Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domarring på Raftötånge i Tanums socken i Bohuslän.
som arrangera nutida friluftsmöten, göra klokt i att komma
ihåg den rätta orienteringens betydelse.
Förmodligen ha flera enskilda män anordnat minneshögar
över avlidna fränder på sådant sätt, att de kunnat tjänstgöra
som tingshögar. Men åtminstone i sveabygderna synes det
framför allt ha varit kungaätten, som hade prerogativ på
dylika anordningar. Kungarna hade ju sina Uppsala ödsgods
runt om i landet, exempelvis en husaby, ett Ilusby, där en av
deras förtroendemän bodde, i vart av svealanden hundaren,
gärna inom hundarenas centralare delar, där hundarestingen
rätteligen höllos. För att utöva sin kungliga gärning nödgades de
resa landet runt, från den ena kungsgården eller husabyn till
den andra. Den ene råkade ut för sin sista sjukdom här, den
andre där, och den högtidliga förbränningen av en avliden
konungs kvarlevor synes i regel ha anordnats vid samma
krono-gods, där sotesängen stått. På tingsplatsen restes bålet, vars
avbrännande var förenat med många ståtliga ceremonier och
som till den dödes ära borde beskådas av så många som
möjligt. På bålplatsen reste man sedan minneshögen, som skulle
bevara kungens namn och kunde göra det desto bättre, om
den för framtiden var platsen för bygdens tingsmöten.
På det sättet tillkom i början av 500-talet Ottarshögen vid
ett Husby i Vendels socken av Uppland, därför att den
svenske kungasonen, om ej kungen, Ottar Vendelkråka stupat där,
anfallen av danska jarlar. På samma sätt tillkommo de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
