Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfredsställa sina afnämares bortskämda smak och falska instinkt,
tillsätta till skorpdeg at finaste hvetemjöl ännu derjemte
pulveriserad kopparvitriol eller alun, hvilka väl ega
förmåga att förhöja brödets naturliga färg, men på samma
gång göra det till ett förgiftadt näringsmedel. Vidare
berättar Liebig (Chem. Br. pag. 162): "Jag såg vid en
alun-fabrik i Skottland stora massor af finaste alunmjöl som
enligt beställning skulle afsändas till bagare i London."
M. Chavsllier omtalar i sitt arbete, "Wörterbuch der
Verunreinigung und Verfälschung der Nahrungsmittel,
Göttingen 1856", många förgiftningar i Frankrike med sådant bröd.
Med frånskiljande af kliet förlorar mjölet sädeskornets
mest närande beståndsdel. Med afseende härpå yttrar
Liebig följande (Chem. Br. pag 160 och 169): "Hvetekli
är relativt rikast på vextlim. Frånskiljande af kliet ur
mjölet är stor lyx och med afseende på menniskans
näring förr skadligt än nyttigt. I äldre tider, före Roms
kejsarperiod, kände man icke siktadt mjöl." I norra
Tyskland, Skandinavien, Ryssland och några andra nordliga
länder begagnar allmogen ännu företrädesvis osiktadt mjöl
till bröd och annan spis; i södra Tyskland, Schweiz,
Frankrike och England, der de förvekligade Romarne öfvade
mesta inflytandet, begagnas deremot allmänt bröd af siktadt
mjöl. Det är i synnerhet Millon, säger Liebig, som fästat
uppmärksamheten på kliets stora värde som näringsmedel.
Hvete innehåller icke öfver 2 procent osmältbar substans
(egentligt kli), och vid väl skött och konstruerad qvarn
borde ej större qvantitet kli beröfvas mjölet; men vid de
bästa qvarnar frånskiljas nu 12—20 procent (10 delar groft
kli, 7 delar fint kli och 3 delar klimjöl). Våra vanliga
qvarnar gifva 25 procent kli, som innehåller icke mindre
än 60—70 procent af mjölets mest närande beståndsdelar.
Klart är, att groft osiktadt mjöl, som får behålla kornets
alla beståndsdelar, gifver icke allenast det bästa och
sundaste bröd utan äfven 1/6—1/5 större qvantitet deraf, och
att priset på sådant bröd måste blifva mycket lägre än
på bröd af siktadt mjöl. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
