Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dopet, medan samtidigt någon av officerarna vid regementet
stupade, skulle den unge mannen kunna erhålla befordran
i vanlig ordning, men hans börd gav honom i och för sig
inget företräde. Unge Oxenstierna rycktes bort av feber och
kom aldrig att göra någon militär karriär, men bland
karolinerna finnes det många andra, som kunna anföras som
typiska fall på den tidens befordringsförhållanden. Vi kunna
taga den bekante krigaren Isack Lindh, adlad von Linde.
Han var född i början av 1650-talet, troligen i Östergötland
— hans härkomst i övrigt är höljd i dunkel. År 1672 antogs
han till volontär vid Änkedrottningens livregemente till häst
och såsom god och skicklig ryttare befordrades han redan
året därpå till korpral vid samma regemente, vid
rytt-mästaren Axel Reknschiölds kompani. Inom kort blev han
i tillfälle att utföra sin första bragd. Det var under det
bekanta slaget vid Halmstad i augusti 1676. Ryttmästare
Rehn-schiöld gav den unge korpral Lindh befallning att med 24
man vid lägligt tillfälle anfalla fiendens flank. Rehnschiölds
kompani kom i strid med den danske överste Tropps
dragoner, och då det lämpliga ögonblicket kom, utförde Lindh
den mottagna ordern med ett ursinnigt anfall, varvid han
trängde fram ända till fanborgen, nedsköt en av fanbärarna,
en fänrik, från hästen, erövrade hans fana och banade sig
tappert fäktande väg tillbaka till huvudstyrkan. Det var
denna bragd som föranledde att Lind senare befordrades till
löjtnant. Intressant är att se, att den unge officeren i
fortsättningen visade sig inte bara som en djärv truppofficer,
utan även beflitade sig om den inre tjänsten. Särskilt på
rekryteringens område gjorde han betydelsefulla insatser.
Han stupade i september 1708 vid en skärmytsling med
ryssarna, man kan säga att han i rent bokstavlig mening
offrade livet för kung Karl, som vid nämnda tillfälle var
ingripen i handgemäng med fienden och räddades genom
undsättning från en svensk kavalleristyrka, anförd av major
von Linde —- så var hans namn och grad vid denna tid.
Den individuella ambitionen är drivkraften för all
mänsklig utveckling och vi anse det helt naturligt att en man,
vilken tjänst och vilket yrke han än ägnar sig åt, vill
avancera så långt som möjligt. I soldatromantiken har denna
instinktiva framåtanda funnit sitt uttryck i talesättet om
mannen i ledet som har fältmarskalkstaven i ränseln. Men
redan i det gamla ståndssamhället fanns det vissa
skran-kor, som skapade ett befäst svalg mellan underbefäl och
överbefäl — när Jean Baptiste Bernadotte tog värvning vid
sjutton års ålder, hade han inga befordringsutsikter utöver
högsta underofficersgraden, det var först franska
revolutionen, som rev ner de formella hindren och därmed skapade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
