Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man alltså i viss grad lyckades förädla reproduktionen,
så var detta alls icke fallet med inspelningstekniken. Här fanns
ingen möjlighet till synkronisering, ty aktörerna måste först
tala eller sjunga framför grammofontratten och sedan spela in
scenerna i filmen. Under filmningen gällde det då att söka
åstadkomma ungefär samma munrörelser som framför tratten.
På detta sätt framställdes t. ex. Messters s. k. Biophon-filmer,
vilka, om undertecknad ej minnes fel, visades bl. a. i Malmö
1914. En stor förändring betydde under dessa förhållanden
införandet av mikrofonen och den s. k. elektriska upptagningen.
Redan 1906 skall en tonfilm ha framställts i Gaumonts
laboratorier, men enligt firmans officiella uppgifter demonstrerades
den första med elektromagnetisk nålskrift upptagna filmen
inför vetenskapsakademien i Paris den 27 december 1910. Det
var en monolog framsagd av professor d’Arsonval. I Newyork
visades Gaumonts ljudfilmer i teatern vid 39:de gatan den
5—7 juni 1913, och snart nog utbjödos i marknaden
projektionsapparater för ljudfilm, s. k. kronofoner. Så kom emellertid
världskriget, och mänskligheten fick annat att tänka på. De
efter förhållandena verkligt goda ljudfilmema råkade i
fullständig glömska för ett årtionde framåt.
Då hade radion kommit till, och dess stora spridning
framtvingade en snabb och storartad utveckling av den elektriska
förstärkaretekniken såväl som av ljudåtergivningen. Båda dessa
faktorer togos i anspråk av filmen och möjliggjorde den
moderna ljudfilmens framträdande i Amerika omkring årsskiftet
1928—1929. Förarbetena hade bl. a. letts av den stora
koncernen Telephone and Telegraph Company, som ägde Western
Electric Company och Bell Telephone Laboratories, det
sistnämnda ett rent vetenskapligt företag. Ett system för samtidigt
upptagande av bild och ljud utexperimenterades i början av
1920-talet men de stora filmkoncernerna visade då föga intresse
för saken. Man tvivlade på sakens genomförbarhet och på att
ljudfilmen skulle slå igenom hos allmänheten. Ett filmbolag, som
ej stod högst i ropet men gärna ville få en trumf på hand,
vågade emellertid försöket och förvärvade den första
ljudfilmsupp-tagningsapparaten,som fått namnet Vitaphone. Firman var
Warner Brothers, och 1926 utsläpptes den första synkroniserade
storfilmen, »Don Juan» (efter Lord Byrons dikt) med John
Barrymore i huvudrollen. Premiären väckte ingen sensation.
Publiken förhöll sig som vanligt — och de andra filmbolagen
konstaterade med tillfredsställelse, att de haft rätt i sina dubier.
Wlarner Brothers fortsatte med några kortare sångfilmer, och
presenterade två år senare, 1928, den första riktiga talfilmen,
»Lights of Newyork» (Newyorks ljus). Nu svängde publiken
plötsligt om. Det blev rusning till lokalerna, där filmen visades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
