kycklinghönan af sin instinkts drift söndersmular den allt
för grofva och hårda födan för sina små kycklingar, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
