Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ena stäven i det /fl m. länga stenskeppet vid Blomsholm
i norra Bohuslän.
m. inom domarringarna, ha dessa också visat sig i regel gå
tillbaka till vår tideräknings första århundraden, m. a. o. ända
till Tacitus’ tid, då svearnas välde första gången tydligt
skymtar fram.
Det som föranledde, att domarringen och förmodligen även
skeppssättningen hunnit bliva omoderna i sveabygderna redan
omkring år 500, var tillkomsten av de s. k. tingshögarna. De
äldre stensättningarna förlädes alltid på flat mark, gärna rent
av lägre fin tingsmenighetens plats. Men nu fann man det
lämpligare eller åtminstone ståtligare att höja upp tingets scen,
man förläde den till toppen av en hög. Den för sådant ändamål
avsedda högen, tingshögen, fick icke den jämt kullriga form,
som lekt och lärd gärna vill anse vara den för en forntida
gravhög naturliga. Den formades i stället som en stympad
kon, med en 8—19 m. vid plan yta överst. Platån är vanligen
ej fullt vågrät utan svagt sluttande, liksom en teaters
scengolv sluttar mot salongen. Sluttningen brukar vara riktad
ungefärligen mot söder. Man har nämligen i de flesta fall
ordnat det så, att menigheten fått bästa platsen söder om
de på högen agerande, vilka följaktligen fingo det naturliga
rampljuset, solen, i ansiktet. Denna lilla detalj var av icke
ringa betydelse vid val av en forntida tingsplats. Även de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
