- Project Runeberg -  Helsovård : Naturmedicinska studier och iakttagelser /
72

(1873) [MARC] Author: Adolf Fredrik Melander - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Lifsvilkoren: Näringsmedel.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

groft knäckebröd eller spisbröd, och det till all mat, äfven
till lösa och mjuka födoämnen. [1]



c) Bär och trädfrukter.

För Europas kulturfolk utgöra dessa ämnen
visserligen icke den hufvudsakliga näringen utan endast en
angenäm och uppfriskande tillsats till bröd och annan spis.
Men den, som ännu bibehållit något af ren instinkt, värderar
dock frukt näst bröd såsom högst och förnämst af
näringsämnen, icke för dess närande kraft, som är ganska
obetydlig och i jemförelse med brödets nästan icke kan
tagas i betraktande, utan för dess angenäma lukt, dess
uppfriskande syra och dess aromatiska välsmaklighet.

Pä den frågan, om frukten bör ätas rå eller kokt,
svarar instinkten rå, eller i det tillstånd naturen lemnar
oss densamma, då den njutes minst bortkonstlad och
förfalskad äfvensom uppfriskar och smakar bäst. Dessutom
bildas alltid, vid kokning af densamma i metallkärii, i mer
eller mindre grad genom fruktens syra på syrsättningsväg
metallsalter, som orena och lätt förgifta den inkokta
frukten. [2] Inkokad frukt blifver vidare mångfaldigt dyrare,
hvarförutan fruktens egendomliga ämnen, som göra den
så dyrbar för helsan, nemligen syran och fruktsockret, till
det mesta genom kokhettan förstöras.

Bör frukten ätas med sitt yttre skal och med sin
kärna? Härpå svaras, att, då appetiten och snyggheten
icke förhindra det, så är visserligen naturens mening att
frukten bör ätas med sitt yttre skal och sina kärnor,
hvilka, liksom kliet i brödet, verka en helsosam mekanisk
retning på magen och tarmarne. Smultron, krusbär,
hallon, fikon, vinbär och i många trakter äfven körsbär ätas
helt ledigt och med god smak af de flesta med skal och
kärna. Uppväxande ungdom med sina friska tänder och


[1] Tandlösa personer kunna med fördel begagna det torra, hårda
brödet, om de låta sönderstöta det i mortel och sedan inströ det
sönderstötta i maten.
[2] Vid inkokning af sylt och frukt är malmgryta tjenligast.
Vigtigt är att, straxt kokprocessen är slutad, tömma innehållet ur
kokkärlet, för att föreböja metallens syrsättning och fruktens eller syltens
förgiftande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:28:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/helsovard/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free